2013:02

Uppföljning av Levaxin-behandling. Felaktig sänkning av dos. Ytterligare ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 3 och 6 samt 8 § patientskadelagen (1996:799).

Ärendet gällde en 51-årig kvinna med underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos) sedan barndomen. Händelseförloppet i ärendet redovisas under Patientskadenämndens bedömning.

PATIENTEN anmälde ett onödigt lidande till följd av felaktig ordination av läkemedlet Levaxin (sköldkörtelhormon) den 14 oktober 2009. Dosen av detta läkemedel hade under ett antal år legat på 150 mg/dag men sänktes vid det nyss nämnda vårdbesöket till 100 mg/dag. Detta visade sig vara ett misstag då man enligt värdena istället skulle ha höjt dosen, något som uppdagades först i december 2010. Dossänkningen ledde till symtom i form av förlust av närminnet, orienteringsförmågan och dygnsuppfattningen, tappad fysisk ork och håravfall. Hennes hjärna fungerade inte och hon förlorade allt konstruktivt tänkande. Dessa besvär tolkades felaktigt som en så kallad utmattningsdepression. På grund av felmedicineringen var hon sjuk sedan betydligt längre tillbaka i tiden än vad bolaget bedömt.

Patienten anförde vidare i sitt överklagande av bolagets beslut att hon inte skulle ha uteblivit från uppföljande läkarbesök om hon inte hade befunnit sig i det tillstånd som undermedicineringen ledde till. Det som inträffade i hennes fall ledde till nya rutiner för patienter med denna sjukdom för att bättre följa upp patienterna efter dosändring eller uteblivet besök. Det hade alltså konstaterats att det inte var en brist hos den sjuke utan en brist i vårdens rutiner och patienten borde därför inte lastas för att hon missat uppföljningen. Patienten kunde dessutom överhuvudtaget inte minnas att hon hade kallats till efterkontroll eller fått några påstötningar i anslutning till dosändringen. I yttrandet från den läkare som felaktigt förskrivit den lägre dosen av läkemedlet framgick av ordvalet ”vi brukar kalla till efterkontroll vid dosändring inom 6 – 8 veckor” men att detta inte alltid sker. Av det yttrandet framgick också att läkaren själv varit sjuk. Mot denna bakgrund borde därför patientskadeersättning lämnas även för tiden efter det uteblivna besöket. Patienten slutade arbeta i augusti 2010 och var sjukskriven till maj 2011.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, godkände patientens ersättningsanspråk till viss del med följande motivering:

Patienten har på grund av en felaktig sänkning av Levaxindosen den 14 oktober 2009 utvecklat tydliga symtom på för låga sköldkörtelhormonnivåer från och med oktober 2009 fram till åtminstone maj 2010. De symtom som patienten anger i form av tappat närminne, försämrad orienteringsförmåga och dygnsuppfattning, sämre fysisk ork och håravfall var sannolikt orsakade av för låga sköldkörtelhormonnivåer.

Patienten var under perioden från den 12 november 2009 till den 21 april 2010 relativt kraftigt undersubstituerad med Levaxin. Hon hade dock behandling med 100 mg Levaxin dagligen och vid läkarbesök drygt ett halvår senare, den 29 november 2010, med samma för låga Levaxindos, bedömdes hon som opåverkad och det framkom att hon missat provtagning på grund av en resa. Inget framkom då som styrker att patienten hade så kraftiga symtom att hon skulle ha varit oförmögen att sex månader tidigare förstå behovet av att komma på erbjuden läkartid. Betydelsen av detta borde ha varit uppenbar då läkare skrev ett brev och bad patienten höra av sig efter det att hon uteblivit från provtagningen.

Ersättning har lämnats för sveda och värk under perioden den 14 oktober 2009 till den 21 april 2010. Enligt vår bedömning har den felaktig förskrivna dosen av Levaxin inte förorsakat patienten några akuta besvär efter denna tidpunkt. Några kvarstående besvär på grund av patientskadan föreligger inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande. Den 14 oktober 2009 konstaterades att patientens TSH-värde var förhöjt. Levaxindosen sänktes från 150 till 100 mikrogram, detta trots att laboratorieproverna talade för en undersubstitution. Ny provtagning planerades till november 2009. Patienten kom dock inte på provtagning, vilket inte uppmärksammades. Patienten kom inte heller på det inplanerade återbesöket den 21 april 2010. Ansvarig läkare försökte därefter nå patienten via brev utan resultat. Ny kontakt etablerades inte förrän den 5 november 2010 och då på patientens eget initiativ. I december 2010 genomfördes en ny provtagning som visade kraftigt förhöjda TSH-värden varpå Levaxindosen höjdes. I journalanteckning den 12 maj 2011 noterades bl.a. att patienten ”Mår mycket bättre” och ”TSH och T3, T4 normaliserade”.

I journalanteckning den 29 november 2010 antecknades bl.a. följande. ”I augusti sålde hon företaget för att hon inte orkade arbeta längre… Hoppat på en snickeriutbildning men det går inget bra eftersom hon har dåligt närminne och glömmer bort vad de stora maskinerna används till.”

Vårdcentralen har på grund av händelsen skapat och implementerat nya rutiner för handläggning av patienter med Levaxinbehandlad hypothyreos för att patientgruppen ska följas upp regelbundet.

Patienten har gjort gällande, som det får förstås, att hon uteblev från återbesöket den 21 april 2010 på grund av att feldoseringen gjorde henne inte fullt medveten. Patienten har vidare gjort gällande, utan att närmare precisera sitt yrkande, att hon till följd av patientskadan förlorat både arbete och sitt företag och därmed gjort inkomstförluster.

LÖF har lämnat ersättning till patienten för sveda och värk under perioden 14 oktober 2009 – 21 april 2010. För tid därefter har LÖF bedömt att den felaktigt förskrivna Levaxindosen inte har förorsakat patienten några akuta besvär samt att det inte går att hävda att patienten har uteblivit från återbesöket den 21 april 2010 på grund av att hon inte varit fullt medveten.

Nämnden har att ta ställning till om ytterligare ersättning ska lämnas.

Ersättning för sveda och värk

Nämnden anser att det uteblivna besöket den 21 april 2010 är en effekt av patientskadan. Patienten borde ha följts upp genom mer kraftfulla åtgärder från vårdcentralen då hon uteblev från besöket och inte heller reagerade på brev från läkaren. I den medicinska utredningen noteras inte förrän efter den 11 maj 2011 att patienten började må mycket bättre. Mot bakgrund av detta anser nämnden att patienten hade kvarstående besvär på grund av patientskadan även efter den 21 april 2010 och att ersättningen för sveda och värk bör utsträckas i vart fall till och med den 11 maj 2011.

Ersättning för inkomstförlust

Av utredningen framgår att patienten sålde sitt företag för att hon inte orkade arbeta längre. Patienten försökte sig på en snickeriutbildning, men det gick inte bra, eftersom hon hade dåligt närminne. Nämnden anser att patientens arbetsoförmåga med övervägande sannolikhet orsakades av patientskadan. Nämnden kan dock på befintlig utredning inte uttala sig om patienten har gjort inkomstförluster till följd av denna. Det ankommer därför på LÖF att närmare bedöma om det har uppkommit någon inkomstförlust.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2012/1025