2015:24

Tandskada hade kunnat undvikas om operationen hade utförts i lokalanestesi istället för sövning med larynxmask. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna född 1949. Hon opererades den 23 januari 2014 på grund av tumbasartros i höger tumme. Operationen utfördes i narkos och patienten sövdes med larynxmask. I samband med sövningen uppkom skador på tänderna 11 och 21.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av en kronfraktur på tand 11 och en fyllningsfraktur på tand 21 i samband med att hon sövdes vid operationen. Patienten yrkade ersättning för behandling av de uppkomna tandskadorna.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Vid anestesi med larynxmask används inga hårda instrument och man utövar inget våld mot tänderna. En larynxmask är tillverkad i mjukt gummi och plastmaterial. Denna förs ner i svalget för att hålla fri luftväg under operationen och vid behov hjälpa till med andningen. De tandskador som kan uppkomma i dessa sammanhang kan vara att patienten biter på det bitstycke som sätts in för att skydda larynxmasken eller den svalgtub av plast som ibland förs in för att underlätta upprätthållandet av fri luftväg. Narkos med larynxmask är den mest tandskonande metoden.

Ett orsakssamband anses föreligga mellan uppkomna tandfrakturer och sövning med larynxmask. Tänderna 11 och 21 var sedan tidigare reparerade med omfattande fyllningsterapier och därmed försvagade, varför det nödvändiga tryck sövningsmasken medförde med övervägande sannolikhet haft en ogynnsam påverkan på tand 11 och 21. De uppkomna fyllningsfrakturerna tand 11 och 21 anses i detta fall utgöra en oundviklig komplikation till en i övrigt medicinskt behandlingsåtgärd.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Patienten opererades på grund av tumbasartros i höger tumme den 23 januari 2014. Operationen utfördes i narkos och patienten sövdes med larynxmask. Man hade först lagt en medianus- och radialisblockad och sövde sedan.

Patienten har anmält att hon drabbats av en kronfraktur på tand 11 och en fyllningsfraktur på tand 21 i samband med att hon sövdes.

Löf har bedömt att det är övervägande sannolikt att de anmälda tandskadorna uppkom i samband med sövningen men att tänderna 11 och 21 var försvagade på grund av tidigare fyllnadsterapier och att skadorna därför inte hade kunnat undvikas.

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Nämnden delar Löfs bedömning att skadan inte hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda behandlingen.

Nämnden har då att ta ställning till om skadan hade kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt förfarande, dvs. med en alternativ behandlingsmetod. För att skadan ska ge rätt till ersättning krävs att den alternativa behandlingsmetoden dels tillgodoser patientens vårdbehov, dels ger en totalt sett lägre risknivå samt vidare att den var tillgänglig vid behandlingstillfället. Denna bedömning ska ske med utgångspunkt från den faktiska kunskapen vid skaderegleringstillfället och inte vid skadetidpunkten. Vid en sådan prövning anser nämnden att tandskadorna hade kunnat undvikas om operationen istället hade utförts i lokalbedövning. En sådan behandling hade både tillgodosett patientens behov av bedövning och varit totalt sett mindre riskfylld. Den preoperativa anteckningen i journalen om att patienten helst vill sova innebär enligt nämndens bedömning inte att hon valt bort andra behandlingsmetoder och lokalbedövning var därför även en tillgänglig metod. Under sådana förhållanden föreligger rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen. Det ankommer på Löf att utreda vilken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/1087