2017:10

Bedömning av inkomstunderlag där den s.k. barnschablonen inte är tillämplig.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man, född 1992, som hade en godkänd patientskada avseende följderna av en försenad diagnos av kompartmentsyndrom i höger ben (ett tillstånd med ökat tryck i ett av kroppens muskelfack vilket resulterar i otillräckligt blodflöde till vävnaden).

Den skada som patienten drabbats av har medfört en total medicinsk invaliditet på 14 %, varav 2 % utgörs av grundskadan i form av komplex underbensfraktur med kompartmentsyndrom. Patientskadan utgörs av 12 % medicinsk invaliditet i form av uttalade besvär med nedsatt kraft och känsel, klotåställning samt psykisk skada.

PATIENTEN anförde att han inte var nöjd med bolagets beräkning av inkomstförlust. Han ansåg att barnschablonen skulle användas vid beräkningen av hans inkomstförlust. Att han valt elektrikerprogrammet är inte detsamma som att det är det yrke han skulle välja när han gick ut i arbetslivet.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Patienten gick på gymnasiet och utbildade sig till elektriker när patientskadan inträffade (patientskadan inträffade under sommaren inför sista läsåret på elektrikerprogrammet). Om patientskadan inte hade inträffat skulle patienten ha haft en heltidstjänst som elektriker. Inkomstunderlaget är fastställt utifrån lön enligt kollektivavtal för elektriker och ersättning utgår fortlöpande. Barnschablonen är inte tillämplig i ärendet.

PATIENTSKADENÄMNDEN gjorde följande bedömning:

Patienten har gjort gällande att den så kallade barnschablonen ska tillämpas som inkomstunderlag vid beräkningen av den inkomstförlust som patientskadan medfört. Löf har vid beräkningen utgått från en tänkt inkomst som elektriker med start som lärling.

Vid fastställande av inkomstunderlag görs alltid en individuell bedömning. Barnschablonen tillämpas endast i fall där ett barn eller en ungdom blir helt arbetsoförmögen och där det inte går att bedöma sannolikheten för ett visst yrke eller viss inkomst. Det gäller då ett barn eller en ungdom som ännu inte kommit så långt i sina studier att han eller hon valt en viss yrkesinriktad gymnasieutbildning och där förhållandena efter skadan inte ger någon ledning. I detta fall gick patienten en yrkesinriktad utbildning på gymnasiet när skadan inträffade. Enligt nämndens bedömning är det därför sannolikt att patienten skulle ha arbetat som elektriker om inte patientskadan inträffat. Patienten har inte gjort någon annan yrkesinriktning mer sannolik. Inkomstunderlag som elektriker bör därför vara utgångspunkten vid beräkningen av inkomstförlust.

Nämnden bedömer även att patientskadan medfört hel arbetsoförmåga i yrket som elektriker. Patienten är fortfarande ung och har möjlighet att hitta ett anpassat arbete på arbetsmarknaden. Det går inte av utredningen att utläsa om patienten från december 2016 kommer upp i den statistiska inkomsten för elektriker. Löf bör därför vidare utreda om det föreligger rätt till ytterligare ersättning för inkomstförlust från och med december 2016.

Nämnden kan inte utifrån de i promemorian föreliggande uppgifterna ta ställning till om ersättningen för inkomstförlust fram till november 2016 har beräknats korrekt. Om parterna inte är överens vad avser ersättningsbeloppet kan de återkomma med begäran om ny prövning i nämnden.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2016/1847