2020:05

Bevisvärdering vid uppgifter utöver journalhandlingar. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född 1973, som uppsökte vårdcentral den 4 mars 2019 för hosta och trötthet pga. nytillkommen förkylning. Patienten bedömdes ha normal andningsfrekvens och saturation (syremättnad) samt normala andningsljud. Besvären bedömdes som viros (virusjukdom) med hosta och recept på slemlösande medicin förskrevs. Hon ordinerades vila och rekommenderades att söka åter vid försämring. Den 6 mars 2019 avled patienten och det konstaterades att dödsorsaken var lungemboli (proppbildning i lungorna).

DÖDSBOET anmälde att patienten avled den 6 mars 2019 pga. fördröjd diagnos och behandling av lungembolier från den 4 mars 2019. Patienten var extremt andfådd och orkeslös dagen innan läkarbesöket. Vid läkarbesöket dagen därpå, den 4 mars 2019, orkade hon knappt gå från bilen till entrédörren, utan fick sätta sig ned. Detta upprepades när hon skulle gå vidare från entrédörren till kassan. Man talade om för läkaren att patienten hade besvär med andfåddhet och orkeslöshet. Läkaren svarade då att dessa symtom kunde förklaras med att patienten hade inflammerade luftrör. Dödsboet gjorde gällande att patienten omedelbart borde ha remitterats till akutmottagning med tanke på de symtom som hon uppvisade.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till dödsboets ersättningsanspråk med följande motivering:

Det är den skriftliga dokumentationen som ligger till grund för bedömningen och utgångspunkten är att uppgifterna i alla journalanteckningar är korrekta och fullständiga. Dokumentationen ifrågasätts inte om inte vårdgivaren funnit skäl till ändringar i journalanteckningarna.

Den kliniska bilden var inte sådan att misstanke om lungemboli borde ha uppkommit. Normal andningsfrekvens, normala andningsljud och normal saturation förelåg. Patienten hade inte någon feber och hon var relativt opåverkad av sin förkylning. Iakttagbara symtom har tolkats och utretts i enlighet med allmänt vedertagen medicinsk praxis inom allmänmedicin. Det var inte medicinskt motiverat att utreda eller behandla henne på annat sätt än vad man gjort och det gick inte att förutse den mycket olyckliga utvecklingen av sjukdomsförloppet med proppbildning. Någon indikation för remittering för vidare utredning förelåg inte heller. 

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till patientskadeersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten sökte vård vid vårdcentralen måndagen den 4 mars 2019. Vid ankomstregistreringen gjordes noteringen "andfådd, varit förkyld, pneumoni?".

Vid läkarundersökningen antecknades i journalen att patienten sökt vård för hosta och trötthet på grund av förkylning som brutit ut i helgen. Vidare antecknades att andningsfrekvensen var normal, att patienten inte hade någon feber samt att rhinoskopi var utan anmärkning. Beträffande undersökning av lungorna antecknades "Ves andningsljud bilat", dvs. att även lungfunktionen var utan anmärkning. Under rubriken Bedömning angavs bland annat "Viros med hosta. Lätt förhöjt CRP 15, normal saturation". Patienten fick recept på slemlösande medicin och ordinerades att vara hemma från arbetet några dagar samt uppmanades att vid försämring söka vård på nytt.

Provtagning visade att patientens Hb låg på 150 och att syremättnaden i blodet var 93 procent.

Två dagar senare, den 6 mars 2019, avled patienten. Dödsorsaken konstaterades vara lungemboli.

Den fråga nämnden har att ta ställning till är om det föreligger en felaktig diagnostisering enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen. Bolaget har konstaterat att det endast är den skriftliga dokumentationen i ett ärende som kan ligga till grund för bedömningen samt att utgångspunkten därvid är att journalanteckningar är korrekta och fullständiga om inte vårdgivaren funnit skäl till ändring.

I ärendet finns till att börja med den journalanteckning som redovisats ovan. Vidare finns skriftlig dokumentation i form av provsvar. Utöver detta finns även den notering som gjordes i samband med ankomstregistreringen.

Enligt bolaget kan, som det får förstås, andra omständigheter såsom uppgifter från patient eller efterlevande make inte beaktas i den mån uppgifterna inte överensstämmer med vad som antecknats i journalen. Det finns dock enligt nämndens mening inte något som hindrar att även sådana uppgifter kan beaktas och vägas in vid bedömningen i de fall då uppgifterna stöds av utredningen i övrigt.

Av de uppgifter som lämnats av patientens make, som var med vid läkarbesöket, framgår att patienten redan på söndagen var extremt andfådd och orkeslös. Vidare framgår att patienten vid ankomsten till vårdcentralen dagen därpå knappt orkade gå från bilen till entrédörren utan fick sätta sig ned, vilket upprepades när hon skulle gå vidare från entrédörren till kassan. Enligt maken beskrev man patientens symptom för läkaren som då svarat att symptomen kunde förklaras med att patienten hade inflammerade luftrör. Dessa uppgifter framgår inte av den journalanteckning läkaren gjort. Frågan är då om makens uppgifter är oriktiga eller om det är läkarens journalanteckning som är bristfällig.

Först kan konstateras att det enligt nämndens mening inte finns anledning att ifrågasätta makens beskrivning av de besvär med andfåddhet och orkeslöshet som patienten uppvisat och som var anledningen till läkarbesöket. Det finns heller inte anledning att ifrågasätta uppgifterna om patientens tillstånd vid ankomsten till vårdcentralen, särskilt som det av den anteckning som skett vid ankomstregistreringen framgår att patienten sökte vård för andfåddhet. Mot den bakgrunden framstår det som osannolikt att problemen inte skulle ha beskrivits för den undersökande läkaren. Det förhållandet att patienten när hon avled två dagar efter läkarbesöket hade omfattande lungembolier talar dessutom för att andfåddheten liksom den lungembolism som var orsaken till dödsfallet rent medicinskt funnits redan vid läkarbesöket. Sammantaget ger dessa omständigheter starkt stöd för att makens uppgifter om att symptomen med andfåddhet och orkeslöshet beskrivits för läkaren är riktiga. Även dessa uppgifter ska därför vägas in vid den samlade bedömningen av om en felaktig diagnostisering föreligger eller inte.

Sammanfattningsvis konstaterar nämnden följande. Patienten var en relativt ung kvinna, född 1973, som sökte vård på grund av andfåddhet och orkeslöshet sedan ett par dagar. Syremättnaden i blodet var lätt sänkt och låg under det normala. Frånsett hosta noterades inte några egentliga tecken såsom snuva eller andra luftvägssymtom som talade för diagnosen viros. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter och uppgifterna om andfåddhet och orkeslöshet skulle läkaren, oaktat att han vid själva undersökningen inte fann patienten andfådd, inte ha nöjt sig med att endast skriva ut slemlösande medicin. Han borde istället på misstanke om lungembolism ha remitterat patienten akut till sjukhus för vidare undersökning. Om detta skett skulle dödsfallet med övervägande sannolikhet ha förhindrats.

Det föreligger således en patientskada på grund av felaktig diagnostisering. Nämnden överlåter åt bolaget att bedöma vilken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2020/0255