2019:10
Tillämpning av principen om befintligt skick. Ytterligare ersättning.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Ärendet gällde en kvinna, född 1964, som den 15 december 2015 genomgick en artroskopi (titthålsoperation) på grund av en meniskskada i vänster knä. Patienten hade sedan tidigare en konstaterad artros i vänster knäled. Då hon inte blev bättre gjordes en ny artroskopi den 16 augusti 2016. I efterförloppet drabbades patienten av en infektion. Pga. tilltagande artrosbesvär fick patienten gå igenom en vänstersidig knäplastikoperation den 7 mars 2017.
Patienten bedömdes ha rätt till patientskadeersättning avseende den infektion som hon drabbades av efter artroskopin i vänster knä den 16 augusti 2016 samt följderna av infektionen. Ersättning lämnades för bland annat sveda och värk samt ett tidigarelagt behov av protesförsörjning av vänster knäled.
PATIENTEN gjorde gällande att infektionen medfört en bestående merskada då hon inte hade behövt operera in en protes i knäet om infektionen inte hade uppkommit. Hon menade att hennes besvär var orsakade av den skada som hon tillfogats och inte av den artros som bolaget hänvisar till.
FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:
Den medicinska utredningen ger stöd för att patienten hade en konstaterad artros i den vänstra knäleden, redan innan den initiala operationen den 15 december 2015. Grundproblematiken utgörs således av artros, där tillkommande meniskproblem är ett delfenomen som beror på artros. Det är övervägande sannolikt att patienten hade behövt en knäprotes infektionen förutan.
Ersättning för sveda och värk har lämnats under perioden från den 16 augusti 2016 till och med den 6 mars 2017 med 18 000 kr. Misstanke om septisk artrit i vänster knä noterades den 27 augusti 2016 och vid återbesök den 24 november 2016 anses infektionen som utläkt. Den skadelidande får anses vara väl kompenserad med den sveda och värkersättning som lämnats.
Enligt bolagets bedömning har patientskadan inte medfört någon verifierad grad av bestående men. Den skadelidande hade en konstaterad artros i den vänstra knäleden som hade medfört behov av en protesoperation även om patientskadan inte hade inträffat. Bedömningen är dock att patientskadan har medfört ett tidigarelagt behov av protesförsörjning av vänster knäled och kompensation för detta har skett genom en ”temporär invaliditetsersättning” (en merinvaliditet på 3 procent har fastställts), under en uppskattad tidsperiod på två år och ersättning har lämnats med 5 000 kr.
Bedömningen är således att behovet av protes inte är en följd av patientskadan och dess konsekvenser, utan att behovet i sin helhet är en följd av patientens grundsjukdom, det vill säga artros. Någon ersättning kan därför inte lämnas för behov av vänstersidig protes och dess konsekvenser. Patientskadan bedöms således inte ha medfört någon ersättningsbar medicinsk invaliditet.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:
Löf har bedömt att patienten har rätt till ersättning för den infektion, och följderna av denna, som uppstod efter operationen den 16 augusti 2016. Infektionen har enligt Löf medfört att man fick operera patienten med knäplastik tidigare än vad man annars hade behövt göra och ersättning har lämnats i form av en temporär invaliditet på 3 procent under två års tid.
En grundläggande princip inom ersättningsrätten är att den skadelidande är försäkrad i befintligt skick och att full ersättning ska lämnas. I RÅ 2007 ref. 42 konstaterade regeringsrätten att även om individuella svagheter innebar att ett vårdbehov fanns redan före det i ärendet aktuella olycksfallet eller skulle komma att uppstå inom överskådlig tid, så medförde detta ändå inte att det fanns tillräcklig grund för att bortse från principen om befintligt skick. Se även nämndens referat 2004:7.
Nämnden anser i likhet med Löf att infektionen medfört att protesoperationen fick tidigareläggas. Att patienten redan innan hon drabbades av patientskadan hade artros och någon gång i framtiden sannolikt hade behövt en knäprotes medför inte att det finns tillräcklig grund för att bortse från den princip om befintligt skick som tillämpas inom ersättningsrätten. Patienten har därför rätt till ersättning för protesoperationen och vad den medför. Nämnden överlåter på Löf att beräkna vilken ytterligare ersättning som kan lämnas med anledning av detta.
[…]
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2018/1788
