2018:16

Bedömning av medicinsk invaliditet vid synfältsdefekter på båda ögonen.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en kvinna, född 1935. Hon hade glaukom (grön starr) och grå starr i båda ögonen. Patienten hade en godkänd patientskada avseende följderna av fördröjd behandling av högt ögontryck under perioden från den 13 maj 2009 till och med den 14 november 2013.

PATIENTEN anförde att hon inte var nöjd med den ersättning som lämnats för den godkända skadan. Hon ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk samt för bestående men. Vidare framförde patienten att hon oroade sig för att hon i framtiden skulle få problem med att själv ta sina ögondroppar och att hon skulle drabbas av kostnader för att få hjälp med detta.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Diagnosen glaukom var känd och i maj 2009 sågs synfältspåverkan på höger öga som borde ha föranlett ögontryckssänkande behandling från juni 2009. Oavsett patientskadan hade patienten ändå fått räkna med en påverkan av synfältet vid en adekvat behandling i tid. Till följd av fördröjningen har hon drabbats av en större och mer uttalad synfältspåverkan.

Ersättning för sveda och värk har lämnats under den tid då behandlingen fördröjts. Den totala medicinska invaliditetsgraden uppgår till 22 procent, varav patientskadan utgör 19 procent i form av en större synfältsdefekt och en försämrad synskärpa. Patienten bör även i framtiden kunna klara av att ta sina ögondroppar med den synnedsättning hon har.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten har en godkänd patientskada vad avser följderna av fördröjd behandling av högt ögontryck under perioden maj 2009 till november 2013.

Nämnden konstaterar att ersättning för sveda och värk har lämnats i enlighet med gällande praxis för fördröjningstiden. Därmed föreligger inte rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk.

Av utredningen framgår att patienten, förutom nedsatt synskärpa, har synfältsdefekter på båda ögonen och i delvis överlappande områden. Vid sådana förhållanden kan inte enbart ramvärdet för ensidig defekt i tabellverket för fastställande av invaliditet tillämpas. Ökningen av medicinsk invaliditet är inte linjär vid bilaterala ögonskador (skador på båda ögonen). Detta kan tydliggöras av exemplet att en person får behålla körkortet vid blindhet på ena ögat men inte vid blindhet på ena ögat i kombination med mindre synfältsbortfall på det andra. Bilateral påverkan, särskilt vid synfältsdefekter i överlappande områden, bör vid invaliditetsgradering därför medföra en förstärkningseffekt. Samtidigt bör beaktas att patienten har en grundsjukdom, grå starr, som naturligt försämras med åren. Enligt nämndens bedömning bör patientens synfältsdefekt på höger öga bedömas till åtta procent och vänster öga sex procent medicinsk invaliditet. Nedsättningen av synskärpan uppgår till 14 procent. Detta blir kumulerat 26 procent. Efter avdrag för den medicinska invaliditet på tre procent som är en följd av grundsjukdomen, uppgår den medicinska invaliditetsgraden för patientskadan således till 23 procent. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för bestående men. Nämnden överlåter till Löf att beräkna den tillkommande ersättningen.

Enligt nämndens bedömning är det rimligt att anta att patienten med hänsyn till åldern och de omfattande synskadorna har vissa svårigheter med vardagliga göromål som att ta ögondroppar och förflytta sig mellan platser. Löf bör därför vidare utreda patientens hjälpbehov med intyg från syncentral och härefter ta ställning till om det föreligger rätt till ersättning för kostnader.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2018/0057