2017:03

Diagnosförsening av höftledsluxation. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en flicka född den 5 december 2012. Hon förlöstes med kejsarsnitt och sätesläge diagnostiserades vid förlossningen. Barnet undersöktes av läkare på BB vid två tillfällen, vid åtta timmars respektive två dygns ålder. Höftstatus var då normal. Patienten följdes därefter upp på barnavårdscentral med regelbundna undersökningar av höfterna vid ett, fem, sex och tolv månaders ålder. Vid samtliga kontroller noterades normalt resultat. I oktober 2014 uppsöktes barnavårdscentral eftersom personal på barnets förskola noterade att barnet haltade. Modern nämnde då att hon alltid hört kluckande ljud i höften på barnet. I november gjordes höftröntgen som visade dubbelsidig höftledsluxation och barnet remitterades till en ortopedklinik för operation samt efterföljande gipsbehandling.

VÅRDNADSHAVAREN anmälde att dottern drabbats av förlängt och onödigt lidande, med behov av flera operationer och betydligt längre rehabilitering pga. att höftledsluxation inte uppmärksammats från födseln.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning med följande motivering:

Höftledsluxationer hos barn är i flertalet fall medfödda och det finns inget som motsäger att detta även gäller den aktuella patienten. Den absoluta majoriteten av höftledsluxationer diagnostiseras redan i nyföddhetsperioden, men i ett litet antal fall förblir de oupptäckta fram till gångdebuten trots att sedvanliga undersökningar har gjorts även av mycket erfarna barnläkare.

Patientens höfter har på sedvanligt sätt undersökts upprepade gånger med normalt fynd under det första levnadsåret och patientens iakttagbara symtom har tolkats och behandlats enligt allmänt vedertagen praxis. Patienten har fått en riktig vård och behandling och det var inte medicinskt motiverat att behandla på ett annat sätt än som skett.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till patientskadeersättning och gjorde följande bedömning:

Vårdnadshavarna till flicka född i december 2012 har anmält förlängt och onödigt lidande med behov av flera operationer och längre rehabilitering till följd av fördröjd diagnos och behandling av dubbelsidig höftledsluxation från födseln. Diagnosen ställdes i november 2014 då hälta hade noterats.

Löf har anfört att ett litet antal fall förblir oupptäckta fram till gångdebuten trots att sedvanliga undersökningar har gjorts och att patientens höftledsluxation troligen är medfödd. Patientens höfter har undersökts upprepade gånger med normala fynd det första levnadsåret och bolaget anser att patientens iakttagbara symtom har tolkats och behandlats enligt allmänt vedertagen praxis.

Nämnden konstaterar att man i detta fall har utfört alla undersökningar i enlighet med det nationella programmet. Det kan vara svårt att upptäcka höftledsluxationer redan på BB, och en del kan luxera senare. Det är viktigt för prognosen att upptäcka skadan före cirka ett års ålder.

Som riskfaktorer vid medfödd höftledsluxation räknas sätesbjudning, hereditet och prematur födsel. Patienten hade två av dessa riskfaktorer, sätesbjudning och heriditet, vilket borde ha lett till en vidare utredning med röntgen. Nämnden bedömer att en erfaren specialist inom allmänmedicin borde ha gjort en mer utförlig undersökning med röntgen redan på BB. Luxationen hade då kunnat upptäckas och behandling sättas in i ett tidigt skede. Det föreligger således en fördröjd diagnos och behandling av höftledsluxation från och med den 5 december 2012.

Nämnden överlåter på Löf att närmare utreda vilka konsekvenser patientskadan lett till samt vilken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2016/1232