2016:15

Frågan om ersättning för bristfällig tandbehandling. Ytterligare utredning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna, född 1963, som sökte vård för tandfraktur i tand 37 den 20 mars 2013. Det togs en röntgenbild som visade att tandens rotsystem var ofullständigt rotfyllt. Patienten genomgick därefter en kronterapi av tanden den 30 april 2013. Den 24 juni 2014 lossnade kronan från tanden. Tanden avlägsnades i augusti samma år.

PATIENTEN anmälde atthon drabbats av ökat lidande pga. ”onödig” kronterapi av tanden 37. Hon yrkade ersättning för sveda och värk, för kostnad för kronterapi och för massagebehandlingar.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Tanden 37 rotbehandlades primärt någon gång under åren 2001 och 2002. Rotbehandlingen ligger dock så långt bak i tiden att sakprövning av den inte kan göras med hänsyn till preskriptionsbestämmelserna i 23 § patientskadelagen. Bolaget har därför endast prövat om det då föreligger en fördröjd diagnos och behandling av den ofullständiga rotfyllningen. Vid besöket den 20 mars 2013 konstaterades att rotfyllningen i tanden var för kort i förhållande till rotens längd. Röntgen verifierade dock inget sjukligt (patologisk) i rotområdet och några besvär förelåg inte heller. Den aktuella tanden avlägsnades till följd av patientens eget val av behandling. Bolagets utredning visar inte att det föreligger en fördröjd diagnos och behandling av ofullständig rotbehandling som i sig medför en personskada.

En godkänd patientskada föreligger i form av att tanden kronförsetts med empresskrona innan befintlig rotfyllning optimerats. Den ersättning som kan vara aktuell består av ersättning för sveda och värk för kronbehandling. Beloppet understiger dock lagstadgad självrisk på 2 220 kr. Ny kronterapi kan ersättas via klinikens eget åtagande vid garantiomgörning och handläggs inte via patientförsäkringens åtagande. Behovet av optimerad rotbehandling anses inte vara skadebetingad till utförd kronterapi. Detsamma gäller yrkad ersättning för massage. Någon patientskadeersättning kan således inte betalas.

PATIENTSKADENÄMNDEN gjorde följande bedömning:

Av ärendet framgår att patienten den 30 april 2013 fick kronterapi i en tidigare rotfylld tand 37. Att kronan lossnade i juni 2014 har av Löf bedömts som en patientskada orsakad av att befintlig rotfyllning inte optimerades före kronterapin. Någon ersättning har inte lämnats på grund av att ersättning för sveda och värk inte uppgår till gällande självrisk. Avseende kostnaden för omgörning har Löf ansett att ny kronterapi hade kunnat utföras kostnadsfritt via klinikens garantiåtagande.

Av utredningen framgår att patienten valde att söka tandvård i privat regi där hon efter ett första akutbesök valde att dra ut tanden 37 inför en implantatbehandling. Det framgår inte om patienten ännu har genomgått sådan behandling. Inte heller framgår om kostnaden för denna implantatbehandling har satts ned med belopp motsvarande ny kronterapi eller om garantiåtagandet på annat sätt blivit tillämpligt.

Nämnden anser liksom Löf att behovet av implantatbehandling inte är en följd av patientskadan. Skadan hade kunnat åtgärdas med en ny kronterapi. Det står dock patienten fritt att välja hur skadan ska åtgärdas och hos vilken tandläkare. Val av en dyrare behandling hos en annan tandläkare leder inte till att patienten saknar rätt till ersättning för den kostnad en ny kronterapi medför. Nämnden anser därför att ersättning motsvarande kostnaden för ny kronterapi bör lämnas under förutsättning att hon genomgår en behandling av tanden och att denna inte ersätts genom garantiåtagandet. Löf bör utreda vad som i praktiken har skett.

Om det visar sig att patienten inte fått ersättning enligt garantiåtagandet och att ersättningsbeloppet därmed överstiger självrisken ska även kostnaden för akutbesöket den 24 juni 2014 ersättas.

Vad avser anmälda besvär med värk i vänster ansiktshalva finns visserligen ett tidssamband men inte några kliniska tecken på skada efter tanddragningen. Enligt nämndens bedömning är dessa besvär därför med övervägande sannolikhet inte orsakade av tanddragningen. Därmed föreligger inte rätt till ersättning för dessa besvär.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2016/0379