2015:17

Operation med bakre snitt har inte ansetts vara en mindre riskfylld metod vid höftledsoperationer. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man född 1943. Han opererades med vänstersidig höftprotes den 19 oktober 2009 på grund av artros. Vid återbesök den 16 september 2010 hade han fortfarande besvär med smärta vid belastning och han var öm över trochanter major (stora utskottet på höftens utsida). Besvären bedömdes bero på så kallad trokanterit (inflammation i det stora muskelfästet och ytliga slemsäckarna vid trochanter major) och han fick behandling med kortisoninjektioner och sjukgymnastik. Den 16 april 2012 gick patienten igenom en magnetkameraundersökning som visade lokal muskelatrofi (förtvining av muskel) i gluteus mediusmuskeln (den mellersta av de tre gluteus musklerna). Det fanns inga hållpunkter för trokanterit.

PATIENTEN anmälde att han drabbats av nervskada och muskelskada i samband medden vänstersidiga höftledsoperationen den 19 oktober 2009. Enligt honom hade den anmälda skadan kunnat undvikas om operationen har utförts med bakre snitt.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Bolaget bedömer att behandlingen som patienten fick var medicinskt motiverad och att den utfördes på ett korrekt sätt och enligt en vedertagen metod. Den anmälda skadan hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.

Patienten har opererats med anterolateralt snitt (främre snitt) och det är en mycket vanlig snittföring i Sverige. Huruvida detta görs i rygg eller sidoläge spelar ingen roll. Den valda snittföringen innebär en ökad risk för besvär av den typ som patienten anmält men också en minskad risk för luxation. Den senare är ökad vid bakre snitt när de andra besvären är minskade. Storleksmässigt tar de båda komplikationerna ut varandra. Det har således uppstått en komplikation av typen mediusinsufficiens (nedsatt funktion av muskeln gluteus medius) som inte är undvikbar vid användandet av den aktuella vedertagna metoden. Metoderna är operatörsberoende, det vill säga den som är van vid den ena metoden använder den, medan någon som är van vid den andra använder den andra metoden.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det är övervägande sannolikt att skadan orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Vid en prövning av patientens rätt till ersättning enligt denna bestämmelse ska nämnden således först ta ställning till om den anmälda skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet. Nämnden anser att patientens besvär med lokalmuskelatrofi i gluteus mediusmuskeln inte kunnat undvikas genom ett annat utförande av själva ingreppet.

Nämnden har då att ta ställning till om skadan kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande, det vill säga med en alternativ behandlingsmetod.

Patienten har anfört att skadan kunnat undvikas om ingreppet utförts med bakre snitt. För att skadan ska ge rätt till ersättning krävs dock att den alternativa behandlingsmetoden dels tillgodoser patientens vårdbehov, dels ger en totalt sett lägre risknivå samt vidare var tillgänglig vid behandlingstillfället. Operation med bakre snitt kan inte anses vara en generellt sett mindre riskfylld operationsmetod vid höftledsoperationer eftersom det istället finns en ökad risk för luxationer. De två operationsmetoderna får därför anses vara likvärdiga när det gäller risken för komplikationer, i det ena fallet lokal muskelatrofi och i det andra fallet luxationer. Nämnden anser därmed att den anmälda skadan inte heller gått att undvika med användande av en mindre riskfylld alternativ operationsmetod. Nämnden delar därmed Löfs bedömning att det inte föreligger rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0890