2018:09

Tillförd infektion i ögats yttre delar. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 4 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född 1938, som opererades för grå starr (katarakt) på höger öga och som i efterförloppet drabbades av en kraftig inflammation, något som ledde till synförlust på ögat.

PATIENTEN anmälde att hon hade drabbats av en ersättningsbar skada i form av synförlust. Hon gjorde gällande att denna komplikation hade kunnat undvikas eller förebyggas.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Den kataraktoperation som patienten genomgick var medicinskt motiverad då det förelåg en synnedsättande katarakt. Operationen utfördes på ett korrekt sätt och enligt en vedertagen metod. Patienten undersöktes noggrant före operationen. Den synnedsättning som uppkom till följd av postoperativ inflammation hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten opererades för grå starr och drabbades i efterförloppet av en kraftig inflammation, något som resulterade i synförlust på höger öga.

Löf har bedömt att komplikationen inte kunnat undvikas genom annat utförande av behandlingen och att det inte funnits någon annan totalt sett mindre riskfylld behandlingsmetod som hade tillgodosett vårdbehovet.

Nämnden gör följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen lämnas patientskadeersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. För det fall en infektion inte anses orsakad av ett utifrån kommande smittämne ska ställning tas till om den hade kunnat undvikas genom annat utförande av behandlingen eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som hade tillgodosett vårdbehovet på ett totalt sett mindre riskfyllt sätt (6 § första stycket 1 patientskadelagen).

Av den medicinska utredningen framgår att odlingar av provtagning från glaskroppen och kammarvätskan inte hade påvisat någon bakterietillväxt. Ultraljudsundersökning visade misstänkt glaskroppsavlossning utan massiva förtätningar. Detta talar emot att patienten led av endoftalmit (inflammation/infektion i ögats inre delar) och istället talar för keratit (inflammation i hornhinnan). En keratit kan ha flera orsaker. Sjukdomsförloppet i detta fall talar för att patientens keratit var orsakad av en bakteriell infektion. Frågan är då om infektionen berodde på bakterier som patienten hade redan från början, eller om infektionen uppkom som en följd av att främmande smittämne överförts i samband med det anmälda ingreppet.

Ögat är i sig ett av kroppens renaste organ där det inte finns någon naturlig bakterieväxt. Ögats yttre delar är däremot betydligt mer utsatta för risken för att drabbas av bakterieangrepp än ögats inre delar, särskilt i fall när området är drabbat av sjukdom/skada eller har genomgått operation. Bakterier från hudfloran såväl som andra bakterietyper kan lätt hamna på hornhinnan genom patientens rörelser, egen omvårdnad etc. Det är i sådant fall mindre sannolikt att smittämne tillförts utifrån av sterila instrument i samband med operationen. I den mån patientens keratit var orsakad av bakterier bedömer nämnden därför att det inte är övervägande sannolikt att den orsakats genom ett utifrån kommande smittämne som tillförts genom vård och/eller behandling. Patientens keratit bedöms inte heller ha kunnat undvikas genom något annorlunda utfört förfarande eller genom någon annan totalt sett mindre riskfylld behandlingsmetod som skulle ha tillgodosett vårdbehovet. Därmed föreligger inte rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2018/0399