2016:12
Utebliven övervakning av kompartmentsyndrom. Ersättning.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
6 § patientskadelagen (1996:799) samt skadeståndslagen (1972:207).
Ärendet gällde en pojke, född år 1997, som med anledning av högersidig testikelcancer genomgick en orkidektomi (kirurgiskt borttagande av testikel) under hösten 2013 och en körtelutrymning av kvarvarande metastas den 14 januari 2014. Under den sistnämnda operationen uppstod en mindre aortarift i bifurkationen med blödning, varför kärlkirurger tillkallades omedelbart. Vid ytterligare dissektion uppstod en total ruptur (bristning) av distala aortan och även en rift på vena cava. Någon primär lagning av aorta var inte möjlig med anledning av patientens svaga aortavägg. Rekonstruktion genomfördes därför med aortobiiliakal Y-graft (transplantat) och vena cava sutur. Efter operationen utvecklade patienten kompartmentsyndrom i båda underbenen och akuta fasciotomier (uppklyvning av bindvävshinnan runt en muskel för att lätta på vävnadstrycket) blev nödvändiga natten efter ingreppet. Patienten fick tillfällig dialys och han genomgick ett flertal omoperationer i narkos med VAC-behandling (Vacuum Assisted Closure) och delhudtransplantation.
PATIENTENS VÅRDNADSHAVARE anmälde att sonen drabbats av en skadad aorta i samband med operationen i januari 2014. Detta medförde komplikationer i form av kompartmentsyndrom i båda benen, njurskada samt bestående nerv- och muskelskador. Vidare anmäldes fördröjd behandling av komplikationerna till följd av den skadade aortan, vilket medförde förvärrade skador. Slutligen gjorde vårdnadshavarna gällande att de inför operationen inte fick någon information om att det fanns en kalkylerad risk för kärlskada.
FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:
Metastasens storlek, lokalisation och patientens tidigare kemoterapi medförde att ingreppet var tekniskt svårt. Operationen var medicinskt motiverad för att man skulle undvika cancerprogress. Ingreppet genomfördes på ett korrekt sätt och med vedertagen teknik i enlighet med gällande riktlinjer. Aortaskadan hade inte gått att undvika genom ett annorlunda utförande. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.
Operation för kompartmentsyndrom utfördes så snart som uppenbara tecken på detta tillstånd observerades. Vår bedömning är att patientens iakttagbara symtom tolkades och behandlades enligt allmänt vedertagen praxis. Vi anser därför att patienten fick en riktig vård och behandling för sina besvär samt att det inte var medicinskt motiverat att behandla honom på ett annat sätt eller tidigare än som skett.
Patientens vårdnadshavare har vidare anfört att de inte fick information om risken för aortaskada/kärlskada innan aktuellt ingrepp. Någon ersättning kan enligt patientskadelagen inte lämnas vid brister i den information som lämnas till en patient om de särskilda behandlingsrisker som kan förekomma. Vi har istället prövat om det förelegat sådan brist i informationen att ersättning kan lämnas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Operationen var medicinskt nödvändig för att undvika cancerprogress. Vår bedömning är därför att man med övervägande sannolikhet hade accepterat operationen oavsett om man hade fått information/fullständig information om aktuell skaderisk. Således finns det inte någon sådan brist i informationen att ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler kan lämnas.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:
Skadan på aortan
Vad avser den anmälda skadan på aortan (kroppens stora pulsåder) hade skadan inte kunnat undvikas med något mindre riskfyllt förfarande. Det föreligger enligt nämnden inte heller någon fördröjning av diagnos och behandling såvitt avser skadan på pulsådern. Rätt till patientskadeersättning saknas således i denna del.
Kompartmentsyndromet
Patienten har drabbats av kompartmentsyndrom i båda benen efter långvarig bukoperation på grund av cancermetastas. Under reparation av en kärlskada var blodcirkulationen till benen avstängd under minst två timmar. Cirkulationen i benen preoperativt uppgavs inte ha varit tillfredsställande och kompartmentsyndrom i benen var förväntat. Utvecklingen av detta var enligt patientjournalen ett observandum och skulle utvärderas av kärlkirurgens bakjour under kvällen. Någon sådan bedömning finns inte dokumenterad i den medicinska utredningen från kl. 19.21 till dess patienten blev undersökt av en kärlkirurg kl. 01.00, då det noterades att patienten utvecklat ett uppenbart kompartmentsyndrom. Nämnden utgår därför från att utvecklingen av kompartmentsyndromet i patientens ben inte följdes upp under en period av närmare fem timmar. Med hänsyn till att patienten sannolikt var intuberad och sederad under den tiden och därför inte kunde uppge symtom (framförallt ökade smärtbesvär) på tilltagande kompartmentsyndrom, borde hans ben ha bevakats med teknik för intermittent eller kontinuerlig kontroll av trycket i benen. Hade sådan övervakning genomförts hade kompartmentsyndromet kunnat upptäckas och åtgärdas tidigare än vad som nu blev fallet. Det föreligger således rätt till patientskadeersättning för fördröjd diagnos och behandling av kompartmentsyndrom samt för de följdskador i form av nerv- och njurskador som uppstått till följd av denna fördröjning. Löf bör utreda skadornas omfattning.
Informationsbrist
I frågan om påtalad informationsbrist rörande risken för kärlskada gör nämnden samma bedömning som Löf och anser på de skäl bolaget anfört att det inte föreligger någon rätt till ersättning på skadeståndsrättslig grund.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2015/1265
