2016:08

Bristande fallriskbedömning och avsaknad av gånghjälpmedel har ansetts innebära förhöjd olycksfallsrisk. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 5 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man, född år 1930, som vårdades på medicinkliniken med förvärrad KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) den 22 december 2013. Vid patientens ankomst till avdelningen gjordes en fallriskbedömning. Downton Fall Risk Index visade en fallrisk på 1 poäng av maximalt 11 pga. osäker gångförmåga. Några särskilda förebyggande åtgärder vidtogs inte då fallrisken bedömdes som låg. Patienten hade även kända prostatabesvär, vilket medförde att han var uppe och gick flera gånger nattetid.

Vid återkomst till avdelningen efter röntgenundersökning den 23 december samma år önskade patienten ha sänggrindarna nedfällda. En medpatient larmade personalen en stund senare då patienten befanns liggande på golvet. Ingen vårdpersonal fanns i rummet när skadan inträffade. Fallet orsakades av att patienten försökt förflytta sig mellan sängen och en stol en meter bort. Han ådrog sig en högersidig lårbenshalsfraktur vid olyckan och opererades dagen efter. Patienten avled den 2 mars 2015.

PATIENTEN anmälde att han drabbats av en högersidig fraktur i samband med bristande vård på medicinkliniken. Dödsboet ansåg att patienten hade försatts i en situation med förhöjd olycksfallsrisk när han lämnats ensam i rummet utan gånghjälpmedel i anslutning till vårdplatsen. I hemmet hade han ständigt hjälpmedel, både inom- och utomhus. Patienten avled i sviterna av olycksfallet.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med motiveringen att olycksfallet inte har samband med vården och att vården inte har försatt patienten i förhöjd olycksfallsrisk genom bristande åtgärder.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Patienten har anmält att han den 23 december 2013, i samband med sjukhusvård på grund av lunginflammation och KOL, föll intill sin säng på vårdavdelningen. Fallet medförde en högersidig lårbenshalsfraktur som senare opererades. Patienten och senare dödsboet anser att patienten försatts i en förhöjd olycksfallsrisk då han lämnats ensam på rummet utan tillgång till gånghjälpmedel (rollator) trots att han var omtumlad på grund av grundsjukdomen KOL och infektionen. Patienten besvärades även av täta urinträngningar vilket krävde upprepade toalettbesök, även nattetid.

Det framgår av journalen att man sent på kvällen den 22 december, i samband med patientens ankomst till sjukhuset, genomfört en fallriskbedömning enligt Downton Fall Risk Index. Fallrisken bedömdes till 1 poäng, av totalt 11 möjliga, på grund av osäker gångförmåga. Det bedömdes inte föreligga någon ökad risk för fall och man genomförde inte någon förebyggande åtgärd.

Nämnden anser att patientens tillstånd initialt skattats för lågt men att det inte är övervägande sannolikt att tillståndet vid en korrekt bedömning skulle ha bedömts till högre än 3 poäng, vilket är gränsen för en ökad fallrisk. Den bristande fallriskbedömningen i kombination med att patienten lämnats ensam i sin säng med nedfällda sänggrindar, utan tillgång till de gånghjälpmedel som han vanligtvis har i sin hemmiljö, innebär emellertid enligt nämndens bedömning att patienten försatts i en situation som inneburit en förhöjd olycksfallsrisk. Särskilda åtgärder borde ha vidtagits vilket med övervägande sannolikhet hade förhindrat det olycksfall som inträffade.

[...]

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/1516