2017:15

Fördröjd diagnos av infektion hos person som saknar mjälte. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799) samt skadeståndsrättsliga regler. 

Ärendet gällde en kvinna, född år 1964. Hon uppsökte vårdcentralen på grund av feber och frossa den 31 augusti 2015. Tillståndet bedömdes som virus och patienten informerades om att hon skulle söka på nytt om hon försämrades.

Den 1 september 2015 lades patienten in på intensivvårdsavdelning på grund av sepsis (blodförgiftning) och meningit (hjärnhinneinflammation).

PATIENTEN anmälde att hon drabbades av ökat och förlängt lidande med omfattande kvarstående skador på grund avfördröjd diagnos och behandling av infektion från den 31 augusti 2015. Patienten anförde att hon borde ha blivit remitterad till sjukhus akut då hon saknade mjälte och därför hade försämrat immunförsvar.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Handläggningen vid patientens besök den 31 augusti 2015 bedöms som korrekt. Undersökning samt provtagning genomfördes och CRP (snabbsänka) var normalt. Hon planerades för uppföljning och ny CRP-kontroll dagen efter. Vid detta tillfälle gick det inte att förutse den allvarliga infektionen.

Patientens iakttagbara symtom har tolkats och behandlats enligt allmänt vedertagen praxis. Hon har fått en riktig vård och behandling för sina besvär och det var inte medicinskt motiverat att behandla henne på ett annat sätt än som skett.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning med följande motivering:

Enligt nämndens bedömning borde patienten ha lagts in för observation när hon sökte vård den 31 augusti 2015. Det förhållandet att hon saknade mjälte borde ha föranlett inneliggande observation. Undersökningen som genomfördes var, med tanke på att patienten saknar mjälte och sökte för feber och frossa, klart bristfällig. Det saknas uppgifter om vitalparametrar som puls, blodtryck och temperatur samt uppgift om vaccinationsstatus. Den information som angetts i journalanteckning om att patienten länge varit mycket frisk och aldrig haft feber saknar betydelse vid bedömningen av en patient utan mjälte. Att bara avvakta och se om hon försämrades ytterligare och planera för ny CRP-kontroll är enligt nämndens mening en felaktig handläggning då en infektion i ett fall som detta kan ha ett mycket snabbt förlopp. Endast en säkerställd uppgift om att patienten hade ett fullgott vaccinationsskydd skulle ha motiverat den aktuella handläggningen.

Nämnden anser därmed att det föreligger en fördröjd diagnos och behandling från och med den 31 augusti 2015. Om patienten fått korrekt vård och behandling den 31 augusti 2015 hade anmäld skada med övervägande sannolikhet kunnat förhindras helt. Det föreligger därmed en ersättningsbar merskada. Enligt nämndens mening har merskadan orsakats av oaktsamhet och ersättningen bör därför lämnas på skadeståndsrättslig grund, dvs. utan avdrag för självrisk. Nämnden överlåter på Löf att utreda omfattningen av skadan och beräkna ersättningens storlek.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2017/1143