2015:03

Paradontit / tandlossning. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en man, född 1947, som behandlades hos en privat tandläkare sedan slutet av 70-talet, med uppehåll år 2001 – 2004. Tandläkaren gjorde årliga kontroller, enstaka lagningar och rengöring. Efter 2004 upplevde patienten vissa förändringar med blottade tandhalsar, blödande tandkött och tilltagande spalt mellan framtänderna. Efter en kraftig bihåleinflammation hösten 2011 och undersökning på ÖNH-klinik, där röntgenundersökning gav indikation på att infektionen hade sitt ursprung i infekterade tandrötter, sökte patienten vård hos Folktandvården där man diagnostiserade grav parodontit.

PATIENTEN anmälde att den privata tandläkaren inte ställt adekvat diagnos i rätt tid vilket orsakat ett svårare behandlingsläge av parodontiten än om sjukdomstillståndet hade behandlats tidigare. Till stöd för sin ståndpunkt hänvisade patienten till ett beslut från Förtroendenämnden.

FÖRSÄKRINGSBOLAGET avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Enligt journaluppgifter förda av den anmälda tandläkaren har munhygienen värderats årligen under tiden från september 2004 till februari 2011. Information och instruktion avseende munhygien och tandborstning samt tandtråd och mellanrumsborstar har lämnats. Tandköttsfickor har registrerats och tandsten har borttagits ovanför och under tandköttskanten årligen. Fynden och åtgärderna är tecken på parodontit och behandling av parodontit. Med övervägande sannolikhet har iakttagbara förändringar och symtom tolkats på ett vedertaget sätt och korrekt diagnos ställts utan fördröjning. Viss tandförflyttning har noterats vilket kan medföra en känsla av obalans i bettet. Av underlaget att döma är dock förflyttningarna av ringa betydelse. Grundsjukdomen i sig och det behandlingsbehov denna betingar är inte en genom behandling tillförd personskada. Att parodontit fortsätter att utvecklas trots behandling är inte en konsekvens av försenad eller felaktig diagnos utan har med övervägande sannolikhet annan medicinsk orsak. Enligt bolagets bedömning föreligger ingen fördröjning av rätt diagnos. Därmed har ingen merskada uppkommit.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Fördröjd behandling av parodontit

Enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen lämnas patientskadeersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av felaktig diagnostisering, det vill säga en skada som orsakats av att faktiskt iakttagbara sjukdomstecken i samband med diagnostik har förbisetts eller tolkats på ett sätt som avviker från den handlingsnorm som gäller för en erfaren specialist, i detta fall en erfaren odontolog.

Av det odontologiska underlaget framgår att det föreligger en tydlig progression av parodontit vid undersökningstillfället den 14 september 2005. Vid detta tillfälle borde en utvärdering ha skett och en remiss ha skickats till en specialist inom parodontologi. Konsekvensen har blivit en progredierande parodontit som hade kunnat hejdas. Extraktion av tänderna 16, 17 och 27 hade kunnat undvikas inklusive uppkomsten av den bihåleinfektion som haft sitt ursprung från angivna tänder.

Fyllningsöverskott och sekundärkaries

Ett fyllningsöverskott kan förvärra en föreliggande parodontit då överskottet innebär svårigheter att hålla rent och att avlägsna tandsten. Ett fyllningsöverskott mesialt och distalt på tanden 16 har förelegat från den 4 september 2004. Det distala överskottet har åtgärdats den 2 november 2005 men det mesiala överskottet har inte åtgärdats.

Ett fyllningsöverskott föreligger även på tanden 15 distalt från den 4 september 2004. Den 4 oktober 2007 ses karies i anslutning till överskottet. Den 12 januari 2011 lagas tanden.

Sammanfattningsvis anser nämnden att det föreligger rätt till ersättning för konsekvenserna av fördröjd diagnos och behandling av parodontit avseende tänderna 16, 17 och 27 sedan den 14 september 2005, fördröjd eller utebliven åtgärd av fyllningsöverskott avseende tänderna 15 och 16 sedan den 4 september 2004, sekundärkaries på tanden 15 som inte åtgärdats i tid och slutligen uppkomst och behandling av den bihåleinfektion som patienten drabbades av till följd av obehandlad parodontit. Det åligger Trygg Hansa att utreda och bedöma vilken ersättning som kan utbetalas till patienten.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2014/1217