2013:10

Hudförändring. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en vid behandlingens början 29-årig kvinna som i juni 2007 fått två hudförändringar på höger bröst avlägsnade. Vävnadspreparaten sändes för PAD (patologisk anatomisk diagnos). Enligt PAD-svaret samma månad var förändringarna radikalt borttagna junctionnevus (födelsemärke belägen mellan överhuden och läderhuden).

Eftergranskning av PAD resulterade i en förändrad diagnostisering för det ena vävnadspreparatet jämfört med det tidigare svaret. Diagnosen ändrades till måttligt till gravt dysplastiskt nevus. I december 2011 informerades patienten om detta och i nära anslutning till det genomgick hon ett utvidgat kirurgiskt avlägsnande av huden i området för den tidigare förändringen. PAD-svar samma månad visade tumörfri hudvävnad.

PATIENTEN anmälde att hon hade drabbats av onödigt psykiskt lidande och ett stort fult ärr. Hela hennes värld rasade när hon, fyra år efter det att födelsemärket tagits bort, fick besked om att födelsemärket var ett malignt melanom. Hon kunde inte äta eller sova ordentligt förrän hon två månader senare fick veta att det inte hunnit sprida sig.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Det föreligger enligt vår mening en diagnosfördröjning mellan juni 2007 och december 2011. Den fördröjda diagnostiseringen har dock inte medfört någon merskada. Behandling och prognos har med övervägande sannolikhet inte påverkats av diagnosfördröjningen. Det föreligger därmed inte någon rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg inte att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Patienten fick 2007 två födelsemärken borttagna på höger bröst med besked om att hudförändringarna var ofarliga. År 2011 skedde en eftergranskning som ledde till att det ena födelsemärket gavs en annan klassificering och patienten uppmanades att genomgå ett utvidgat borttagande av hud i området kring den tidigare förändringen.

Nämnden vill betona att den ändrade diagnosen som ställdes 2011 beträffande det ena av de två födelsemärkena inte var en cancerdiagnos. Födelsemärket var alltså inte ett malignt melanom, som anges av patienten, utan ett förstadium till cancer. Ett sådant ska dock leda till att man tar bort mer vävnad för att säkerställa att förändringen avlägsnats med tillräcklig marginal. Analys av det hudpreparat som skars bort 2011 visade inte någon rest av tidigare förändring.

Konsekvensen av den försenade diagnosen är därmed att patienten först några år senare fått genomgå samma kompletterande ingrepp som blivit fallet vid en korrekt initial diagnostik. Diagnosfördröjningen har dock inte lett till att cancer utvecklats och medför inte heller någon ökad cancerrisk i framtiden då den vävnad som togs bort vid det kompletterande ingreppet inte var sjuklig. Ärrets utseende påverkas inte heller av tidpunkten för borttagandet.

Under dessa förhållanden har någon rätt till patientskadeersättning inte uppkommit.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2013/0469