2022:16

II. Smitta överförd från en medpatient omfattas inte av patientskadelagens bestämmelser. Tillika fråga om smittan överförts till följd av oaktsamhet från vårdgivarens sida. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 och 6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799) samt 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en man född år 1950. Han opererades på grund av en fistel i höger lunga den 3 april 2020. Kvällen efter operationen konstaterades att en medpatient som patienten delat rum med var covid-19-positiv och flyttades till enkelsal. Patienten insjuknade med hög feber den 6 april 2020 och dagen efter diagnostiserades en covid-19-infektion. Smittspårning visade att samvård med en covidsmittad patient var den enda smittkälla som framkommit.

PATIENTEN anmälde att han blev smittad med covid-19 i samband med att han låg inlagd på sjukhus efter en lungoperation, vilket ledde till intensivvård med intubering och kvarstående muskel- och ledsmärtor samt andfåddhet.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Anmäld skada har med övervägande sannolikhet inte orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, utan smittan har överförts från en medpatient. Även om smittan med övervägande sannolikhet skulle ha orsakats av en behandlingsåtgärd går det sällan att klarlägga själv uppkomstmekanismen till denna. Det går då inte heller att säga hur skadan hade kunnat undvikas genom ett annat förfarande. Rätt till patientskadeersättning föreligger således inte.

När det gäller frågan om den anmälda skadan har vållats av försumlighet från vårdgivarens sida saknas vetskap om varje hygienrutins värde eftersom många åtgärder vidtas samtidigt. Utredningen visar inte att skadan orsakats av felaktigt eller försumligt agerande från vårdgivarens sida. Under sådana förhållanden föreligger inte heller rätt till ersättning på skadeståndsrättslig grund.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till patientskadeersättning med följande motivering:

Patienten, en man född år 1950, har som patientskada anmält att han blev smittad med en covid-19-infektion (s.k. coronavirus) i samband med lungoperation den 3 april 2020. Infektionen har medfört intensivvård med intubering och kvarstående muskel- och ledsmärtor samt andfåddhet.

Löf har bedömt att skadan med övervägande sannolikhet inte har orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Smittan har överförts från en medpatient. Under sådana förhållanden föreligger inte rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 1 och 4 patientskadelagen. Även om covidsmittan med övervägande sannolikhet skulle ha orsakats av en behandlingsåtgärd går det sällan att klarlägga själva uppkomstmekanismen till denna. I sådana fall hade skadan inte kunnat undvikas genom ett annat förfarande. Skadan är då inte ersättningsbar enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen.

Bolaget har vidare tagit ställning till om den anmälda skadan har vållats av försumlighet från vårdgivarens sida. Enligt Löf saknas det vetenskap om varje hygienrutins värde eftersom många åtgärder vidtas samtidigt. Utredningen har inte visat att skadan orsakats av felaktigt eller försumligt agerande från vårdgivarens sida. Under sådana förhållanden föreligger inte rätt till ersättning från Löfs ansvarsförsäkring enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Nämnden gör följande bedömning.

Särregel vid infektionsskador - 6 § första stycket 4 patientskadelagen

Infektionsskador prövas i första hand enligt en specialbestämmelse i 6 § första stycket 4 patientskadelagen. Där stadgas det att patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Det är patienten som har bevisbördan för att det nödvändiga orsakssambandet föreligger (se prop. 1995/96:187 s. 48).

Det är inte tillräckligt att ett smittämne har överförts i samband med en patients vistelse på sjukhus, till exempel i receptionen eller vid kontakt med en medpatient. Ersättning lämnas för skador som orsakats av infektion på grund av att smittämne med övervägande sannolikhet överförts till patienten genom en hälso- och sjukvårdande åtgärd (jmf. prop.1995/96:187 s. 42 f.) Det krävs alltså att smittan ska ha överförts genom en vårdåtgärd.

Nämnden har noterat att Löf uttalat att även om covidsmittan hade bedömts vara orsakad av en behandlingsåtgärd hade den inte kunnat undvikas med något annat förfarande och därför inte kunnat ersättas enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen. Nämnden vill här understryka att för det fall en infektion bedöms vara orsakad av att ett smittämne har överförts genom en vårdåtgärd ska det i ett fall som detta alltid prövas om infektionen skäligen ska tålas enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen. Bestämmelsen i lagens 6 § första stycket 4 och tredje stycket är en specialreglering för infektionsskador och bör prövas i dess samtliga led före den allmänna regeln i 6 § första stycket 1 patientskadelagen. Det kan nämligen föreligga rätt till patientskadeersättning på den grunden att infektionen bedöms som allvarligare än det tillstånd som patienten initialt sökte vård för. Det är först om skälighetsbedömningen utmynnar i att patienten ska tåla infektionen utan rätt till ersättning enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen som prövningen går vidare till frågan om skadan i vart fall hade kunnat undvikas med ett totalt sätt mindre riskfyllt förfarande enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen. En sådan bedömning säkerställer att samtliga ersättningsgrunder beaktas i infektionsärenden.

Av utredningen i ärendet framgår att patienten, efter en tidigare operation för lungcancer, blev inlagd på thoraxkliniken för postoperativa komplikationer och opererades för en fistel på ena lungan den 3 april 2020. Kvällen före operationen delade han vårdsal med fyra andra patienter varav en, efter att ha uppvisat symtom, testades positiv för infektion med covid-19. Den smittade medpatienten, som hade inkommit akut från ett annat sjukhus, flyttades omgående till ett enkelrum. Patienten som har gjort anmälan om patientskada insjuknade med hög feber den 6 april och diagnostiserades med en covid-19-infektion.

När det gäller den aktuella infektionen orsakad av s.k. coronavirus, kan nämnden konstatera att viruset är mycket smittsamt och överförs genom små och stora droppar från en smittad individs luftvägar. Såvitt nu är känt tar sig smittan in i kroppen vid nära kontakter mellan människor både via inandning och genom att man rör med händer i ögon eller på slemhinnor i näsa och mun. Infektionen påverkar särskilt personer som redan har en eller flera hälsorisker. Inkubationstiden för sjukdomen, dvs. från att smittan överförs till dess symtomen visar sig, varierar från två till 14 dagar.

I ett utlåtande av den 5 augusti 2020 uppgav verksamhetschefen på den aktuella vårdenheten att den patient som först insjuknade i covid-19-infektion inte uppvisade några symtom vid ankomsten från annat sjukhus, utan symtomen visade sig först flera dagar efteråt. Av resursmässiga skäl kunde inte alla patienter erbjudas enkelrum. Vidare uppgavs att även flera andra patienter och vårdpersonal blev smittade av den patient som först uppvisade covid-19 innan denne isolerades på infektionskliniken. Efter detta utbrott, som beskrevs som en chock för hela verksamheten, ändrades vårdavdelningens rutiner till att testa samtliga patienter för coronavirus vid inskrivning.

Av utlåtanden från två smittskyddsläkare, av den 5 november respektive den 23 november 2020, framgår att smittspårningen visade att samvård med en covid-smittad patient var den enda smittkälla som framkommit.

Nämnden konstaterar att det av utredningen inte framkommit om patienten varit föremål för några vårdåtgärder från någon vårdpersonal som senare kom att testa positivt för covid-19. Det mesta pekar istället på att covidsmittan överförts från en medpatient. Det är således inte övervägande sannolikt att det smittämne (coronavirus) som orsakat insjuknande i covid-19 har överförts till patienten genom en vårdåtgärd. Patienten har därför inte rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen.

Allmän bedömning - 6 § första stycket 1 patientskadelagen

När ersättning inte kan lämnas enligt specialregleringen för infektionsskador i 6 § första stycket 4 patientskadelagen, prövas om ersättning kan utgå enligt en allmän regel i 6 § första stycket 1 patientskadelagen. Av bestämmelsen framgår att ersättning lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

På samma sätt som vid bedömningen enligt den särskilda bestämmelsen för infektionsskador är det vid den allmänna bedömningen enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen inte tillräckligt att en skada har uppkommit under patientens vårdvistelse. Ersättning lämnas för skador som med övervägande sannolikhet uppkommit såsom en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd (se prop. 1995:96:187 s. 32). Det krävs alltså att en skada med övervägande sannolikhet har orsakats av en vårdåtgärd för att kunna komma i fråga för ersättning.

Nämnden konstaterar att patienten har delat rum med en medpatient som har smittat andra patienter och flera ur vårdpersonalen. Det framgår dock inte om patienten har behandlats av den personal som senare blev diagnostiserad med en covid-19. Det framgår inte heller att den vårdpersonal som behandlade patienten skulle ha haft bristande skyddsutrustning eller att vårdgivaren, före det aktuella covidutbrottet, borde ha haft anledning att vidta mer långtgående åtgärder om smittskydd - exempelvis isolering av patienterna på ett eller annat sätt - än vad som gällde vid tidpunkten för behandlingen. Vid en sammantagen bedömning är det inte övervägande sannolikt att patientens insjuknande i en covid-19-infektion var orsakad av en behandlingsåtgärd utförd av smittad vårdpersonal eller genom brist på motiverade förebyggande vårdåtgärder från vårdgivarens sida. Patienten har således inte rätt till patientskadeersättning.

Prövning på skadeståndsrättslig grund

Vad avser frågan om rätten till ersättning på skadeståndsrättslig grund - det vill säga om vårdgivaren kan anses ha förfarit vårdslöst genom att inte ha vidtagit tillräckliga smittskyddsåtgärder och därmed vållat patientens insjuknande i covidinfektion - kan nämnden konstatera följande.

Patienterna på den aktuella vårdavdelningen testades inte för coronavirus vid inskrivning, det rådde inget besöksförbud och det kan inte med säkerhet sägas vilken smittskyddsutrustning som vårdpersonalen använde i det enskilda fallet. Vid tidpunkten för den anmälda smittan - mellan den 3 och 6 april 2020 - hade dock Folkhälsomyndigheten inte uppmanat till generell testning för covid-19 vid inskrivning av patienterna och inte heller utfärdat några specifika riktlinjer för smittskydd. Den 30 mars 2020 uppdaterade Folkhälsomyndigheten sina rekommendationer för vård och omsorg. Innebörden i rekommendationerna var att varje verksamhet skulle bedöma risken för covidsmittan i den enskilda vårdsituationen. Myndigheten hänvisade vidare till de rutiner som sedan länge fanns för att förhindra dropp- och kontaktsmitta inom hälso- och sjukvård samt omsorg. Det uppmanades till särskild försiktighet när en patient hostar, nyser eller kräks och vid exempelvis intubering av svårt sjuka patienter inom intensivvården. Den 1 april 2020 trädde regeringens beslut om besöksförbud i kraft, något som dock enbart gällde landets äldreboenden.

Enligt nämndens bedömning är det inte visat att verksamheten på den aktuella vårdenheten utövats i strid mot några av vid den tidpunkten gällande föreskrifter eller anvisningar, eller att verksamheten på annat sätt skulle ha brustit i adekvat patientvård i det enskilda fallet. Den först insjuknade patienten hade inte uppvisat några symtom på en covid-19-infektion vid ankomsten och såvitt framgår synes några liknande incidenter inte ha förekommit tidigare för att ha motiverat skarpare krav än vad som annars gällde. Det kan inte heller anses rimligt av resursmässiga skäl att begära att vårdgivaren ska kunna erbjuda samtliga patienter ett enkelrum. Det föreligger därför inte sådan vårdslöshet från vårdgivarens sida som krävs för ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2022/0504