2013:12

Bedömning på akutmottagning. Skadelidande avlidit innan krav på ersättning framställts. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799) samt 6 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).

Ärendet gällde en vid behandlingstillfället 68-årig man som med anledning av nydebuterade bandliknande bröstsmärtor inkom till en vårdcentral i ambulans den 8 juni 2012. På misstanke om ischemi (syrebrist pga. otillräcklig blodförsörjning) överfördes han samma dag till sjukhus för 24 timmars hjärtövervakning.

Av sjukhusets journaler framgick att han hade prostatacancer med skelettmetastaser. Han var dubbelamputerad och hade mycket problem med fantomsmärtor. Han var vid ankomsten till akutmottagningen smärtfri och vid gott mod. Hjärtundersökning visade att hjärtat hade regelbunden rytm och inga blåsljud. Lungundersökning bedside visade rena andningsljud på bägge lungorna. Andningsfrekvensen var 18, syremättnaden 98 % och blodtrycket 136/79. En genomförd EKG-undersökning visade på ospecifika flacka T-vågor men ingen aktuell infarkt. Patienten erbjöds inläggning på PAVA (palliativ vårdavdelning), men han avböjde bestämt och ville gärna åka hem igen. Efter en diskussion med bakjouren gick man patienten till mötes. Patienten inplanerades för PAL-ansvar (patientansvarig läkare) via primärvården och som tidigare, vid behov, kontakt med palliativa rådgivningsteamet samt till PAVA vid behov av sluten vård. Han hemskrevs fredagen den 8 juni 2012.

Av journalanteckningen från patientens vårdcentral den 11 juni 2012 framgår att patienten hittades död i sin lägenhet utan tecken på brott. Patientens kropp kom med ambulans till vårdcentralen där dödsfallet konstaterades efter en likbesiktning. Eftersom livores och rigor mortis (tecken för tidsbestämning av dödsfallet) var reversibla daterade man dödstidpunkten till cirka 10 timmar innan kroppen hittades, dvs. cirka klockan 2 natten till måndagen den 11 juni 2012. Dödsorsaken bedömdes med stor sannolikhet ha varit lungemboli orsakad av cancersjukdomen och den nedsatta rörligheten till följd av amputationer.

Enligt dödsorsaksintyg den 20 juni 2012 var den terminala dödsorsaken cirkulationssvikt och pneumoni på grund av uttalad koronar hjärtsjukdom.

DÖDSBOET anmälde att patienten hade fått en felaktig bedömning på akuten på sjukhuset. Patienten hade höga doser morfinplåster på grund av svår smärta och hade vid den aktuella bedömningen även fått morfin intravenöst i ambulansen. Patienten hade dessutom afasi (oförmåga att tala), högersidig försvagning och var lårbensamputerad på båda benen. Även hemtjänsten som varit hos patienten sedan 2004 hade efter patientens stroke 2006 svårt att kommunicera med honom. Dödsboet frågade sig hur en sjuksköterska och en läkare på akuten hade tänkt att patienten skulle kunna kontakta någon när han kom hem. Han hade inget språk för att ringa, han hade inget larm för att larma, han hade inga ben för att besöka någon och med sin försvagade högersida orkade han inte heller köra rullstolen en längre sträcka. Om akuten, samtidigt som de ringde efter hemtransport, hade ringt något av de kontaktnummer som fanns i patientens journal och sagt att han återvände hem hade han kanske varit i livet idag.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Utredningen visar att dödsfallet sannolikt inträffat några timmar efter midnatt på måndagen. Dödsorsaksintyg anger cirkulationssvikt och pneumoni som en följd av uttalad hjärtsjukdom. Det är inte övervägande sannolikt att tidpunkten för dödsfallet hade påverkats även om hemtjänsten hade informerats om att patienten återvänt till hemmet. Det förelåg inte några ersättningsgrundande brister i samband med utskrivningen från sjukhuset.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg inte att patientskadeersättning kunde lämnas och gjorde följande bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande. Patienten, med känd metastaserad prostatacancer, tillstånd efter bilateral benamputation pga. perifer kärlsjukdom samt stroke år 2006 med högersidig försvagning och afasi, inkom till vårdcentralen med ambulans på morgonen fredagen den 8 juni 2012 pga bröstsmärta. Det fanns en misstanke om ischemi. Efter undersökning bedömdes att det inte förelåg någon aktuell infarkt, men patienten remitterades till medicinakuten för troponin-serie och 24-timmars hjärtövervakning. På akuten erbjöds patienten efter undersökning inläggning på PAVA, men enligt journaluppgifter avböjde han ”… å det bestämdaste och vill gärna hem igen”. Patienten skickades då åter till hemmet. Varken hemtjänsten eller anhöriga informerades om patientens hemgång. Tre dagar senare, måndagen den 11 juni 2012, påträffades patienten död i sin lägenhet. Dödsfallet bedömdes ha inträffat omkring kl. 02.00 på måndagen med dödsorsaken cirkulationssvikt och pneumoni som var en följd av koronar hjärtsjukdom.

Enligt nämndens mening borde patienten, som var multisjuk och remitterad för en 24-timmars hjärtövervakning, ha lagts in på sjukhuset för övervakning. Det har således brustit i handläggningen på akutmottagningen. Det är dock inte övervägande sannolikt att tidpunkten för dödsfallet har påverkats av detta. Patienten har emellertid utsatts för ett onödigt lidande genom att han inte fick adekvat vård och behandling.

Enligt 6 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) faller dock rätten till ersättning för fysiskt och psykiskt lidande samt för särskilda olägenheter bort, om den skadelidande avlider innan krav på sådan ersättning har framställts. Någon ersättning till dödsboet för patientens onödiga lidande kan därför inte betalas ut. Rätt till patientskadeersättning föreligger inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2013/0577