2016:03

Samband mellan godkänd patientskada i form av infektion och senare fallolycka. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 och 8 §§ patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man, född år 1949, som hade en godkänd patientskada avseende följderna av en septisk artrit (bakterieinfektion i en led) som uppkom i samband med meniskoperation i vänster knä den 19 april 2011.

PATIENTEN anförde att han inte var nöjd med den invaliditetsgrad som bolaget hade bedömt föreligga. Han ansåg även att den fraktur i vänster ben som han drabbats av i samband med en halkolycka den 7 december 2011 var orsakad av den godkända patientskadan då denna lett till instabilitet och svaghet i knäet.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET tog ställning till patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Bolaget bedömer att den totala medicinska invaliditetsgraden uppgår till 5 %, varav patientskadan utgör 4 %.

Det är inte övervägande sannolikt att det föreligger ett orsakssamband mellan olycksfallet, fraktur i vänster ben, och den godkända patientskadan - infektionen. Den instabilitet i knäet som patienten har upplevt kan inte förklaras av infektionen, som var utläkt flera månader innan frakturen uppkom. Någon rätt till patientskadeersättning för frakturen föreligger inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten genomgick en artroskopi (titthållskirurgi) för menisksymptom i vänster knä i april 2011. Han insjuknade två dagar efter ingreppet med symptom på infektion, men lades in först efter drygt en vecka med tecken på septisk artrit. Det genomfördes ett flertal punktioner och spolningar av knäet och patienten insattes på långtidsbehandling med antibiotika. Under denna tid utvecklade han osteit (benröta) i knäskålen och femurkondylen (nedre delen av lårbenet som förbinder knäleden med underbenet). Infektionen läkte ut med antibiotikabehandling först efter sex månader och vid återbesök i oktober sattes antibiotikan ut. Patienten hade dock belastningssmärtor och sträckdefekt i knäet och eftersom han inte kunde utföra sina vanliga arbetsuppgifter blev han fortsatt sjukskriven på halvtid i ytterligare tre månader. Efter två månader, i december 2011, halkade han på en isfläck och ådrog sig en fraktur på nedre delen av vänster lårben. Patienten har hävdat att halkolyckan i december 2011 är en följd av den infektion i knäet som han drabbats av i samband med meniskoperationen i april 2011. Olyckan beror enligt patienten på en instabilitet och svaghet i knäet och han halkade under rehabiliteringsfasen av infektionen, vilket innebär att knäet inte var fullt funktionsdugligt vilket orsakade olyckan.

Löf har godkänt infektionen vid artroskopin som en ersättningsbar patientskada, men har hävdat att det inte föreligger samband mellan infektionen och patientens fallolycka. Bolaget har ansett att den instabilitet i knäet som patienten upplevt inte kan förklaras av infektionen, som var utläkt flera månader innan frakturen uppkom.

Av det medicinska underlaget framgår att patienten i oktober 2011 ännu inte var återställd i sin knäfunktion. Han hade belastningssmärtor, svullnad och krepitationer (skrapljud) i knäet samt inskränkt rörlighet (sträckdefekt). Dessa symtom tyder på artrosutveckling, och röntgen av frakturen i december 2011 visade att det förelåg artros i knäleden, något som inte fanns vid röntgen före artroskopin i april 2011. Av invaliditetsintyget den 12 april 2013 framgår också att patienten utvecklat artros som med stor sannolikhet var iatrogent (av sjukvården) orsakad, med påtagliga subjektiva besvär, objektiva röntgenologiska förändringar och kliniska statusfynd.

En grundläggande förutsättning för ersättning enligt patientskadelagen är att det med övervägande sannolikhet föreligger ett orsakssamband mellan en skada och medicinsk behandling. Inom svensk skadeståndsrätt ersätts följder av en personskada vilka till sin typ hör till de allmänt förekommande, även om skadan i det särskilda fallet har inträffat på ett ovanligt sätt eller åtskilligt senare än initialskadan (Hellner och Radetzki, Skadeståndsrätt, nionde upplagan, s. 198). En person som till exempel bryter benet vid en trafikolycka och som bryter benet igen ett år senare har ansetts kunna få ersättning även för det senare benbrottet (se NJA 1940 s. 382).

Infektionen i patientens knä har lett till svårigheter att belasta det på grund av smärta och inskränkt rörlighet. Detta har enligt nämndens mening inneburit att patienten haft betydligt sämre förutsättningar än andra att parera halkan och därmed undvika att ramla. Det är därför enligt nämndens mening övervägande sannolikt att halkolycksfallet i december 2011, med benfraktur som följd, är orsakad av den godkända patientskadan, infektionen vid artroskopioperation i april samma år. Det föreligger därför rätt till patientskadeersättning för följderna av halkolyckan. Nämnden överlåter på bolaget att utreda skadans omfattning och göra en ny bedömning av invaliditetsgraden.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2014/0512