2015:29

Beviskrav vid yrkande om ersättning för inkomstförlust utifrån karriär som hockeyspelare. Även fråga om särskild ideell ersättning för förlust av fritidssysselsättning. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man, född 1985, som i samband med en trafikolycka den 11 oktober 2004 ådrog sig en vänstersidig femurfraktur (lårbensfraktur). Under behandlingen av frakturen utvecklade patienten komplikationer i form av akut njursvikt och kompartmentsyndrom i höger ben. Komplikationerna har bedömts som en ersättningsbar patientskada.

PATIENTEN anmälde att behandlingen av lårbensfrakturen den 11 oktober 2004 medförde förlängd rehabilitering och bestående skada i höger ben samt njursvikt och förhöjt blodtryck.

Patienten gjorde gällande att han till följd av patientskadan inte bara förlorat möjligheten att som fritidssysselsättning utöva en hobby i form av ishockeyspel, utan framförallt att han gått miste om en inkomstbringande karriär som ishockeyspelare. När skadan inträffade hade han på ett lovande sätt inlett en karriär som ishockeyspelare. Han spåddes med sin talang ha möjlighet att nå spel i högre divisioner såsom Elitserien/SHL och HockeyAllsvenskan. Som frisk skulle han i vart fall ha nått A-lagsspel i HockeyAllsvenskan. Även om han inte skulle ha nått den absoluta toppen av elitspelare i HockeyAllsvenskan med en årslön på omkring 600 000 kr, kunde det hållas för sannolikt att han åtminstone under några år skulle ha nått genomsnittet lönemässigt för en spelare i HockeyAllsvenskan, dvs. 175 000 - 180 000 kr/år, vilket hade varit ett betydande tillskott till inkomsten från ett vanligt förvärvsarbete. Till följd av patientskadan gick han miste om denna inkomst. Han yrkar därför ersättning för förlorad arbetsförtjänst av ishockeyspel under en beräknad aktiv karriär motsvarande en 10-årsperiod med ett årsbelopp om 200 000 kr.

För det fall yrkandet om förlorad inkomst som ishockeyspelare inte skulle bifallas gjorde patienten gällande att han åtminstone borde vara berättigad till en särskild ideell ersättning om 100 000 kr för förlorad fritidssysselsättning som hockeyspelare.

Patienten gjorde också gällande att det förelåg samband mellan hans förhöjda blodtryck och den tidigare njurpåverkan som patientskadan i form av kompartmentsyndrom medfört. Någon konkurrerande orsak till hans förhöjda blodtryck hade inte påvisats och hans ålder då detta konstaterades, 25 år, talade mot att en sådan konkurrerande orsak förelåg.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET bemötte patientens ersättningsanspråk enligt följande:

Patienten har rätt till patientskadeersättning för onödigt lidande samt bestående men i form av kompartmentsyndrom i höger ben samt övergående akut njursvikt efter operationen den 11 oktober 2004. Ersättning har lämnats för sveda och värk, bestående men, utseendemässig skadeföljd, merkostnader samt inkomstförlust. Ersättningen för bestående men är avsedd att kompensera psykiskt och fysiskt lidande av bestående art som är en följd av den funktionsnedsättning som patientskadan orsakat. Skadeföljder i det dagliga livet av rent ideell natur, såsom förlust av livskvalitet, försämrade möjligheter att njuta av fritiden och ägna sig åt sällskapsliv, resor eller hobbyverksamhet, kompenseras genom ersättningen för bestående men. Någon ytterligare ersättning för förlorad livskvalitetet enligt patientens yrkande kan därför inte lämnas.

Vad avser frågan om inkomstförlust är det den som yrkar ersättning som har bevisbördan att visa vilka sannolika inkomster han eller hon skulle ha haft om patientskadan inte hade inträffat. Befintlig utredning ger inte stöd för att patientskadan sannolikt har medfört någon inkomstförlust som professionell ishockeyspelare. Någon ersättning för inkomstförlust kan därför inte lämnas.

När det gäller det förhöjda blodtrycket har bolaget funnit att det med övervägande sannolikhet inte föreligger något samband mellan dessa besvär och patientskadan, kompartmentsyndrom samt övergående njurpåverkan. Besvären med förhöjt blodtryck omfattas således inte av den godkända patientskadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Patienten har som patientskada anmält förlängd rehabilitering och bestående skada i höger ben samt njursvikt i samband med operation av vänstersidigt lårbensbrott den 11 oktober 2004.

Löf har godkänt patientskada i form av onödigt lidande och bestående men efter kompartmentsyndrom i höger ben samt övergående njursvikt. Ersättning har i ärendet lämnats för sveda och värk, bestående men, utseendemässig skadeföljd, merkostnader och inkomstförlust.

Inkomstförlust som professionell ishockeyspelare

Det är den skadelidande som har bevisbördan för att han eller hon, om skadan inte hade inträffat, skulle ha haft visst arbete och viss inkomst i framtiden. Med hänsyn till svårigheterna att prestera full bevisning om detta gäller därför enligt domstolspraxis som beviskrav att den skadelidande har att göra sannolikt att han eller hon skulle ha haft det arbete och den inkomst som han eller hon påstår.

Vid den tidpunkt då skadan inträffade (oktober 2004) var patienten en aktiv ishockeyspelare på en nivå som inte genererade någon inkomst. Patienten har dock anfört att han hade utvecklingsmöjligheter att nå spel i högre divisioner och som stöd för detta åberopat ett intyg från sin gymnasietränare. Enligt intyget hade patienten "vinnarskalle", var lovande och hade kommit långt i sin utveckling som spelare samt representerade Boro:s A-lag i division 2. I intyget framhålls även att patienten hade visat prov på rätt inställning och att han under gymnasietiden tränade ishockey 10-12 pass i veckan. Patienten har även inkommit med ett intyg från HockeyAllsvenskans ligachef. I intyget redovisas genomsnittlig lönestatistik för ishockeyspelare som spelar i HockeyAllsvenskan. Patienten anser att han som oskadad åtminstone under några år skulle ha uppnått en lön motsvarande genomsnittet för en spelare i HockeyAllsvenskan, d.v.s. 175 000 - 180 000 kr per år och med hänvisning till svårigheten att "bestämma flera faktorer" har han avrundat sitt yrkande till 200 000 kr per år.

Nämnden finner inte anledning att betvivla att patienten vid skadetillfället var en lovande ishockeyspelare. Enligt nämndens bedömning är dock utredningen inte sådan att patienten kan anses ha gjort sannolikt att han som oskadad skulle ha arbetat som professionell ishockeyspelare. Vid sådant förhållande föreligger inte rätt till ytterligare ersättning för inkomstförlust.

Bestående men och förlust av fritidssysselsättning som ishockeyspelare

Nämnden delar Löfs bedömning att den medicinska invaliditetsgraden som patientskadan medfört inte överstiger 7 %. I ersättningen för bestående men ingår bl.a. kompensation för förlust av livskvalitet, försämrade möjligheter att njuta av fritiden och ägna sig åt sällskapsliv, resor och hobbyverksamhet. Enligt praxis betraktas även förlust av fritidssysselsättning som en olägenhet som ingår i ersättningen för bestående men.

Enligt nämndens bedömning är menersättningen beräknad i enlighet med skadeståndsrättslig praxis. Nämnden anser inte att patienten har rätt till ytterligare ersättning för förlust av livskvalitet eller för förlorad fritidssysselsättning som ishockeyspelare.

Samband mellan patientskadan och högt blodtryck och dess följder

Nämnden gör samma bedömning som Löf och anser inte att det med övervägande sannolikhet föreligger något samband mellan anmälda besvär i form av förhöjt blodtryck och patientskadan.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreligger det inte rätt till ytterligare ersättning i de delar som prövats i nämnden.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0357