2018:07

Metodval vid bröstrekonstruktion.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född år 1965, som till följd av bröstcancer opererades med borttagande av höger bröst (mastektomi) år 2011. Hon genomgick en bröstrekonstruktion på höger sida med insättande av dels egen muskelvävnad och dels ett silikonimplantat i februari 2016. Patienten var inte nöjd med resultatet och genomgick ett korrigerande ingrepp med bl.a. fettutfyllnad och borttagande av silikonimplantatet.

PATIENTEN anmälde att hon fick ett alldeles för stort bröstimplantat på höger sida, något som har medfört behov av silikonimplantat i vänster bröst samt begränsad rörlighet i höger arm och axel, till följd av bröstoperation i februari 2016. Hon gjorde även gällande att hon drabbats av psykiska besvär.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning med följande motivering:

Operationen var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt en vedertagen metod. De skador som patienten har anmält hade inte gått att undvika även om operationen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett hennes vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.         Därmed föreligger ingen ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten har år 2016 genomgått en bröstrekonstruktion på höger sida efter en tidigare mastektomi. Hon har som patientskada anmält dels att det vid operationen sattes in ett för stort bröstimplantat, vilket medfört behov av silikonimplantat på vänster bröst, dels att hon till följd av operationen fått begränsad rörlighet i höger arm och axel. Patienten har anfört bland annat att hennes besvär hade kunnat undvikas om man i stället för att sätta in ett för stort implantat på höger sida hade sprutat in fett. Patienten har även påtalat psykiska besvär till följd av det anmälda ingreppet samt att hon fått felaktig information om träning efter bröstrekonstruktionen och att hon inte fått information om risken för behov av kompletterande operation efter denna.

Löf har gjort bedömningen att bröstrekonstruktionen var medicinskt motiverad och utfördes enligt en vedertagen metod samt att skadorna inte hade kunnat undvikas.

Av 6 § första stycket 1 patientskadelagen framgår att patientskadeersättning kan lämnas för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

De besvär patienten anmält i form av rörelseinskränkningar och behov av implantat på vänster sida är personskador. Löf har inte ifrågasatt sambandet mellan dessa besvär och bröstrekonstruktionen. Enligt nämndens bedömning har inte framkommit annat än att bröstrekonstruktionen och korrigeringen av denna har utförts enligt en vedertagen metod och på ett korrekt sätt. 

Nämnden konstaterar att det högra bröstet efter bröstrekonstruktionen blev för stort jämfört med storleken före mastektomin och jämfört med det vänstra bröstet. Vid rekonstruktionen användes både patientens egna vävnad i form av ryggmuskel (en så kallad LD-lambå) och ett implantat. Implantatet var av den minsta storlek som fanns att tillgå. Patientens besvär hade med övervägande sannolikhet inte kunnat undvikas genom ett annat utförande av detta förfarande. Däremot anser nämnden, mot bakgrund av att patienten hade en liten byst, att de anmälda besvären hade kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande. Ett sådant förfarande hade varit att inte använda ett implantat vid rekonstruktionen utan enbart en LD-lambå, med en senare komplettering med fettutfyllnad (lipofilling) för att korrigera bröstets storlek. Förfarandet hade enligt nämndens bedömning dels medfört mindre besvär med rörelseinskränkning i höger arm och axel och dels inneburit att det inte funnits något behov av silikonimplantat på det vänstra bröstet. Denna metod hade därigenom tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det föreligger således rätt till patientskadeersättning.

Vad gäller de psykiska besvär patienten åberopar konstaterar nämnden att det av underlaget inte framgår några psykiska besvär med medicinskt påvisbar effekt.

Nämnden överlåter på Löf att utreda omfattningen av skadan och beräkna ersättningens storlek.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2018/0385