2022:18

Omvänd bevisbörda i frågan om fortsatt ersättning för inkomstförlust. Ytterligare ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1997:207).

Ärendet gällde en kvinna född år 1969. Bolaget har bedömt att patienten har rätt till patientskadeersättning för de besvär som hon drabbats av till följd av fördröjd diagnos och behandling av epiduralabscess (infektion och varansamling i ryggmärgskanalens epiduralrum) från och med den 12 juni 2018, samt till följd av den durarift med liqvorläckage som uppkom vid operation för abscessen den 17 juni samma år.

Den medicinska invaliditetsgraden till följd av patientskadan har bedömts uppgå till en kumulerad invaliditet om 24 procent för besvär i form av blåsfunktionsstörning med läckage, självtappning och lukt, analfunktionsstörning, nedsatt känsel i underliv och störd sexualfunktion samt svaghet i höger ben och fot, känselnedsättning och smärta i höger ben. Invaliditetsgraden till följd av grundsjukdomen bedömdes medföra en kumulerad invaliditet om 22 procent gällande ryggstatus efter dekompression L3-S1, nedsatt känsel och smärta i vänster ben, nedsatt perineal känsel och nedsatt sexualfunktion, känselstörning och smärta i höger ben, blåsfunktionsstörning och analfunktionsstörning.

PATIENTEN anförde att hon var missnöjd med bolagets bedömning av inkomstförlust. Hennes kvarstående besvär till följd av patientskadan var omfattande och dessa hindrade henne från att arbeta. Innan skadan inträffade arbetade hon heltid som operationssköterska. Hon ansåg att hon hade rätt till fortsatt ersättning för inkomstförlust.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Ersättning har lämnats för den inkomstförlust som har uppstått till följd av den godkända patientskadan fram till dess patientens arbetsoförmåga inte längre var orsakad av patientskadan. Av en journalanteckning från den 1 februari 2019 framkommer, när patienten sökte vård på en akutmottagning för ryggsmärta, att hon hade god gångförmåga, god motorik i benen, ingen avföringsinkontinens och att hon hade kontroll över miktionen. Patienten har dessutom blivit försämrad med framför allt smärtor och svaghet i höger ben till följd av fibros kring höger L5-nervrot, något som saknar samband med patientskadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare patientskadeersättning med följande motivering:

Nämnden konstaterar till att börja med att patienten, en kvinna född år 1969, har fått en klart fördröjd diagnos och behandling av epidural abscess fr.o.m. den 12 juni 2018 samt orsakats en durarift med liqvorläckage vid operation för abscessen den 17 juni samma år. Detta har lett till ett kvarstående invalidiserande tillstånd för patienten.

Löf har bedömt besvären till följd av patientskadan motsvara en kumulerad invaliditetsgrad på 24 procent, där blåsfunktionsstörning, läckage, lukt samt behov av självtappning gav 7 procent, analfunktionsstörning var 7 procent, nedsatt känsel i underliv och störd sexualfunktion stod för 7 procent samt svaghet, smärta och känselnedsättning i höger ben och fot motsvarade 5 procent.

Vad gäller det resttillstånd som patienten skulle ha haft efter operation för epidural abscess med korrekt diagnos och behandling inom rimlig tid och utan durarift, det vill säga om den godkända patientskadan inte hade inträffat, har bolaget bedömt det till en kumulerad invaliditetsgrad på 22 procent. Invaliditeten har då fördelats på ryggstatus efter dekompression L3 – S1 motsvarande 6 procent, nedsatt känsel och smärta i vänster ben 3 procent, nedsatt perineal känsel och sexualfunktion 4 procent, svaghet, känselstörning och smärta i höger ben 5 procent, blåsfunktionsstörning 3 procent samt analfunktionsstörning 3 procent. Nämnden anser, till skillnad från bolaget, att med diagnos och behandling av epiduralabscessen i rätt tid och utan durarift med dess följder hade det antingen inte uppstått någon graderbar medicinsk invaliditet alls, eller i vart fall en betydligt lägre invaliditet än vad bolaget bedömt den till.

Vidare har Löf lämnat ersättning för den arbetsoförmåga och inkomstförlust som har uppstått som en följd av den godkända patientskadan. Bolaget har emellertid bedömt att någon fortsatt patientskadeersättning för inkomstförlust inte längre är aktuell då patienten enligt bolaget inte längre har någon arbetsoförmåga till följd av patientskadan. Löf har hänvisat till en journalanteckning från den 1 februari 2019 när patienten sökte vård på en akutmottagning för ryggsmärta. Där antecknades att patienten vid besöket hade god gångförmåga, god motorik i benen, ingen avföringsinkontinens och att hon hade kontroll över miktionen. Bolaget har dessutom angett att patienten blivit försämrad med framför allt smärtor och svaghet i höger ben till följd av fibros kring höger L5-nervrot, något som enligt bolagets bedömning inte har något samband med patientskadan.

Av den medicinska utredningen, utöver den journalanteckning Löf åberopat, framgår bl.a. följande. I ett ortopediskt intyg från den 16 januari 2020 beskrivs att patienten rör sig med viss svårighet, har känselstörning i höger ben, kan aktivera samtliga muskler men har en smärthämning. Patienten uppger vidare en fortsatt urininkontinens samt även viss avföringsinkontinens och att hon använder hjälpmedel för detta. Av ett annat ortopediskt intyg från den 4 juni 2020 framgår att bedömningen blir att återgång till arbete som operationssköterska framstår som otänkbar med anledning av läckage. Patienten har även en nedsatt rörelseförmåga med anledning av droppfot och svaghet i höger ben. Besvären bedöms vara av stor dignitet. I ett intyg från en gynekologmottagning den 17 mars 2020 beskrivs vidare att patienten har urinläckage, ofrivillig urinavgång samt gas- och avföringsinkontinens som utgör både ansträngnings- och trängningsinkontinens. Det beskrivs även en neuralgisk skärande och brännande smärta i underlivet. Av Försäkringskassans anteckningar framgår att patienten inte kan stå eller sitta längre stunder, hennes nervskador gör det svårt att träna bäckenbotten, hon kan inte lyfta något eller bära upp sin kropp längre stunder. Hon är urininkontinent, har droppfot i höger fot, har trötthet och koncentrationssvårigheter, ständig smärta i ländrygg och strålningssmärta i framförallt höger ben; hon använder rollator ibland.

Enligt nämndens bedömning har diagnosen och behandlingen av den spinala abcessen fördröjts under en längre tid och inneburit en allvarlig påverkan på ryggmärgen. Den tillkommande durarift som sedan uppkommit när abcessen till slut blev opererad har förvärrat skadan. Med komplikationsfri operation inom rimlig tid hade dessa besvär med övervägande sannolikhet inte uppkommit. Patientens nuvarande kvarstående besvär kan således till största del tillskrivas den godkända patientskadan. Vid värderingen av patientens skadebild till följd av patientskadan tillmäter nämnden invaliditetsintygen, där en samlad bild av skadepanoramat framkommer, större betydelse än en journalanteckning från ett akutbesök. Vid en sammantagen bedömning anser nämnden att patienten redan från början hade en besvärsbild motsvarande hel arbetsoförmåga som en följd av den godkända patientskadan. Bolaget har inte visat att besvären till följd av patientskadan har läkt ut eller klingat av. Senare inträffade förhållanden som eventuellt skulle ha kunnat göra patienten arbetsoförmögen även patientskadan förutan är inte relevanta vid en sådan prövning. Det föreligger därför rätt till fortsatt ersättning för inkomstförlust motsvarande patientens faktiska arbetsoförmåga.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2022/0307