2015:06

Kretsen av anhöriga. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799).

Tre styvbarn till en man som begått självmord begärde ersättning för eget lidande. Självmordet, som skedde under frigång i samband med psykiatrisk vård, har bedömts vara en patientskada.

STYVBARNEN anmälde att de hade drabbats av en ersättningsbar patientskada iform av psykiskt lidande till följd av styvfaderns död.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde styvbarnens ersättningsanspråk med följande motivering:

I 5 kap 2 § första stycket 3 p. skadeståndslagen föreskrivs, för den händelse att en personskada leder till döden, att ersättning ska utgå för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära.

Med särskilt nära i lagens mening avses främst make/maka, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar, varvid i första hand åsyftas medlemmar i samma etablerade hushållsgemenskap som den avlidne var med i. Med förälder avses biologisk förälder eller adoptivförälder. Vidare anges att det inte kan uteslutas att även andra personer någon gång kan komma ifråga för ersättning, t.ex. syskon som inte sammanbodde med den avlidne.

Styvbarnen kan inte anses ha stått sin avlidne styvfar särskilt nära i den mening som bestämmelserna i 5 kap 2 § första stycket 3 p. skadeståndslagen synes förutsätta för att rätt till ersättning ska föreligga. Rätt till ersättning för egen personskada till följd av styvfaderns död föreligger inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Av utredningen framgår att de skadelidandens styvfar har avlidit till följd av brister i vård och behandling och att rätt till ersättning enligt patientskadelagen föreligger. Enligt 8 § patientskadelagen beräknas ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler.

Enligt 5 kap 2 § första stycket 3 p. skadeståndslagen kan någon som stod den avlidne särskilt nära få ersättning för egen personskada till följd av dödsfallet. Lagen beskriver inte vad som menas med ”stod den avlidne särskilt nära” men enligt förarbetena till ändringar av skadeståndslagen (prop. 2000/01:68) anges att regleringen främst tar sikte på make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar, i första hand med samma etablerade hushållsgemenskap som den som avlidit. Det anges att det inte kan uteslutas att andra personer någon gång kan komma ifråga. Den vidare tolkningen har överlämnats åt rättspraxis och frågan om vilka personer som kan anses falla inom begreppet har prövats såväl i domstol som i Trafikskadenämnden.

Trafikskadenämnden har till exempel i ett avgörande (cirkulärreferat 1-2004) ansett att en styvfar inte har stått den avlidne så nära att han varit berättigad till ersättning. Den avlidne var då 17 år när styvfadern flyttade in och de hade haft hushållsgemenskap i tre år före dödsfallet.

Det ena styvbarnet hade sammanbott med styvfadern i mindre än ett och ett halvt år innan styvfadern avled. Hon var vid inflyttningen 17 år gammal men det anges att hon inte har någon kontakt med sin biologiska far och därför tagit dödsfallet särskilt hårt. Det andra styvbarnet hade sammanbott med styvfadern i mindre än ett och ett halvt år innan styvfadern avled. Hon var vid inflyttningen 14 år gammal men det anges att hon inte har någon kontakt med sin biologiska far och därför tagit dödsfallet särskilt hårt. Vidare anges att hon vid hemkomsten möttes av polis strax efter att styvfadern hittats i hemmet. Det tredje styvbarnet hade sammanbott med styvfadern i mindre än ett och ett halvt år innan styvfadern avled. Han var vid inflyttningen 9 år gammal men bodde varannan vecka hos sin biologiska far. Vidare anges att han haft en stark relation med styvfadern och att han varit närvarande vid styvfaderns tidigare självmordsförsök, vilket han tagit hårt.

Nämnden ifrågasätter inte att dödsfallet har inneburit sorg och saknad. Däremot kan konstateras att det inte föreligger något sådant släktskap som i första hand avses med lagregeln. Inte heller har det framkommit sådana omständigheter som skulle kunna föranleda att någon av skadelidanden ändå skulle anses ha stått den avlidne särskilt nära i den mening som avses i bestämmelsen. Nämnden gör därför samma bedömning som LÖF och att det inte föreligger någon ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2014/1062, 2014/1063 samt 2014/1064