2018:01

En bror har bedömts ha stått den avlidne särskilt nära i frågan om anhörigersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207).

En bror till en kvinna, som avled till följd av hjärnödem, begärde ersättning för eget lidande. Kvinnans dödsfall har bedömts vara en patientskada.

BRODERN anmälde att han hade drabbats av en ersättningsbar skada i form av psykiskt lidande till följd av systerns dödsfall. Han framförde bland annat att syskonen hade en närmare relation än vad som är normalt för syskon.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till broderns ersättningsanspråk med följande motivering:

Enligt 5 kap 2 § första stycket 3 skadeståndslagen ska, om personskada har lett till döden, ersättning betalas för begravningskostnad och i skälig omfattning annan kostnad till följd av dödsfallet, förlust av underhåll samt personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

De personer som avses i närståendekretsen är främst make/maka, registrerad partner, sambo, barn, föräldrar samt syskon som delade hushållsgemenskap med den avlidne.

Av befintligt underlag framgår att syskonen inte var folkbokförda på samma adress. Enligt journalen levde patienten tillsammans med sin sambo.

Enligt gällande praxis föreligger inte sådana särskilda omständigheter att patientens bror har rätt till ersättning för egen personskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten var en kvinna som avled till följd av hjärnödem, 22 år gammal. Dödsfallet är en patientskada. Frågan som nämnden har att ta ställning till är om kvinnans två år yngre bror har rätt till ersättning för egen personskada.

Av skadeståndslagen 5 kap 2 § 3 p framgår att den som stod den avlidne särskilt nära har rätt till ersättning för egen personskada. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 2000/2001:68, s. 72) tar regleringen främst sikte på make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar. I första hand avses då medlemmar i samma etablerade hushållsgemenskap som den som avled. Vidare framgår att det dock inte kan uteslutas att även andra personer någon gång kan komma i fråga för ersättning, t.ex. syskon som inte sammanbodde med den döde. Av praxis framgår att man, för att vara berättigad till ersättning, ska ha haft en närmare relation än vad som är normalt för syskon. 

Brodern har uppgett att han och systern under uppväxten drabbades av traumatiska händelser och att de bl.a. på grund av det kom varandra särskilt nära och blev ett stöd för varandra. Systern studerade på annan ort och bodde sedan ett och ett halvt år på studieorten i veckorna tillsammans med sin pojkvän. På helger och lov bodde hon i föräldrahemmet, där även brodern bodde. Dessa uppgifter har inte motsagts av Löf. Mot bakgrund av den beskrivning av relationen brodern lämnat gör nämnden bedömningen att syskonen får anses ha stått varandra särskilt nära och att brodern därmed har rätt till ersättning för det psykiska lidande som systerns dödsfall medfört. Nämnden har vid sin bedömning även vägt in att syskonen var relativt unga då systern dog samt att det fortfarande förelåg viss hushållsgemenskap. Ersättning ska enligt nämndens bedömning lämnas enligt schablon med 30 000 kr för sveda och värk motsvarande ett års akut sjuktid, se Högsta domstolens dom NJA 2017 s. 1208 i fråga om beloppets storlek.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2016/0722