2022:09

Bristande övervakning av en patient inom slutenvård möjliggjorde våldtäkt av en medpatient. Ersättning för ökade psykiska besvär.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

3, 5 och 6 §§ patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född år 2000, som i december 2015 vårdades inneliggande på en sluten psykiatrisk vårdavdelning för besvär med psykisk ohälsa. Under vårdtiden utsattes hon för en våldtäkt av en medpatient, som senare kom att dömas för brottet i domstol. Frågan uppkom om kvinnan hade rätt till patientskadeersättning enligt patientskadelagen för de ökade psykiska besvär som våldtäkten har medfört.

PATIENTEN yrkade ideell ersättning för det psykiska lidande hon åsamkats till följd av brottet under vårdtiden. Hon begärde vidare ersättning för försenade studier och inkomstförlust. Patienten ansåg även att hon hade rätt till ersättning för brott mot Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter. Slutligen begärde hon ersättning för kränkning.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till ersättningsanspråken med följande motivering:

Bolaget anser, med stöd av Patientskadenämndens referat 2001:10, att den anmälda skadan inte omfattas av patientskadelagens bestämmelser. Däremot har bolaget kunnat lämna ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer då skadan bedöms ha orsakats av bristande tillsyn över patienten. Ersättning har betalats för sveda och värk, för psykiskt lidande och för krisreaktion under den akuta läkningstiden. Eftersom dubbel ersättning inte kan lämnas för en och samma skada har ersättningen lämnats med avdrag för det skadestånd som domstolen ålagt gärningsmannen att betala till patienten. Någon ytterligare ersättning kan inte lämnas då patientens fortsatta psykiska besvär inte bedöms bero på det aktuella traumat utan på hennes psykiska grundtillstånd. Den anmälda skadan har inte heller bedömts påverka studierna eller någon framtida inkomstförlust.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten utsattes i december 2015, i samband med att hon var inlagd på slutenvård inom barn- och ungdomspsykiatrin, för en våldtäkt av en medpatient. Gärningsmannen dömdes för brottet i domstol och dömdes att betala ett skadestånd på 100 000 kr avseende kränkning och 15 000 kr i ersättning för sveda och värk.

Patienten har yrkat att skadan ska anses omfattas av patientskadelagens regler i och med att det förelegat brister i patientsäkerheten hos vårdgivaren. Vidare yrkas ersättning för kränkning pga. brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Patienten behandlas fortfarande för PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), något hon anser är en följd av övergreppet i kombination med två andra tidigare skadehändelser som har anmälts till Löf. Skadan har lett till ett märkbart förvärrat psykiskt lidande som i sin tur har lett till försenade studier och inkomstförlust. Ersättningen bör inte heller kvittas mot det utdömda skadeståndet eftersom det är två olika skadevållare till skadan.

Löf har med hänvisning till Patientskadenämndens referat 2001:10 bedömt att skadan inte omfattas av patientskadelagen. Ersättning har däremot lämnats på skadeståndsrättslig grund pga. bristande tillsyn av patienten. Ersättningen för sveda och värk har beräknats till 23 000 kr för psykiskt lidande och krisreaktion under den akuta läkningstiden från och med den 4 dec 2015 till och med den 31 maj 2016. Från beloppet har ett avdrag gjorts med 15 000 kr för den ersättning för sveda och värk som domstol har dömt gärningsmannen att betala. Patientens fortsatta psykiska besvär från juni 2016 och framåt har inte bedömts bero på det aktuella traumat. Händelsen har inte heller bedömts påverka studierna eller någon framtida inkomstförlust.  

Nämnden gör följande bedömning.

Frågan om det föreligger rätt till ersättning enligt patientskadelagen

Enligt 3 § patientskadelagen gäller lagen endast för skador som har uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Med hälso- och sjukvård avses enligt 5 § patientskadelagen sådan verksamhet som omfattas av bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). I lagens 2 kap. 1 § anges att hälso- och sjukvård innebär åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador, sjuktransporter och omhändertagande av avlidna. I 6 § patientskadelagen föreskrivs vidare att det ska röra sig om en personskada som har orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd för att ersättning från patientförsäkringen ska kunna lämnas.

Det referat som Löf hänvisar till, 2001:10, gäller ett äldre fall med en patient som överfölls av en medpatient i samband med sjukhusvistelse på en thoraxkirurgisk klinik efter en kranskärlsoperation. Patientskadenämnden konstaterade att hälso- och sjukvård enligt 3 och 5 §§ patientskadelagen avser åtgärder av sjukvårdspersonal för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Den omständigheten att patienten befann sig på sjukhus när händelsen inträffade ansågs då inte i sig vara tillräcklig för att skadan skulle anses ha uppstått i samband med hälso- och sjukvård. I ett senare referat, 2019:13, har nämnden dock slagit fast att ett överfall som inträffade när en patient varit inlagd på psykiatrisk klinik har inträffat i samband med hälso- och sjukvård.

I det fall nämnden nu har att bedöma var patienten inlagd på sluten psykiatrisk klinik när den händelse som orsakade skadan inträffade. En patient läggs in på sjukhus för att vårdas eller förebygga försämring. En inläggning på sjukhus är ett omhändertagande som utgör en sådan åtgärd som avses med begreppet hälso- och sjukvård enligt 3 och 5 §§ patientskadelagen. Den anmälda skadan omfattas således av patientskadelagens bestämmelser.

Frågan är då om skadan har orsakats av undersökning, vård, behandling eller annan liknande åtgärd enligt 6 § patientskadelagen. Vid sluten vård inom psykiatrin finns ett system med olika grader av tillsyn där den högsta nivån är att aldrig släppa patienten ur sikte och därmed ha total tillsyn över allt patienten gör. Det finns även lägre grader av tillsyn där personalen kan befinna sig på avstånd och utöva tillsyn med mindre täta intervall. Syftet med inläggning är att se till att patienten inte utsätter sig själv eller andra för skada eller gör saker som förvärrar tillståndet eller hindrar läkning. För personer under 18 år krävs normalt sett även en högre grad av sjuklighet för att läggas in på psykiatrisk slutenvård än vad som krävs för personer över 18 år. Det är endast i lägen då patienten har behov av heldygnsvård som denne läggs in för tillsyn. Enligt nämndens bedömning kan tillsynen inom den psykiatriska slutenvården jämställas med exempelvis övervakning av EKG-kurvor och utgör därför en sådan vårdåtgärd som avses i 6 § patientskadelagen.

Patienten var mycket skör och labil samt hade svårigheter att säga nej och bevaka sin egen rätt. Hon hade även ett självskadebeteende vilket medförde behov av omfattande tillsyn. Enligt nämndens bedömning var patienten i sådant skick att hon inte kunde lämnas utan uppsikt pga. risken för att hon skulle skada sig själv. Följaktligen anser nämnden att behandlingen av patienten har pågått under hela perioden hon varit inlagd. Av utredningen framgår vidare att vårdgivaren har brustit i tillsynen av patienten, att händelsen har Lex Maria-anmälts och att vårdgivarens rutiner har ändrats efter den inträffade incidenten. Om patienten hade fått den tillsyn hon behövde hade övergreppet med övervägande sannolikhet kunnat undvikas. Därmed föreligger rätt till ersättning enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen.

Ersättningens bestämmande

Personskadan består i de ökade psykiska besvär patienten fick till följd av överfallet.

Hon har dock en komplicerad bakgrund med psykisk problematik i form av depression, ångestproblematik och självskadebeteende till följd av bl.a. långvarig mobbning och andra traumatiska händelser samt en störning inom autismspektrat. Patienten har också en tidigare godkänd patientskada i form av följderna av ett självmordsförsök under våren 2014. Nämnden anser att det inte kan avgöras i vilken mån den nu aktuella patientskadan har påverkat patientens befintliga psykiska besvärsbild och hur länge. Det psykiska traumat kommer sannolikt att påverka patienten i olika sammanhang under hela hennes liv. Vid bedömning av medicinsk invaliditet drunknar dock patientskadans betydelse i den psykiska besvärsbild patienten har i övrigt. Det gäller oavsett om den tidigare godkända patientskadan vägs in. När det inte kan urskiljas någon tillkommande och avgränsbar medicinsk invaliditet i ett omfattande psykiatriskt grundtillstånd kan någon ersättning för bestående men inte lämnas.

Det är dock i detta fall inte rimligt att avgränsa den akuta läkningstiden på det sätt som Löf har gjort. För att väga in det akuta lidandet och de framtida situationer där hon kommer att påminnas om traumat anser nämnden att ersättningen för sveda och värk bör bedömas till ett skäligt belopp om 50 000 kr. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer kan den skadelidande inte få kompensation för en och samma skada mer än en gång. Det gäller oavsett hur många skadevållare det finns till samma skada. Nämnden delar därför Löfs bedömning att den ersättning som gärningsmannen vid rättegången i domstol har ålagts att betala för sveda och värk ska dras av från patientskadeersättningen. Efter avdrag för tidigare lämnad ersättning för sveda och värk har patienten rätt till ytterligare ersättning med 27 000 kr.

Med anledning av patientens omfattande psykiska grundproblematik bedöms den fördröjda skolgången och eventuell inkomstförlust till följd av denna ha inträffat även om inte patientskadan hade hänt. Därmed föreligger inte rätt till ersättning för förlust av skolår eller inkomstförlust.

Brott mot mänskliga rättigheter

Enligt nämndens arbetsordning kan nämnden enbart yttra sig i frågor som rör patientskadelagen samt skadeståndsrättsliga anspråk i samma frågor. Det innebär att nämnden inte prövar yrkanden som avser brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter.

Kränkning

I frågan om ersättning för kränkning konstaterar nämnden att enligt 8 § patientskadelagen bestäms patientskadeersättningen enligt 5 kap. 1 - 5 §§ och 6 kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen. Det innebär att ersättning för kränkning inte kan lämnas enligt patientskadelagens bestämmelser. Ersättning för kränkning förutsätter vidare att skadevållaren, i detta fall vårdgivaren, har orsakat skadan genom brott. Brottet har begåtts av medpatienten och inte av vårdgivaren. Därmed föreligger inte heller rätt till ersättning för kränkning ur ansvarsförsäkringen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2020/0224