2019:09

Inbesparade levnadsomkostnader samordnas ej vid ersättning för inkomstförlust. Ytterligare ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en pojke, född år 1997, som drabbades av syrebrist i samband med födseln den 3 december 1997. Syrebristen medförde en allvarlig hjärnskada i form av cerebral pares och dess följdskador, med en total kumulerad invaliditet på 88 procent. Handläggningen vid förlossningen har ansetts vara utförds i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet och följderna har bedömts som en godkänd patientskada.

PATIENTEN yrkade ersättning för inkomstförlust utifrån ett antagande att han, om inte patientskadan hade inträffat, hade haft en inkomst motsvarande genomsnittslön för en högskoleutbildad person. Enligt patienten borde någon samordning inte göras beträffande inbesparade levnadsomkostnader såsom bolaget har gjort vid beräkningen av inkomstförlusten.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till ersättningsanspråket med följande motivering:

För barn och ungdomar som skadats allvarligt och blir helt arbetsoförmögna och där det inte är möjligt att bedöma ett visst yrke eller inkomst som sannolik används den så kallade barnschablonen vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust. Bolaget har utgått från tillgängliga uppgifter från SCB (Statistiska centralbyrån) avseende genomsnittliga inkomster i olika ålderskategorier.

Beloppen uppräknas numera enligt Trafikskadenämndens schablon och ovanstående värden avser situationen sommaren 2017 då livräntan sist räknades om. Från år 2017 finns ytterligare en schablon för beräkning av inkomstförlust vid skador som inträffat i späd ålder. Denna finns presenterad i Personskadekommitténs cirkulär 2017 - 1. Den bygger på medianinkomst i olika åldersgrupper.

Tidigare har bolaget, från och med 2003 och framåt, använt en barnschablon som bygger på medelinkomster som kompletterats med ett system där inbesparade kostnader i vissa fall beaktats. I ett ärende som detta, där bolaget börjat använda den tidigare barnschablonen och bekräftat beloppen för samtliga perioder till patienten, kvarstår bolaget i beräkningen enligt tidigare barnschablon.

Vid bestämmande av ersättningen för inkomstförlust tas hänsyn till att patienten inte har några kostnader för att förvärva inkomster samt att han bedöms ha en lägre levnadsomkostnad än om patientskadan inte hade inträffat. I SOU 1995:33 s. 337 ställer man sig bakom TSN:s cirkulärreferat 5 + 6/1989 och menar att svårt skadade personers levnadsomkostnader skall avräknas. Exempel på sådana kostnader är kostnader för villa/hem, bil och försörjningsbörda.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning med följande motivering:

Ärendet avser en ung man som har drabbats av asfyxi (andnöd eller kvävning som leder till pulslöshet) i samband med förlossning den 3 december 1997, vilket medfört cerebral pares med flera följdskador. Skadan har godtagits som en patientskada orsakande en medicinsk invaliditet till ett kumulerat värde om 88 procent.

Enligt 5 kap. 1 § första stycket 2 skadeståndslagen (1972:207) omfattar skadestånd till den som har tillfogats personskada ersättning för inkomstförlust. Enligt andra stycket samma lagrum utgår ersättning för inkomstförlust med skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära om skadan inte inträffat, och den inkomst som denne trots skadan har eller borde ha uppnått eller som denne kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar dennes krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av denne med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

För barn och ungdomar som skadas allvarligt och som blir helt arbetsoförmögna och där det inte är möjligt att bedöma ett visst yrke eller inkomst som sannolik, rekommenderas enligt praxis sedan den 1 januari 2017 att barnschablonen används vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust (se Personskadekommitténs cirkulär 1/2017). Inkomstförlusten bör beräknas utifrån Statistiska Centralbyråns (SCB) uppgifter om medianlönen för den heltidsarbetande befolkningen på arbetsmarknaden, det vill säga den inkluderar både dem som endast har gymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning, enligt en så kallad trappstegsmodell med åldersintervaller. Detta får anses ha varit praxis sedan år 2010 (se Trafikskadenämndens cirkulärreferat 8-2010).

I ärendet har bolaget lämnat ersättning för inkomstförlust från och med den 1 juli 2015, det vill säga från det år patienten fyllde 19 år och beviljades aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Inkomstunderlaget har beräknats utifrån 2014 års tillgängliga uppgifter från SCB avseende genomsnittliga inkomster i olika ålderskategorier samt uppräknats för att motsvara 2017 års genomsnittliga inkomster. Nämnden har inget att invända mot att Löf har använt sig av ett sådant inkomstunderlag vid beräkningen av ersättningen för inkomstförlust då detta vid en jämförelse med nu gällande barnschablon visar sig vara mer fördelaktigt för patienten.

Bolaget har vid beräkningen av ersättningen för inkomstförlust samordnat med ett belopp som benämns inbesparade levnadsomkostnader. Nämnden konstaterar att bolaget inte har visat vari dessa kostnader består. Det saknas även rättslig grund för en sådan samordning då levnadsomkostnader inte utgör en sådan inkomst (samordningsförmån) som patienten trots skadan har eller borde ha. Bolaget bör därmed räkna om ersättningen för inkomstförlust utan samordning av några inbesparade levnadsomkostnader och betala ut mellanskillnaden till patienten.

[...]

PATIENTSKADENÄMNDEN 

DNR 2018/0619