2015:07

Infektion. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1, 3 och 4 patientskadelagen.

Ärendet gällde en kvinna född 1963. Hon behandlades hos tandläkare den 11 juni 2013 på grund av besvär från tand 48. Det beslutades att tanden skulle avlägsnas på grund av sekundärkaries och emaljdentinfraktur till följd av kariesangreppet. Patienten lämnade flera återbud till tandborttagningen. Hon tog kontakt med kliniken först den 19 juni 2014 då hon hade värk i tand 48. Det sedan tidigare diagnostiserade kariesangreppet på tand 48 excaverades (excavering = stegvis avlägsnande av kariös vävnad).

Den 21 juli 2014 sökte patienten akut på grund av svullnad i höger underkäke och upp mot öga, gapsvårigheter och allmänpåverkan och det noterades att patienten var svullen kring tand 48. Den kliniska undersökningen av tand 48 visade infektion runt roten utan fistel och patienten fick antibiotika för infektion i munhålan. På grund av ökade besvär sökte patienten akut den 28 juli 2014 och en varbildning som spridit sig till hjärnan avlägsnades på neurokirurgisk klinik. Tanden 48 avlägsnades operativt den 31 juli 2014.

PATIENTEN anmälde att hon drabbats av infektion efter lagning av tand 48. Infektionen medförde varbildning som spred sig till vänster hjärnhalva, förlamning i vänster hand, stroke med mera. Patienten ifrågasatte om inte visdomständer brukar tas bort när de är i det skick som hennes tand 48 var vid besöket den 19 juni 2014.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Akutbehandlingen av tand 48 den 19 juni 2014 var odontologiskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt och enligt en vedertagen metod. Vid akutbesöket den 19 juni 2014 behandlades kariesangreppet med stegvis avlägsnande av kariös vävnad utan pulpablotta. Detta får anses som en vedertagen åtgärd vid ett akutbesök då det inte fanns någon kommunikation till tandpulpan. Dessutom var tid bokad för avlägsnande av tand 48.

Det är inte övervägande sannolikt att smittämne som orsakat infektionen och övriga anmälda skador/komplikationer har överförts genom en vårdåtgärd, utan infektionen är orsakad av patientens egna kroppsegna munhålebakterier. Infektionen hade vidare inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Det finns inte heller någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.

Det föreligger inte heller någon felaktig/diagnos eller behandling.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg en ersättningsbar patientskada och gjorde följande bedömning:

Patienten har som patientskada anmält infektion efter lagning av tand 48 den 19 juni 2014. Infektionen spred sig till vänster hjärnhalva och orsakade stroke med kvarstående besvär i form av bl.a. förlamning av vänster hand, minnes- och kommunikationssvårigheter, trötthet och värk.

Löf har bedömt att akutbehandlingen av tand 48 den 19 juni 2014 var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt enligt en vedertagen metod. Enligt Löf orsakades infektionen av patientens egna munhålebakterier och hade inte gått att undvika även om behandlingen hade utförts på ett annat sätt. Vidare anser Löf att det inte heller finns någon annan tillgänglig behandlingsmetod som hade tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt.

Enligt nämndens bedömning orsakades infektionen av patientens egna munhålebakterier. Det är inte övervägande sannolikt att det smittämne som orsakat infektionen har överförts genom en vårdåtgärd eller att infektionen överhuvudtaget har orsakats av någon behandlingsåtgärd eller liknande.

Det kan konstateras att patient och tandläkare redan vid besöket den 11 juni 2013 kom överens om att tand 48 skulle tas bort och tid för detta bokades in. Bakgrunden var att tanden uppvisade en omfattande kariesskada som gick djupt in i tanden. I avvaktan på extraktion utfördes en provisorisk fyllning på tanden. Patienten avbokade därefter vid upprepade tillfällen givna tandvårdstider. Den 19 juni 2014 återkom patienten med värk från tand 48. Nämnden anser att infektionen med övervägande sannolikhet fanns vid denna tidpunkt och att vårdgivaren då skulle ha utfört en komplett undersökning med röntgen. Förändringen av tandstatusen hade då upptäckts och lett fram till borttagande av tand 48. Denna åtgärd hade med övervägande sannolikhet minskat eller förhindrat utvecklingen och spridningen av infektionen och därmed stoppat de allvarliga följdskadorna. Det föreligger således en diagnos- och behandlingsfördröjning mellan den 19 juni och den 21 juli 2014.

Under sådana förhållanden föreligger det rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen. Det ankommer på Löf att närmare utreda vilken ersättning patienten därmed är berättigad till.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2015/0566