2018:06

Samordning av förmåner vid beräkning av förlust av underhåll.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 2 § första stycket 2 skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en kvinna, född 1954, som var maka till en patient som avled till följd av en godkänd patientskada. Det uppkom en tvist gällande ersättning för förlust av underhåll till makan.

MAKAN anförde att hon hade rätt till högre ersättning för förlust av underhåll än vad försäkringsbolaget medgav. Hon ansåg i huvudsak att det var fel av bolaget att belasta henne med en inkomst av anställning på 153 000 kr per år under fyra år. Hon hade inte någon inkomst av anställning överhuvudtaget. Under dessa år, åren 2011 – 2014, hade hon sökt hundratals jobb och när hon inte kunnat få någon anställning försökte hon driva en restaurang som inte kunnat ge någon vinst eller lön till henne. Hon hade gjort allt som stod i hennes makt för att få en inkomst. Det var också fel av bolaget att utgå från att omkostnaderna för uthyrning av hus utomlands låg på 20 procent enligt schablon. Hon hade presenterat räkenskaper till bolaget där det tydligt framgick att omkostnaderna för uthyrning låg på 60 procent.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Makan fick svårigheter med ekonomin efter makens bortgång då hon med hänsyn till att hon varit hemmafru i 20 år och hennes ålder inte kunnat få en anställning. Hon startade därför eget inom restaurangnäringen, först år 2012 utan någon avkastning, och sedan år 2015 där hon för det inkomståret uppvisade en beskattningsbar inkomst av förvärvsarbete på 153 000 kr. Detta belopp har lagts till grund för beräkningen av ersättningen för förlust av underhåll fr.o.m. november 2011.

Paret ägde också en villa utomlands och den efterlevande makan hyrde ut villan efter makens bortgång för att dryga ut ekonomin. Efter avdrag för kostnader som bolaget bedömde till 20 procent av hyresintäkterna enligt Skatteverkets schablon hade hon en inkomst från uthyrning av privat fastighet. Denna inkomst har bolaget samordnat vid beräkning av underhållsförlusten. Även om omkostnaderna för uthyrningen skulle bedömas vara högre än 20 procent blir inkomstnettot av uthyrningen marginellt.

Av makans deklaration för inkomstår 2010 framgår en redovisad vinst på 1 161 843 kr för försäljning av villafastighet samt bostadsrätt. Det förefaller således ha funnits ytterligare förutsättningar för lösning av en besvärlig ekonomisk situation.

PATIENTSKADENÄMNDEN uppmanade Löf att göra en ny utredning och beräkning utifrån följande bedömning:

Enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen ska ersättning för förlust av underhåll tillkomma efterlevande som enligt lag hade rätt till underhåll av den avlidne eller som på annat sätt var beroende av honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller om det kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära framtid därefter. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller annars, på annat sätt än genom förmån som avses i 3 §, själv bidra till sin försörjning. Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i hemmet.

Av 5 kap. 3 § skadeståndslagen följer att ersättning för förlust av underhåll ska bestämmas med hänsyn till s.k. samordningsförmåner. Det innebär att hänsyn ska tas till ersättning som betalas på grund av obligatorisk försäkring samt de förmåner som betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån. Samordning ska även ske beträffande avkastning av kapital från försäkringsersättningar som utfallit med anledning av dödsfallet. 

I det aktuella ärendet avled maken den 26 oktober 2010. Vid dödsfallet hade den efterlevande makan inte någon egen inkomst av anställning, vilket hon heller inte haft under flera år före dödsfallet. Vid tidpunkten för dödsfallet var hon således ekonomiskt beroende av sin make för sin försörjning.

Makan har under åren 2012 – 2013 försökt driva näringsverksamhet men inte kunnat ta ut någon lön. År 2014 var hon arbetssökande. Åren 2015 och 2016 hade hon en egen deklarerad inkomst.

Löf har lämnat ersättning för underhållsförlust med ett som skäligt ansett belopp på 100 000 kr för tiden från dödsfallet till och med den 31 december 2014. Vid beräkningen av underhållsförlusten har Löf dels, mot bakgrund av att makan år 2015 haft en egen inkomst på 153 000 kr, gjort gällande att hon kunnat ha samma inkomst för tiden 1 november 2011 till och med den 31 december 2014, och dels beaktat inkomster från uthyrning av semesterbostad.

Nämnden anser att makan gjort vad som kan förväntas av henne för att bidra till sin egen försörjning och på så vis begränsat de ekonomiska konsekvenserna av skadan. Av utredningen framgår att makan efter makens dödsfall tvingats avyttra egendom för att klara sin försörjning, att hon har hyrt ut sin bostad samt att hon haft kostnader för att kunna hyra ut en semesterbostad i utlandet. Det finns därför inte grund för den bedömning Löf gjort att makan under tiden 1 november 2011 till och med den 31 december 2014 skulle kunnat ha en egen inkomst på 153 000 kr årligen.

De samordningsförmåner till vilka hänsyn ska tas är de som finns redovisade med kontrolluppgift inför självdeklarationen. Inkomst av kapital i form av hyresinkomster är inte, som Löf ansett, en samordningsförmån som ska beaktas vid beräkningen av underhållsförlust. Såvitt framgår av utredningen har några försäkringsersättningar, utöver ersättningarna från Alecta och KP Folksam, inte utfallit och det har i övrigt inte heller funnits någon förmögenhet att ta hänsyn till. 

Vid fastställande av underhållsbehovet beräknas en konsumtionsandel av den samlade familjeinkomsten. Nämnden instämmer i Löfs bedömning att den samlade inkomsten vid dödsfallet var 345 000 kr och att konsumtionsandelen ska fastställas till 65 % av familjeinkomsten (224 250 kr per år). Av utredningen framgår dock att ersättningen från KP Folksam endast betalades ut till och med den 30 april 2013, vilket Löf inte beaktat. Löf bör därför utreda familjeinkomsten från och med den 1 maj 2013 och framåt. Vidare bör Löf, med beaktande av vad nämnden angett ovan om att makan inte haft någon egen inkomst innan år 2015 samt att någon samordning inte ska ske med hyresinkomster, fastställa det nya underhållsbehovet från och med den 1 november 2011.

Sammanfattningsvis överlåter nämnden  till Löf att göra en ny utredning och en ny beräkning avseende underhållsförlusten.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2017/1514