2012:15

Dosjustering av Prednisolon. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 6 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gällde en multisjuk kvinna, född 1915, med bl.a. polymyalgia reumatika (PMR, inflammatorisk muskelreumatism), förmaksflimmer, djup ventrombos, lungembolier och andra sjukdomar. Den 17 januari 2011 inkom hon till geriatrisk klinik med förhöjda inflammationsparametrar. Hon bedömdes ha återfallit i PMR efter att tidigare behandling med läkemedel Prednisolon i dosen 10 mg/dag hade satts ut någon månad tidigare. Patienten återinsattes därför på Prednisolon 20 mg/dag. Den 24 januari noterades att patienten varit förvirrad, hallucinerat och återfunnits vid sin säng efter att ha ramlat och slagit i bäckenet och högra axeln. Patientens hallucinationer bedömdes ha utlösts av läkemedlet Prednisolon. Röntgen visade en bäckenfraktur men ingen skelettskada i höger axel. Det noterades dock att höger axel stod mycket högt. Dosen Prednisolon sänktes till 15 mg/dag. Under vårdtiden meddelade patienten att hon hade svårt att lyfta armen, något som bedömdes vara normalt eftersom patienten hade mycket svag muskulatur. Patienten skrevs ut den 14 februari 2011.

PATIENTEN anmälde att hon pga. behandling med läkemedlet Prednisolon för behandling av PMR drabbats av hallucinationer som medfört fall ur sängen, med bäckenfraktur och axelskada som följd.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Av den medicinska utredningen framgick att patientens fall orsakades av behandlingen med läkemedlet Prednisolon, som ordinerades korrekt avseende såväl valet av preparat som dos. Då läkemedlet således inte ordinerats i strid med föreskrifter eller anvisningar förelåg det inte någon rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Patienten har anmält att hon drabbats av hallucinationer till följd av behandling med läkemedlet Prednisolon vilket lett till att hon fallit ur sängen på vårdavdelningen den 24 januari 2011 med bäckenfraktur och axelskada som följd.

Enligt nämndens bedömning var det korrekt att återinsätta Prednisolon med tanke på patientens anamnes och symtom. Ingångsdosen på 20 mg kan diskuteras mot bakgrund av patientens höga ålder och hennes hälsotillstånd i övrigt. Denna dos kan dock inte anses som felaktig. Komplicerande faktorer är att patienten enligt journal och remissanamneser också hade feber och behandlades för urinvägsinfektion samt att hon redan innan Prednisolon sattes in hade hittats liggande på golvet i samband med toalettbesök. Enligt nämndens bedömning borde allt detta sammantaget ha föranlett större uppmärksamhet på de besvär som sedan följde och en dosjustering borde ha skett tidigare än vad som nu blev fallet. En tidigare justering hade med övervägande sannolikhet förhindrat den förvirring och det olycksfall som inträffade med bäckenfraktur och axelskada som följd. Nämnden anser att det föreligger sådana brister i uppföljningen av läkemedelsbehandlingen av denna äldre, multisjuka kvinna att medicineringen kan anses ha skett i strid med föreskrifter eller anvisningar. Under sådana förhållanden föreligger rätt till ersättning enligt 6 § första stycket 6 patientskadelagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2012/0533