2017:02

Behandlingsalternativ vid inflammatoriska förändringar i bukhålan. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född 1974, som sökte pga. tilltagande buksmärtor och stigande infektionsparametrar. Hon remitterades från vårdcentral till kirurg där hon bland annat utreddes med datortomografi, som visade rikligt med ascites (bukvätska). Den 2 april 2014 utfördes en laparoskopi (titthålsoperation) som visade rikligt med knottror på bukhinnan. Då liknande knottror ibland kan ses vid spridd äggstockscancer togs biopsi på knottrorna och höger äggstock samt äggledare togs bort. PAD-svaret visade dock ingen cancer och någon klar orsak till patientens besvär kunde inte fastställas.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av fysiskt och psykiskt lidande på grund avfelaktig diagnos av cancer på höger äggledare vilket lett till onödig bortoperation av höger äggstock och äggledare. Enligt patienten saknades skäl att ta bort äggstocken vilket även bekräftades av PAD. Äggstocken hade inte behövt tas bort för att kunna ställa diagnos.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning med följande motivering:

Patienten hade inflammatoriska förändringar i bukhålan av sådant utseende att det var adekvat att vid laparoskopin misstänka malignitet i första hand. Det fanns makroskopiska förändringar i båda adnexen (äggstockar och äggledare), särskilt på den bortopererade sidan. PAD visade ingen malignitet, utan endast inflammation av oklar natur. Att ta bort detta adnex var adekvat för att driva diagnostiken framåt.

Vid laparoskopin såg man makroskopiskt inflammatoriska förändringar på båda äggledarna vilket kunde vara förklaringen till att patienten inte blivit gravid. Den kvarvarande äggledaren har vid ultraljudsundersökning med stor sannolikhet visat sig vara helt tilltäppt. Det kan antas att den bortopererade äggledaren, som var mer angripen än den kvarvarande, med stor sannolikhet inte heller fungerade. Åtgärden att ta bort det ena adnexet har därför inte inverkat menligt på patientens fertilitet. Hon har ett fungerande ovarium kvar så hennes hormonella status är inte heller påverkad.

Patientens iakttagbara symtom har tolkats och behandlats enligt allmänt vedertagen praxis. Hon har fått en riktig vård och behandling för sina besvär och det var inte medicinskt motiverat att behandla henne på ett annat sätt än som skett.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Av utredningen framgår att den preoperativa cytologin inte ingav misstanke om malignitet. Patienten hade inga barn men önskan att bli gravid. Under senare år har det blivit vedertaget att handlägga den här typen av patienter på ett fertilitetsbevarande sätt. Enligt nämndens bedömning hade det för diagnostik varit tillräckligt att ta en biopsi från bukhinnan och ta bort äggledaren. För det fall att det förelåg en misstänkt förändring på äggstockens yta hade även biopsi kunnat tas från äggstocken. Med ett sådant handhavande hade höger äggstock kunnat bevaras.

Enligt nämndens bedömning hade IVF-behandling med övervägande sannolikhet blivit nödvändig även om äggstocken hade bevarats. Däremot har borttagandet av äggstocken minskat patientens möjligheter att bli gravid i och med att äggcellsreserven har minskat till hälften. Statistiskt sett medför borttagandet av en äggstock även att patienten hamnar i klimakteriet ett till två år tidigare än förväntat. Det föreligger således en patientskada vad avser borttagandet av höger äggstock. Nämnden överlåter till Löf att utreda om det föreligger någon rätt till ersättning med anledning av detta.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2016/1149