2013:11

Ögonoperation. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en kvinna född 1973. Under hösten uppsökte patienten läkare för ställningstagande till skelningsoperation på vänster öga då hon under det senaste året fått klart mer besvär. Det beslutades att patienten skulle genomgå operation då höjd- och sidledsskelning näst intill var omöjligt att justera med glas. Operationen utfördes den 28 januari 2010.

PATIENTEN anmälde att hon hade drabbats av ärrvävnad med begränsad rörlighet uppåt i vänster öga till följd av operationen. Patienten ansåg att hennes skada kunde ha uppstått på grund av fel diagnos före operationen och att hon genomgått felaktig behandling. Med facit i hand tyckte både patienten och behandlande läkare att den ursprungliga operationen aldrig skulle ha genomförts.

ZURICH avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

De anmälda ögonskadorna, ärrvävnad med begränsad rörlighet uppåt i vänster öga, har med övervägande sannolikhet orsakats av operationen. Den ursprungliga diagnosen är korrekt. Operationen var medicinskt motiverad då patienten hade stora besvär och svårt att acceptera sitt tillstånd. Man har försökt korrigera med prisma, vilket är svårt vid den typ av skelning som patienten har, utan framgång. Operationen var medicinskt motiverad och någon annan operationsmetod fanns inte. Risken för att drabbas av stramande ärrvävnad får anses mycket liten. Komplikationen hade inte kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda operationen och valet av metod var riktigt.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg inte att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Patientskadeersättning kan lämnas enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av felaktig diagnostisering. En felaktig diagnos föreligger om faktiskt iakttagbara tecken på sjukdom eller skada förbisetts eller tolkats felaktigt och detta får till följd att vårdåtgärder inte sätts in eller får en felaktig inriktning.

Patientens faktiskt iakttagbara symtom vid tiden för diagnos och behandling har enligt nämndens bedömning tolkats och utretts så som det kan förväntas av en erfaren ögonspecialist. Det är därför inte övervägande sannolikt att den anmälda skadan har orsakats av någon felaktig diagnostisering. Rätt till patientskadeersättning föreligger således inte på denna grund.

Patientskadeersättning kan vidare lämnas enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det är patienten som har bevisbördan för att skadan kunnat undvikas.

När det först gäller den behandlingsmetod som valts så var denna på den utredning som förelåg en vedertagen och lämplig metod och operationen utfördes på ett korrekt sätt. Även om man hade gjort en mindre tillbakaflyttning av ögonmuskeln eller gjort ett s.k. Z-klipp så hade man inte kunnat undvika att stramhet och ärrvävnad uppkommit.

Beträffande frågan om skadan hade kunnat undvikas med något annat förfarande som skulle ha tillgodosett patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt konstaterar nämnden att patientens skelning i och för sig kunnat behandlas på olika sätt. Ett alternativ hade varit att inte göra något åt skelningen alls, det vill säga behandla den konservativt. Ett annat alternativ hade varit behandling med prismaglas. Ytterligare en möjlighet kunde ha varit injektioner med det muskelförlamande medlet botulinumtoxin (Botox).

Alternativen konservativ behandling, prismaglas och Botox-injektioner hade i och för sig varit mindre riskfyllda än operation, men skulle enligt nämndens mening inte ha tillgodosett patientens vårdbehov av att ha en normalt fungerande syn, eftersom patienten hade en skelning med ett alltmer ökande dubbelseende. Riskerna och möjligheterna med en operation hade dessutom enligt anteckningarna i patientjournalen diskuterats med patienten och hennes moder och patienten önskade operation.

Sammanfattningsvis delar nämnden Zurichs bedömning att skadorna inte hade kunnat undvikas. Det föreligger därför inte någon ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2013/306