2015:15

Information som led i behandlingen. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna född 1967. Hon behandlades hos privat tandläkare under perioden den 3 juli 2003 till den 4 april 2014. Hon behandlades även av tandläkarens tandsköterska under denna period. Sedan år 2011 har patienten regelbundet fått information om och instruktion i oralhygien samt fått tandsten borttaget och tänderna putsade.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av skada till följd av diagnosmiss/underlåtenhet att behandla parodontit (tandlossningssjukdom). Hon ansåg även att hon blivit informerad om tandlossningen alldeles för sent vilket har förvärrat hennes tandvårdssituation.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Patienten har från år 2011, förutom när hon själv gjort behandlingsuppehåll, regelbundet fått information om och instruktion i oral hygien. Hon har även genomgått behandling för borttagning av tandsten och fått tänderna putsade. Det är därför inte sannolikt att patienten varit omedveten om sin tandvårdssituation.

Tandlossning är en infektionssjukdom och den aktuella tandläkaren har inte orsakat den. I juni 2013 behandlades patienten för fördjupade tandfickor och gingivit. Den kroniska sjukdomens vidare förlopp kan inte lastas tandläkaren.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Patienten har som patientskada anmält, såvitt får förstås, förvärrat sjukdomsförlopp till följd av försenad diagnostik av och information om tandlossningssjukdom (parodontit) från juni till december 2013.

Inledningsvis vill nämnden framföra att frågan om information i detta fall ska ses som ett led i behandlingen, det vill säga som en vårdåtgärd inom ramen för patientskadelagen, och inte som ett yrkande om ersättning på skadeståndsrättslig grund till följd av bristande samtycke (jfr nämndens referat 2012:14). Ärendet bedöms därför enbart utifrån patientskadelagens bestämmelser.

Av 6 § första stycket 3 patientskadelagen framgår att ersättning för personskada på patient lämnas om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av felaktig diagnostisering. Tandlossning är en kronisk infektionssjukdom som inte är orsakad av tandläkarbehandling utan det är patientens grundsjukdom. Tagna röntgenbilder visar att sänkningen av nivån av käkbenet gick mycket långsamt och att det inte rörde sig om någon allvarlig grad av tandlossning (s.k. parodontit levis). Patientens symtom med bl.a. blödande tandkött (tandköttsinflammation, gingivit) och fördjupade tandköttsfickor har tolkats och behandlats enligt vedertagen praxis med tandstensborttagning, polering och spolning med klorhexidinlösning. Av det medicinska underlaget framgår dessutom att vid behandlingen den 22 september 2011 lämnades information och instruktion pga. risk för karies, gingival/parodontal sjukdom och käkfunktionsstörning. Enligt journalanteckningen den 25 juni 2013 utfördes sjukdomsbehandlande åtgärder av paradontal sjukdom eller periimplantit, det gjordes fickmätning och konstaterades rikligt med tandsten och gingivit i hela bettet. I nämnda journalanteckning noterades också att patienten hade informerats. Någon försenad eller felaktig diagnostisering av patientens symtombild föreligger således inte. Patienten har under alla förhållanden inte tillförts någon personskada i form av förvärrat sjukdomsförlopp då lämpliga behandlingsåtgärder sattes in inom rimlig tid. Mot denna bakgrund saknas rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0709