2018:15

Fördelning av ersättning för sveda och värk mellan grundsjukdom och patientskada.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en kvinna, född 1972, som opererades i höger knä den 3 februari 2016 pga. tidigare menisk- och broskskada i höger knä. Vid operationen uppkom en sprickbildning som åtgärdades med en märla som förstärkning. Patienten har fått rätt till patientskadeersättning för den sprickbildning som medfört utökat lidande, behov av omoperation samt missprydande ärr.

PATIENTEN framförde missnöje med den av bolaget lämnade ersättningen. Hon ansåg att det var fel att ersättningen för sveda och värk under de tre första månaderna efter operationen hade delats lika mellan patientskadan och hennes grundtillstånd. Patienten ansåg också att ersättningen för ärr var för låg.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

De tre första månaderna har ersättningen för sveda och värk delats lika mellan grundskada och patientskada. Skälet till det är att de knäbesvär som patienten opererades för den 3 februari 2016 skulle, oavsett patientskadan, ha medfört en akut läkningstid om cirka tre månader.

Ersättning har lämnats för det ärr som patientskadan medfört. Ärret till följd av den inopererade märlan har i sin helhet bedömts motsvara ett ärr av framträdande karaktär. Det ärr som grundskadan, knäoperationen, medfört har inte beaktats i denna bedömning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till ytterligare patientskadeersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten har fått patientskadeersättning för följderna av den sprickbildning som uppstod vid en knäoperation av menisk- och broskskador i höger knä den 3 februari 2016. Sprickbildningen medförde att en märla tillfälligt fick sättas som förstärkning. Märlan opererades bort i slutet av augusti samma år.

Löf har lämnat ersättning med 16 000 kr för sveda och värk under perioden 3 februari till och med den 30 september 2016. Vid beräkning av ersättningen har bolaget tagit hänsyn till att patienten skulle haft en akut läkningstid för sin grundskada på tre månader även om inte patientskadan hade inträffat. Patientskadan har bedömts utläkt utan några bestående men. Ersättning för breddökat ärr har lämnats med 7 500 kr.

Patienten har ifrågasatt varför ett avdrag för grundskadan gjorts från ersättningen för patientskadan vid beräkningen av ersättningen för sveda och värk. Hon har även anfört att ersättningen för ärr är för låg.

Nämnden gör följande bedömning:

Vid patientskador, till skillnad från andra personskador, föreligger i de flesta fall en grundsjukdom eller grundskada som var orsak till den behandling som genomfördes när patientskadan uppstod. I dessa fall skulle patienten, även om inte patientskadan hade uppkommit, ha haft en akut läkningstid som varierar beroende på vilken behandling som patienten genomgått. Ersättning för sveda och värk beräknas enligt praxis utifrån riktlinjer som anges i en tabell som årligen utges av Trafikskadenämnden. Enligt patientskaderättslig praxis ska hänsyn tas även till den akuta läkningstiden för grundsjukdomen/ grundskadan.

Nämnden anser att ersättningen för sveda och värk har beräknats korrekt. Ersättning har enligt gällande riktlinjer lämnats för hela den akuta läkningstiden och under de första tre månaderna har beloppet delats lika mellan grundskada och patientskada. Därmed föreligger inte rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk.

Ersättningen för ärr beräknas enligt praxis, på samma sätt som ovan, dvs. med hjälp av en tabell från Trafikskadenämnden. Beloppet bestäms utifrån ärrets utseende, placering på kroppen och den skadades ålder vid den akuta läkningstidens slut. Vid patientskador beaktas också om patienten skulle ha haft ett ärr även om inte patientskadan hade inträffat.

Enligt nämndens bedömning är patienten tillgodosedd med den ersättning som lämnats för ärr. Därmed föreligger inte rätt till ytterligare ersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2018/1084