2013:14

Definitiv invaliditet bedöms när hälsotillståndet har stabiliserats. Skadeståndsgrundande vårdslöshet vid administration av medicin.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) samt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Ärendet gällde en pojke född 1998 som drabbades av en hjärnskada till följd av överdosering av morfin efter operation på grund av reflux i urinledarna den 7 februari 2001. Patienten beviljades patientskadeersättning för hjärnskadan.

VÅRDNADSHAVARNA framförde att felbehandlingen hade medfört att patienten drabbats av sammanlagt fem diagnoser samt diagnosen ADHD och svagbegåvning. De ansåg att ersättningen för sveda och värk var för låg och vidare att den medicinska invaliditetsgraden om 28 % var för låg med hänsyn till patientens handikapp samt att ersättningen för lyte och men samt olägenheter var för låg.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Sveda och värk

Ersättning för sveda och värk har lämnats med 31 000 kr för tiden 2001-02-07 – 2002-02-06. Beloppet är framräknat enligt gällande tabell och praxis samt med hänsyn till skadans art, behandlingens form och den akuta sjuktidens längd. Vid beräkning av ersättningen har hänsyn tagits till att patienten sjukhusvårdats. Förhöjning av ersättningen har skett under intensivvårdsbehandlingen.

Medicinsk invaliditetsgrad

Medicinsk invaliditetgrad har fastställts till kumulerat 28 % utifrån befintligt medicinskt underlag. En ny bedömning av den medicinska invaliditeten ska göras när patienten uppnår 18 års ålder. En definitiv bedömning av den medicinska invaliditeten kan inte göras dessförinnan då hela skadebilden ännu inte är klarlagd med hänsyn till patientens låga ålder.

Ersättningen för lyte och men samt olägenheter i övrigt

Ersättningen för men är avsedd att kompensera psykiskt och fysiskt lidande. Det som avgör ersättningens storlek är den medicinska invaliditetsgraden och patientens ålder (3 år) vid invaliditetstidpunkten. Den utbetalda ersättningen för lyte och men uppgår till 137 000 kr.

Ersättning för anspänning på fritiden liksom för kostnadsrisker har lämnats med ett årligt belopp på 6 500 kr. Det årliga beloppet, 6 500 kr x kapitaliseringsfaktorn 19,1 (livsvarigt) uppgår till 124 000 kr. Ersättning för olägenheter i övrigt har också lämnats för förfluten tid 2002-02-07 – 2012-10-24 med 70 000 kr. Sammanlagd ersättning för olägenheter i övrigt uppgår till 194 000 kr.

Ersättningen för lyte och men samt olägenheter i övrigt har framräknats i enlighet med skadeståndsrättslig praxis.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättning i ärendet borde lämnas på skadeståndsrättslig grund och gjorde följande bedömning:

Av utredningen framgår att patienten, en två och ett halvt år gammal pojke, opererades för reflux i urinledarna den 7 februari 2001. Smärtlindringen i det postoperativa förloppet skedde via dropp med morfin. Av misstag fick patienten dropp med 10 gånger så hög dos morfin som han borde ha fått […]. Den grava överdoseringen upptäcktes inte förrän morgonen därpå. Till följd av den felaktiga medicineringen drabbades patienten av en allvarlig hjärnskada. Skadan har enligt nämnden orsakats av sådan oaktsamhet att ersättning i ärendet bör lämnas på skadeståndsrättslig grund, det vill säga utan avdrag för självrisk och utan det ersättningstak som annars gäller enligt patientskadelagen.

Vad avser ersättningen för sveda och värk delar nämnden LÖF:s bedömning och anser på de skäl bolaget anfört att det inte föreligger rätt till ytterligare ersättning.

LÖF har bedömt invaliditetsgraden till 28 % utifrån befintligt medicinskt underlag och meddelat patienten att en ny bedömning av den medicinska invaliditeten ska göras när patienten uppnått 18 års ålder. Patienten, som nu är 15 år gammal, har begärt att nämnden prövar ärendet och fastställer en högre invaliditetsgrad.

Av underlaget framgår att patientens besvär i vissa avseenden har förvärrats och att det finns risk för ytterligare försämring. Någon säker bedömning av invaliditetsgraden kan därför inte göras för närvarande utan bör, som LÖF framhållit, anstå till dess att patienten fyllt 18 år när hans tillstånd får anses ha stabiliserats. Bedömningen om den ideella ersättningens storlek för lyte och men samt olägenheter och kostnadsrisker får göras i samband därmed.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2013/0911