2024:05

Ersättning för sveda och värk vid nervskada. Ytterligare ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en man, född 1961, som i december 2015 behandlades med voltareninjektion i höger skinka på grund av akuta ryggsmärtor. Patienten har fått rätt till patientskadeersättning för skada på ischiadicusnerven i samband med injektionen. Tvist uppkom om vilken ersättning som kunde lämnas för patientskadan.

PATIENTEN anförde att han inte var nöjd med den ersättning som betalats ut för den godkända patientskadan.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk enligt nedan:

Ersättningen för sveda och värk har enligt bolagets praxis lämnats under en anpassningstid på tre månader med 8 000 kr.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning med följande motivering:

Patienten drabbades av en partiell skada på ischiadicusnerven efter en voltareninjektion i höger skinka i december 2015. Skadan ledde till domningar och smärtproblematik som successivt klingade av. Han har idag en kvarstående sensorisk och motorisk påverkan i höger ben samt får några gånger per år krampaktiga smärtsamma skov efter ansträngning. Efter att patientskadan inträffade har patienten bland annat haft flera ryggskott samt genomgått två knäoperationer.

Löf har godkänt nervskadan som en ersättningsbar patientskada och lämnat ersättning med 8 000 kr för sveda och värk för en schabloniserad anpassningstid på tre månader. Den medicinska invaliditetsgraden bedömdes initialt uppgå till 10 procent och ersättning för bestående men lämnades utifrån denna gradering. I och med att smärtproblematiken betydligt förbättrades sänktes invaliditetsgraden till 6 procent. Besvär med kronisk trötthet, sömnrubbningar, återkommande ryggskott, nedsatt balans och kloformade tår på höger fot har inte bedömts vara en följd av patientskadan. Vidare har Löf bedömt att rehabiliteringen efter senare knäoperationer inte har förlängts på grund av patientskadan. Behov av ortopedtekniska skor har inte heller bedömts vara en följd av patientskadan. Ersättning för inkomstförlust har lämnats under perioden 3 december 2015 till och med den 2 februari 2018. Därefter anser Löf att patientskadan inte längre medför någon arbetsoförmåga. Vid beräkningen av ersättningen för inkomstförlust har Löf som inkomstunderlag använt sig av den sjukpenninggrundande inkomst som patienten uppgav i sin ansökan om sjukpenning i mars 2016, nämligen 340 000 kr.

Patienten har yrkat ytterligare ersättning för följderna av sin skada. Han anser att patientskadan även är orsak till besvär med kronisk trötthet, sömnrubbningar, återkommande ryggskott, nedsatt balans och kloformade tår på höger fot. Patientskadan har dessutom lett till förlängd rehabilitering efter de två knäoperationer han har genomgått. Han är fortsatt sjukskriven och yrkar ytterligare ersättning för inkomstförlust. Dessutom bör inkomstunderlaget fastställas till ett högre belopp.

Nämnden gör följande bedömning:

Nervskador blir ofta bestående redan vid skadetillfället och har då ingen egentlig akut läkningstid. Enligt praxis lämnas därför en schablonmässig ersättning för sveda och värk för en anpassningstid på tre månader då patienten ska vänja sig vid sin funktionsnedsättning. Schablonen används dock endast när det inte finns något annat mer precist och fördelaktigt sätt att räkna. I fall där besvär av en nervskada har blivit stationära senare än tre månader efter skadetillfället bör ersättning för sveda och värk lämnas fram till den senare tidpunkten.

Av underlaget framgår att patientens smärtproblematik förbättrades successivt till att nästan helt ha försvunnit efter 1-2 års tid. Löf bör därför närmare utreda vid vilket tillfälle besvären kan anses ha blivit stationära och lämna ersättning fram till dess. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk. Nämnden överlåter till Löf att beräkna den tillkommande ersättningen.

[…]

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2024/0332