2013:16
Fortsatt ersättning för hel inkomstförlust (Dyrssen).
TILLÄMPLIGT LAGRUM
8 § patientskadelagen (1996:799) samt allmänna skadeståndsrättsliga principer.
Ärendet gällde en vid behandlingstillfället 35-årig kvinna som drabbades av en nervskada i bäckenet orsakad av vaginal förlossning med ett stort barn i juni 2000. Patientskadan innebar avföringsinkontinens motsvarande 9 % invaliditet, urininkontinens motsvarande 9 % invaliditet, smärttillstånd motsvarande 5 % invaliditet samt sexuell funktionsnedsättning motsvarande 10 % invaliditet. Kumulation skedde till 29 % invaliditet.
PATIENTEN gjorde gällande att besvären till följd av patientskadan var av den graden och omfattningen att de var helt arbetshindrande och att en stor del av tiden gick till att sköta magen. Hon yrkade därför ersättning för hel inkomstförlust. Före patientskadan kunde hon arbeta och studera till sjuksköterska på heltid, trots tidigare operationskrävande besvär med Chrons sjukdom.
LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, avböjde patientens ytterligare ersättningsanspråk med följande motivering:
Patienten arbetar som sjuksköterska på en ortopedklinik. Från april 2002 till och med december 2006 lämnades ersättning för inkomstförlust motsvarande patientens hela arbetsoförmåga. Under den perioden medverkade även patientskaderelaterade psykiska besvär till arbetsoförmågan. För tiden därefter medför patientskadan halv arbetsoförmåga. Ersättning motsvarande halv arbetsoförmåga har därför lämnats från och med 1 januari 2007 till och med mars 2012.
Av de patientskadeorsakade skadeföljderna är det framförallt tarminkontinens som påverkar arbetsoförmågan. Tarminkontinensen är till hälften orsakad av patientens sjukdom Mb Chron och till hälften av patientskadan. Patienten har också nackbesvär som medverkar till arbetsoförmågan. Dessa besvär har inte något samband med patientskadan.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till ytterligare ersättning förelåg och gjorde följande bedömning:
Patienten gör gällande att hela hennes arbetsoförmåga beror på patientskadan efter förlossningen i juni 2000. Skadan består i en trolig nervskada i bäckenet, med bl.a. anal- och urininkontinens samt kvarstående smärttillstånd, totalt motsvarande 29 % invaliditet. LÖF har år 2010 godtagit och lämnat ersättning för hel arbetsoförmåga för tiden från april 2002 till och med december 2006. Därefter anser LÖF att endast hälften av arbetsoförmågan beror på patientskadan och hälften beror på andra, konkurrerande skadeorsaker i form av patientens tidigare tarmsjukdom (Mb Crohn), tillkommande nackbesvär och psykisk problematik. Patientens fortsatta inkontinensbesvär kan enligt LÖF endast till hälften tillskrivas patientskadan.
Det är en grundläggande princip inom ersättningsrätten att den skadade är försäkrad såsom han eller hon är vid skadetillfället, det vill säga ”i befintligt skick”. Av detta följer att en tillförd skada på en redan skör individ som slår ut personen helt och hållet i något som kallas för ”droppeffekt” ska ersättas i dess helhet. Senare inträffade förhållanden som i och för sig skulle ha gjort den skadade arbetsoförmögen kan enligt rådande praxis inte heller tillmätas betydelse (se NJA 2009 s.104). I ett fall som detta, där bolaget godtagit och lämnat ersättning för inkomstförlust för en period av många år, men därefter vill bryta ersättningen, är det dessutom bolaget som har bevisbördan för påståendet att patientskadan inte längre är orsaken till den arbetsoförmåga som tidigare godtagits.
Av utredningen framgår att patienten, trots sin kroniska tarmsjukdom, var arbetsförmögen före den inträffade patientskadan. Det synes råda delade uppfattningar hos bolagets medicinskt sakkunniga i fråga om patientens arbetsoförmåga till följd av den godkända patientskadan. Åtminstone en av de sakkunniga förefaller inte ha varit medveten om att patientens sjukskrivning från år 2002 berodde på att patienten varit föräldraledig fram till dess. När det slutligen gäller omfattningen av patientens nuvarande besvär framgår att patienten, efter en neurogen skada i den externa sfinktern vid förlossning, har en allvarlig avföringsinkontinens och inte kan kontrollera avföringen på något sätt. Patienten har beviljats sjuk- och handikappersättning.
Mot denna bakgrund anser nämnden att LÖF inte lyckats visa att patientens besvär till följd av den godkända förlossningsskadan skulle ha läkt ut och inte längre orsakar hel arbetsoförmåga. Patientens eventuella senare tillkomna konkurrerande besvär påverkar inte denna bedömning. Det föreligger således rätt till fortsatt ersättning för hel inkomstförlust.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2012/0783
