2023:05

Hjärnskada vid bristande uppföljning av vätskedrivande läkemedelsbehandling. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född 1945, som opererades i höger öga den 11 februari 2018. Efter operationen drabbades patienten av en blödning i ögat. Trycksänkande behandling med ögondroppar och vätskedrivande läkemedel (Mannitol) sattes in. Med anledning av nedsatt allmäntillstånd sedan ögonoperationen uppsökte patienten akutmottagning den 5 mars 2018. Ett natriumvärde på 121 mmol/L (jfr. referensvärdet 135 - 145 mmol/L) mättes upp och patienten skickades hem utan någon åtgärd. Fyra dagar senare lades hon in för utredning och fick behandling med vätskeinfusion med glukos. Under våren 2019 misstänktes att patienten led av elektrolytrubbning i form av saltbrist (hyponatremi) och i september 2019 bedömdes att hon fått en hjärnskada till följd av hyponatremin. Tvist uppkom om patientens hjärnskada berodde på någon brist i uppföljningen av patienten efter läkemedelsbehandlingen med Mannitol.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av bestående hjärnskada till följd av de komplikationer som uppstod efter ögonoperationen i februari 2018. Trots att hon varit i kontinuerlig kontakt med sjukvården har kända biverkningar av medicineringen med Mannitol missats. Hon har även behandlats felaktigt med glukosinfusion. Till följd av detta har hon fått kvarstående besvär i form av bland annat hjärntrötthet, koncentrationssvårigheter samt nedsatt ork.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde ersättningsanspråket med följande motivering:

Faktiskt iakttagbara symtom har inte tolkats på sätt som kan förväntas av en erfaren specialist inom aktuell specialitet som bedömt symtomen i samband med akutbesöket den 5 mars 2018. Patienten borde ha lagts in för observation och långsam korrigering av hyponatremin.

Faktiskt iakttagbara symtom har inte heller tolkats på sätt som kan förväntas av en erfaren specialist inom aktuell specialitet som bedömt symtomen i samband med besöket på akutmottagningen den 9 mars 2018. Patienten borde vid detta besök ha ordinerats vätskeinfusion med natriumtillsats i stället för glukos utan tillsatser.

Ovanstående brister i vård och behandling har dock med övervägande sannolikhet inte påverkat det fortsatta sjukdomsförloppet, behandlingen eller slutresultatet. Någon ersättningsbar skada föreligger således inte i patientskadelagens mening.

PATIENTSKADENÄMNDEN gjorde följande bedömning:

Patienten genomgick ett linsbyte i höger öga den 11 februari 2018 eftersom en tidigare inopererad intraokulär lins hade ramlat ner. Under operationen genomfördes även en vitrektomi (borttagande av glaskroppen). Dagen därpå försämrades patienten med värk och kräkningar. Det förelåg ökat tryck i ögat och ultraljudsundersökning visade att det hade uppstått en blödning. Patienten insattes därför på trycksänkade behandling med ögondroppar och behandlades intravenöst med läkemedlet Mannitol den 12-13 februari 2018. Den 5 mars 2018 uppsökte hon akutmottagning med anledning av nedsatt allmäntillstånd som gradvis försämrats sedan ögonbehandlingen. Natriumvärdet uppgick till 121 mmol/L (jfr. referensvärdet 135 - 145 mmol/L) men värdet uppmärksammades inte utan patienten hänvisades till allmänvården vid utebliven förbättring. Fyra dagar senare lades hon in för utredning på grund av uttorkning och behandlades med vätskeinfusion av glukos. När patienten förbättrades skrevs hon hem utan att någon orsak till hennes symptom hade fastställts. Hon försämrades under året med bland annat lukthallucinationer och hjärntrötthet. Våren 2019 misstänktes att patienten led av hyponatremi (elektrolytrubbning i form av saltbrist) och senare samma år konstaterades att hon fått en hjärnskada till följd av detta tillstånd.

Patienten har anmält att hon fått en hjärnskada efter ögonoperationen den 11 februari 2018. Hon anser även att vårdgivaren har missat kända biverkningar av läkemedelsbehandlingen och att hon felaktigt har behandlats med glukosinfusion. Till följd av detta har hon fått kvarstående besvär i form av bland annat hjärntrötthet, koncentrations- och balanssvårigheter samt nedsatt ork.

Löf har bedömt att patientens symptom tolkades korrekt till och med den 4 mars 2018. Vid akutbesöket den 5 mars 2018 borde patienten däremot ha lagts in för observation och långsam korrigering av hyponatremin. Vid påföljande akutbesök den 9 mars borde hon även ha ordinerats vätskeinfusion med natriumtillsats istället för glukos. Eftersom natriumvärdet hade återhämtat sig den 9 mars samma år har Löf bedömt att den uteblivna natriumbehandlingen och den felaktiga glukosbehandlingen ändå inte har påverkat det fortsatta sjukdomsförloppet, behandlingen eller slutresultatet.

Nämndens bedömning

Patienten behandlades intravenöst med läkemedlet Mannitol den 12 - 13 februari 2018. Indikationen för behandlingen var korrekt. Mannitol kan dock orsaka hyponatremi och samtidiga skador på centrala nervsystemet. Därför är det viktigt att följa upp symptomen hos en patient som får sådan behandling. Patienten kräktes dessutom flera gånger under behandlingen, vilket i sig ytterligare ökar risken för hyponatremi. Det sammantaget talar för att hyponatremin med övervägande sannolikhet uppstod redan i anslutning till behandlingen. Patienten borde ha fått stanna kvar på sjukhuset för noggrann kontroll av elektrolyter, njurfunktion och vätskebalans samt långsam korrigering av natriumvärdet. Om så hade skett hade med övervägande sannolikhet det fortsatta sjukdomsförloppet kunnat förhindras. Därmed föreligger rätt till patientskadeersättning för de besvär hon drabbats av till följd av Mannitolbehandlingen, inklusive den kvarstående hjärnskadan. Nämnden överlåter till Löf att ta ställning till vilken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2023/0270