2016:16

Ideell ersättning utöver schablon för egen personskada vid nära anhörigs död. Ytterligare ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en ung man, född 1995, vars far hade avlidit till följd av fördröjd adekvat behandling av hjärtbesvär i februari 2010. Sonen bedömdes ha rätt till patientskadeersättning för eget psykiskt lidande av övergående natur till följd av faderns bortgång.

SONEN anförde att han orsakades omfattande psykiska besvär pga. dödsfallet, något som ledde till att han inte klarade av att gå i skolan när han gick i 8:e klass. Han framställde även ett ospecificerat yrkande om ersättning för kostnader.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till sonens ersättningsanspråk med följande motivering:

Med anledning av faderns dödsfall har ersättning till sonen lämnats med en schabloniserad ideell ersättning på 40 000 kr för sveda och värk. Det framkommer att sonen haft besvär även före faderns död och utredning via Barn- och ungdomspsykiatri har resulterat i en neuropsykiatrisk diagnos, ADD (Attention Deficit Disorder). Sonen får behandling med läkemedel, samtal och stöd. Behandlingen fungerar dåligt då hans följsamhet av ordination inte är bra, han har svårt att komma till bokade möten och medicineringen avbryts. Hans fortsatta psykiatriska besvär är med övervägande sannolikhet inte en följd av patientskadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Den skadelidande har av Löf beviljats ersättning för egen personskada med anledning av faderns dödsfall i februari 2010. En schabloniserad ersättning på 40 000 kr har lämnats för sveda och värk.

Den skadelidande har yrkat ersättning för förlust av skolår då han till följd av dödsfallet hoppade av grundskolans åttonde klass. Ersättning har även yrkats för kostnader som inte är specificerade i promemorian.

Av utredningen framgår att den skadelidandes skolgång inte varit problemfri. Däremot hade han klarat av sin skolgång fram till faderns död i februari 2010. I samband med dödsfallet slutade han att gå till skolan och utvecklade en depressiv bild. Härefter tillkom allt fler besvär och det blev tydligt att han hade underliggande problem av neuropsykiatrisk karaktär (ADD).

Nämnden delar Löfs bedömning att patientens ADD inte orsakats av faderns bortgång. Däremot anser nämnden att dödsfallet tidigarelade försämringen av patientens ADD med ca. två år. ADD medför en ökad känslighet. När ett trauma av den omfattning det är fråga om drabbar en skadelidande med ADD kan denne tappa taget när det gäller den struktur som är viktig och funktionsförmågan försämras. Detta skedde beträffande den skadelidande. Om inte faderns dödsfall hade inträffat skulle han med övervägande sannolikhet ha kunnat gå ut grundskolan. Löf bör utreda vilken ersättning som kan bli aktuell på grund av att den skadelidande inte kunnat gå ut grundskolan.

Enligt skadeståndsrättsliga principer är utgångspunkten att man får ta en skadelidande i det skick denne är vid skadetillfället. På grund av att den skadelidande i detta fall hade en neuropsykiatrisk sjukdom blev krisreaktionen längre och allvarligare jämfört med en person utan sådan sjukdom. Nämnden anser därför att den akuta läkningstiden bör utsträckas till två år. Därmed föreligger rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk.

Underlaget innehåller inte några uppgifter om vilka kostnader den skadelidande haft efter skadetillfället. Det framgår däremot att antidepressiva läkemedel skrivits ut. Om den skadelidande haft en kostnad för sådana läkemedel under den akuta läkningstiden bör ersättning lämnas för dessa.

De symptom patienten hade efter den akuta läkningstidens slut bedöms bero på andra orsaker än den godkända skadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0690