2020:10

Skadeståndsgrundande oaktsamhet vid förlossning. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

10 § första stycket patientskadelagen (1996:799) samt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Ärendet gällde en pojke, född 1997, som vid födelsen drabbades av en CP-skada (hjärnskada) till följd av syrebrist vid förlossningen. Skadan, som bedömdes som en ersättningsbar patientskada, motsvarade en invaliditetsgrad om 99 procent. Den ersättning som patienten blev berättigad till översteg den beloppsbegränsning (ersättningstaket) som gällde enligt 10 § första stycket patientskadelagen. Frågan uppkom om skadan orsakades av skadeståndsgrundande oaktsamhet vid förlossningen och om den därför skulle bedömas på skadeståndsrättslig grund, utan någon beloppsbegränsning av ersättningen.

VÅRDNADSHAVARNA anförde att sonen borde få full ersättning, dvs. utan något ersättningstak, för den allvarliga skada han hade åsamkats.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde ersättningsanspråket på full ersättning med följande motivering:

Ersättning på skadeståndsrättslig grund kan endast bli aktuell vid skada orsakad av fel eller försummelse av vårdgivaren. Den s.k. culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen innebär att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ska ersätta skadan. Utredningen ger inte stöd för att den godkända patientskadan är orsakad av fel eller försummelse av vårdgivaren. Under sådana förutsättningar föreligger inte rätt till ersättning utifrån allmänna skadeståndsrättsliga regler.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning på skadeståndsrättslig grund och gjorde följande bedömning:

Bolaget har bedömt att patienten har rätt till patientskadeersättning enligt patientskadelagen för den hjärnskada han drabbades av som en följd av syrebrist i samband med att han föddes den 22 januari 1997. Det maximala ersättningsbeloppet för varje skadad patient vid en skadehändelse är enligt 10 § patientskadelagen 200 prisbasbelopp.

Patientskadenämnden kan emellertid pröva ersättningsfrågan enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Om skadan uppkommit på grund av en skadeståndsgrundande oaktsamhet kan alltså ersättningen betalas ut på skadeståndsrättslig grund och inte enligt de förutsättningar som regleras i patientskadelagen. I dessa fall ska inget avdrag för självrisk göras och något maximalt ersättningsbelopp ska heller inte tillämpas.

Eftersom patienten har krav på ersättning överstigande beloppsgränsen aktualiseras här frågan om patienten har rätt till ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Det framgår av handlingarna att patienten förlöstes klockan 01.37 och Löfs medicinska rådgivare är överens om att han borde ha förlösts mellan 15 och 30 minuter tidigare. De är också överens om att hjärnskadan uppstod under fördröjningsperioden. Hjärnskadan har bedömts motsvara en medicinsk invaliditet på 99 procent.

Om skadeståndsgrundande oaktsamhet föreligger eller inte avgörs om möjligt med hjälp av författningar, föreskrifter, praxis och sedvana i branschen. En viktig utgångspunkt här är bestämmelsen i 6 kap. 1 § patientssäkerhetslagen som föreskriver att personalen i hälso- och sjukvården ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. När dessa faktorer inte ger tillräcklig vägledning görs en mer fri bedömning.

Vid tidpunkten för förlossningen år 1997 var de medicinska kunskaperna visserligen inte lika stora som idag, men det fanns kunskap om de faktorer som orsakade patientens hjärnskada.

Enligt nämndens bedömning är det följande faktorer som har medfört den syrebrist som orsakat hjärnskadan:

- överstimulering av värkarbetet,

- utebliven pH-tagning under de sista fyra timmarna, och

- pH-tagning istället för direkt förlossning vid klockan 01.10.

För att stimulera svaga förlossningsvärkar ges dropp men det finns en känd risk för att överstimulering kan uppstå och medföra ett alltför tätt värkmönster. Risken för överstimulering måste man vara uppmärksam på. Under förlossningen överskreds den rekommenderade värktätheten under längre perioder. Den avvikande CTG-registreringen är svårtolkad men visar ett mönster som kan ses vid överstimulering av förlossningsvärkar. I en sådan situation bör det värkstimulerande droppet stängas av och pH kontrolleras för att försäkra sig om att barnet inte utvecklar syrebrist. Om droppet hade stängts av eller minskats och pH hade tagits upprepat efter det senaste provet klockan 21.40 kunde syrebristen troligen ha förhindrats. När CTG-registreringen blev kraftigt avvikande klockan 01.10 skulle barnet ha förlösts omedelbart utan fördröjning med pH-tagning.

Kombinationen överstimulering med dropp, utebliven pH-tagning under fyra timmar och det faktum att det därefter gjordes en pH-tagning i stället för direkt förlossning innebar att förlossningen inte hanterades enligt vad som var vetenskap och beprövad erfarenhet år 1997. Nämnden anser att omständigheterna i vart fall tillsammans har utgjort en sådan brist i aktsamhet att skadeståndsgrundande oaktsamhet har förelegat från sjukvårdens sida.

Patienten har således rätt till ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Bolaget bör mot bakgrund av nämndens bedömning lämna ersättning för hela den skada som patienten lidit till följd av hjärnskadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2017/1195