2015:19

Kännedom om att anspråket kunnat göras gällande vid tillämpning av treårig preskription. Ej preskription.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

23 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna född 1985. Hon fick tand 46 rotfylld i maj 2010. I efterförloppet gjordes flera revideringar. Senare konstaterades även att det fanns metalldelar från en fil kvar i rotfyllningen.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av smärta och känselbortfall till följd av rotfyllningen och att tanden därefter fått rotfyllas ett flertal gånger. Patientens anmälan kom in till bolaget i maj 2014.

PATIENTFÖRSÄKRINGSFÖRENINGEN avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Enligt tillämpliga bestämmelser måste den som vill kräva ersättning för en skada anmäla skadan inom tre år från det att han/hon fick kännedom om skadan men aldrig senare än tio år från det den åtgärd som orsakade skadan vidtogs.

Den treåriga tidsfristen (preskriptionstiden) börjar löpa när den skadelidande fått kännedom om skadan, det vill säga, han/hon ska ha insett att en skada uppkommit och att den kan ha samband med en åtgärd från tandvården. De tio år som omtalas är en yttersta gräns för prövning och avser de fall då besvären visar sig senare än tre år efter att den åtgärd som anses ha orsakat skadan företogs.

Enligt handlingarna som bifogades anmälan har patienten haft kännedom om den anmälda skadan sedan behandlingen utfördes i maj 2010. Ärendet har avböjts med hänvisning till preskriptionsreglerna.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att preskription inte förelåg och gjorde följande bedömning:

I detta ärende ska bestämmelsen om preskription i 23 § patientskadelagen i dess lydelse före den 1 januari 2015 tillämpas. Enligt första stycket förlorar den som vill ha patientskadeersättning rätten till ersättning om talan inte väcks inom tre år från kännedom om att anspråket kunde göras gällande.

Av lagens förarbeten (prop. 1995/96:187 s. 92) framgår att tre grundläggande förutsättningar måste vara uppfyllda för att patienten ska anses ha haft kännedom om att anspråket kunnat göras gällande. För det första måste den skadelidande ha fått kännedom om skadan. Tidpunkten räknas från det att skadan blev märkbar, oavsett om den orsakats vid ett tidigare tillfälle. För det andra måste den skadelidande ha satt skadan i samband med vården. Situationen kan t.ex. vara sådan att den skadelidande inte omedelbart när skadan visar sig sätter den i samband med en behandling inom hälso-och sjukvården utan blir medveten om detta först vid ett senare tillfälle. I ett sådant fall börjar inte preskriptionstiden löpa förrän från den senare tidpunkten. För det tredje ska den skadelidande veta mot vem anspråket ska riktas. Den skadelidande måste således ha tillgång till uppgifter om vilken eller vilka försäkringsgivare som meddelat patientförsäkring för den aktuella vårdgivaren. Om vårdgivaren varit oförsäkrad ska den skadelidande i stället ha haft kännedom om att anmälan kunde göras till Patientförsäkringsföreningen (PFF).

Patientens anmälan inkom till PFF i maj 2014. PFF har gjort gällande att patientens ersättningsanspråk är preskriberat enligt bestämmelserna om treårig preskriptionstid eftersom patienten haft kännedom om skadan redan i maj 2010.

Även om patienten haft besvär sedan våren 2010 är det enligt nämndens mening först i mars 2014, då det framkom att det fanns metalldelar från en fil kvar i rotfyllningen, som patienten kan anses ha fått kännedom om att de anmälda besvären orsakats av en vårdåtgärd. Vårdgivaren har varit oförsäkrad och patienten ska då ha haft kännedom om att anmälan i sådant fall kan göras till PFF för att den treåriga preskriptionstiden ska börja löpa. PFF har inte kunnat visa att patienten före maj 2014 har haft kännedom om att anmälan kan göras till PFF när försäkringsgivaren är okänd. Under dessa förhållanden föreligger inte preskription.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0194