2018:08

Förhöjd sveda och värkersättning vid svår skada under sjukhusvistelse.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en kvinna, född år 1956, som hade en godkänd personskada avseende följderna av amputation av båda benen till följd av felaktig behandling av nedsatt cirkulation i vänster fot och ben från den 19 april 2007. Ersättning har lämnats på skadeståndsrättslig grund.

PATIENTEN anförde att hon inte var nöjd med den invaliditetsgrad som åsatts av försäkringsbolaget. Hon ansåg att hennes besvär till följd av den godkända skadan motsvarade en högre invaliditetsgrad än 50 procent.

Vidare framförde hon att hela hennes arbetsoförmåga efter april 2007 var skadebetingad och att ersättning för inkomstförlust skulle beräknas enligt differensmetoden. Enligt patienten var den godkända skadan orsaken till att hon inte kunde arbeta kvar på sin tidigare arbetsplats. Hon ifrågasatte även varför det gjordes avdrag för semesterlön vid beräkningen av ersättning för inkomstförlust under åren 2007 – 2009.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Den totala medicinska invaliditetsgraden uppgår till 60 procent, varav personskadan utgör 50 procent. Skadan innebär vidare en övergående krisreaktion under första halvåret 2014. Den godkända skadan har dock inte medfört några kvarstående psykiska besvär.

Ersättning har lämnats för hela den inkomstförlust som patienten drabbats av utifrån den inkomst som hon hade i tidigare yrke som brandsanerare, från det att skadan inträffade till och med den 22 juli 2014. Att patienten sade upp sig i april 2014 är inte en följd av den godkända skadan utan uppsägningen är orsakad av arbetsplatsrelaterade problem. Samordning av semesterlön har vid beräkningen av inkomstförlusten gjorts i enlighet med semesterlagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Sveda och värk

Patienten har under sjukhusvistelsen genomgått två amputationer, haft svåra smärtor, massiv embolisering samt sårläkningssvårigheter som lett till nekros och medfört VAC-behandling. Detta sammantaget får enligt nämndens bedömning anses utgöra sådan svår skada under sjukhusvistelse som i Trafikskadenämndens hjälptabell för beräkning av sveda och värk medför förhöjd ersättning. Löf bör därför räkna om ersättningen för sveda och värk i enlighet med denna tabell från första amputationen fram till mitten av augusti 2007.   

Löf har bedömt att patienten under år 2014 drabbats av en fördröjd psykisk krisreaktion till följd av patientskadan och lämnat ersättning för sveda och värk under en akut läkningstid på sex månader. Enligt nämndens bedömning har rehabiliteringen för utmattningsdepressionen pågått längre än så. Den akuta läkningstiden bör därför utsträckas fram till att patienten påbörjade sin arbetsrehabilitering år 2015. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk. Nämnden överlåter till Löf att beräkna den tillkommande ersättningen. 

Bestående men

Av utredningen framgår att patienten är rullstolsburen och inte använder sina proteser. Hon lider av fantomsmärtor som kräver starka smärtstillande läkemedel och som orsakar sömnsvårigheter som påverkar henne negativt, såväl fysiskt som psykiskt under den vakna perioden. Vidare har patienten belastningssmärtor i nacke, axlar, bröstrygg och rygg.

Vid bedömning av skadebetingad medicinsk invaliditet beaktas de vägledande medicinska tabellverk som tagits fram av Svensk Försäkring. Nämnden anser att patientens status efter amputationerna är att jämföra med det högsta värdet för dålig protesfunktion vid lårbensamputation (33 procent) respektive underbensamputation (19 procent). Dessa värden kumuleras enligt tabellverket till 46 procent. Vid bilaterala amputationer ska en förstärkningseffekt läggas till. Vid beaktande av hur andra bilaterala skador graderats bedöms förstärkningseffekten till 2 procent. Denna läggs till utan kumulation vilket medför en total medicinsk invaliditet om 48 procent för amputationerna.

Patienten har dessutom svår smärtproblematik som till viss del lindras med läkemedel men som i sin tur medför biverkningar såsom ökad trötthet och bristande koncentration. Dessa besvär bedöms medföra 5 procent medicinsk invaliditet. Nämnden anser dessutom att patientskadan medfört förvärrade problem i nacke, axlar och rygg motsvarande 3 procent medicinsk invaliditet. Någon bestående psykisk merskada bedöms däremot inte föreligga, utöver den psykiska påfrestning som de fysiska skadorna normalt medför och som ingår i invaliditetsgraden för dessa. De tillkommande besvären kumuleras enligt praxis med invaliditetsgraden för amputationerna vilket medför en total medicinsk invaliditet om 52 procent. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för bestående men. Nämnden överlåter till Löf att beräkna den tillkommande ersättningen. 

Inkomstförlust

Löf har lämnat ersättning för hela den inkomstförlust patienten gjort jämfört med hennes inkomst i tidigare yrke som brandsanerare från skadedatum den 24 april 2007 fram till och med den 22 juli 2014. Uppsägningen i april 2014 har inte bedömts vara skadebetingad utan orsakad av arbetsplatsrelaterade problem.

Enligt skadeståndsrättsliga regler ska den skadelidande i möjligaste mån försättas i samma situation som om en skada inte hade inträffat. Det innebär vid beräkningen av ersättning för inkomstförlust ett antagande om hur situationen hade sett ut för den skadelidande om inte skadan inträffat. Avdrag görs för samordningsförmåner (lön, sjukpenning etc.) som den skadelidande fått utbetalade. Ytterligare avdrag kan  göras om den skadelidande inte försökt minska skadans verkningar.

Patienten hade vid skadetillfället en tjänst som brandsanerare. Hon hade visserligen inte varit anställd länge men hade en fast tjänst och det finns inget i utredningen som tyder på att hon inte skulle fortsatt denna tjänst patientskadan förutan. Patienten återgick relativt tidigt i arbete efter skadan och fick då en anpassad kontorstjänst på 62,5 procent. Enligt patientens uppgifter bytte företaget så småningom ägare som begärde att patienten skulle öka arbetstiden till 75 procent samtidigt som hon fick ett större ansvar, fler och mer krävande arbetsuppgifter samt behövde resa i arbetet. Efter en tid gick patienten "in i väggen" och sjukskrevs i början av 2014 p.g.a. utmattningsdepression. Under denna sjukskrivning (i februari 2014) sade patienten upp sig från arbetet. I början av 2015 genomgick hon arbetslivsrehabilitering och har sedan maj 2015 en halvtidstjänst i ett anpassat arbete.

Enligt nämndens bedömning är patientens beskrivning av händelseutvecklingen trovärdig och uppgifterna stöds av journalanteckningar i samband med sjukskrivningen. Löf har inte gjort någon annan orsak mer sannolik. Patienten har en hög skadebetingad invaliditet som påverkar henne både fysiskt och psykiskt. Hon har försökt minska skadans verkningar genom att under flera år arbeta under hög press trots att det egentligen var mer än vad hon klarade av. Patienten får därför anses ha gjort sannolikt att uppsägningen var en följd av att hon inte klarade av sina dåvarande arbetsuppgifter på grund av patientskadan och uppsägningen bedöms därför vara skadebetingad. Patienten har härefter medverkat till arbetsrehabilitering för att återgå i arbete på 50 procent. Nämndens bedömning är att patienten efter återgång i arbete så långt underlaget sträcker sig till följd av patientskadan inte har en högre arbetsförmåga än 50 procent. Sammanfattningsvis anser nämnden att patienten ska kompenseras för hela sin inkomstförlust beräknat utifrån en tjänst som brandsanerare även från den 23 juli 2014. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för inkomstförlust. Nämnden överlåter till Löf att beräkna den tillkommande ersättningen. 

Semesterlön

Patienten har ifrågasatt varför det vid beräkning av ersättning för inkomstförlust åren 2007 - 2009 har gjorts avdrag för semesterlön. Av 17 § semesterlagen (1977:480), i den lydelse som gällde före den 1 april 2010 och som ska tillämpas i ärendet, framgår att den som blir sjuk under ett pågående intjänandeår och fortsätter vara sjuk därefter tjänar in betalda semesterdagar under 180 dagar det år insjuknandet sker och 180 dagar under de två nästföljande intjänandeåren under en sammanhängande sjukperiod. Nämnden instämmer därför i den bedömning som Löf gjort avseende samordning med semesterlön.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2018/0226