2012:13

Fel dos av kortison i recept. Ersättning. Skadeståndsgrundande vårdslöshet vid fel i recept.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 6 patientskadelagen (1996:799) samt allmänna skadeståndsrättsliga principer

Ärendet gällde en man, född 1940, som besvärades av muskel- och ledvärk. Patienten kom på remiss från en vårdcentral till ett reumatikersjukhus den 24 januari 2011 för bedömning. Någon orsak till besvären kunde man dock inte finna och patienten uppsattes för fortsatt utredning. Under tiden fick patienten ett smärtstillande och inflammationshämmande läkemedel (Orudis) mot smärtan samt en kortisonspruta i axeln.

I telefonsamtal till vården den 1 februari 2011 uppgav patienten att han hade haft en tveksam effekt av kortisonsprutan. Patienten ordinerades då Prednisolon (ett kortisonpreparat) med startdosen 20 mg/dag, med nedtrappning på 14 dagar.

Den 28 februari samma år framkom att kortisonet inte haft någon effekt på patientens värk. Läkaren bedömde besvären som oklar värk då det inte fanns några hållpunkter för en inflammatorisk muskel- eller ledsjukdom. Något återbesök till sjukhuset planerades inte och patienten remitteras tillbaka till vårdcentralen.

Den 6 april 2011 inkom patienten till en medicinklinik med förhöjda inflammationsprover och alltmer tilltagande värk. Han utreddes inneliggande vid flera tillfällen utan att någon säker orsak till besvären kunde fastställas. Utredningen utgick ifrån att patienten tidigare prövat kortisonbehandling utan effekt och att han därför inte hade en reumatisk sjukdom.

Till följd av höga inflammationsparametrar var patienten inlagd den 11 maj 2011, då han behandlades med en hög dos kortison, 60 mg/dag. Han förbättrades successivt av denna behandling.

Den 8 juni 2011 upptäcktes att det hade skett ett misstag vid förskrivningen av kortison den 1 februari 2011. Istället för 20 mg/dag antecknades 4 mg/dag i receptet.

Vid fortsatt medicinsk utredning bedömdes patientens besvär som polymyalgia rheumatica (PMR, muskelreumatism) och patienten ordinerades fortsatt behandling med kortison 30 mg/dag. Enligt patienten trappades dosen så småningom ned till 10 mg/dag.

PATIENTEN anmälde att han hade fått utstå onödigt fysiskt och psykiskt lidande pga. att en för låg dos av kortison, 4 mg/dag istället för 20 mg/dag, ordinerades i början av februari 2011. Den felaktiga ordinationen ledde till att diagnosen och behandlingen för polymyalgia rheumatica försenades.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Av utredningen framkom att ett misstag hade skett vid förskrivningen av kortison i februari 2011. Patienten erhöll 4 mg per dag istället för den planerade dosen 20 mg per dag. Enligt LÖF var det inte övervägande sannolikt att den felaktiga dosen orsakade patientens besvär och sjukdomsutveckling. När patienten väl fick kortison insatt var det med en högre dos, 60 mg om dagen, och när det återinsattes var dosen 30 mg/dagen. Det var inte övervägande sannolikt att patienten hade förbättrats med en kortisondos på 20 mg om dagen. Indikationen för att sätta in kortison i februari 2011 var tveksam innan ytterligare utredning hade skett. Den symtombild som patienten hade var inte typisk för PMR. Bortsett från förskrivningen i februari 2011 utreddes, bedömdes och behandlades patientens besvär på ett vedertaget sätt och såsom det kunde förväntas av en erfaren specialist inom aktuellt specialistområde. Någon felaktig diagnos i den mening som avses i patientskadelagen förelåg inte. Någon skada orsakad av vården förelåg inte. Någon rätt till patientskadeersättning förelåg inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att en ersättningsbar skada förelåg och gjorde följande bedömning:

Av utredningen framgår bl.a. att patienten i slutet av januari 2011 led av muskelbesvär och hade lätt förhöjda rutinprover, CRP max 15 och SR max 14. Den 1 februari 2011 förskrevs han utan vidare utredning ett kortisonpreparat (Prednisolon) med 20 mg/dag. I receptet kom dock felaktigt att anges en dos på 4 mg/dag. Vid förnyad bedömning i slutet av månaden hade kortisonet ingen effekt på patientens besvär, som bedömdes som oklar muskelvärk. På grund av besvärens omfattning genomgick patienten under våren 2011 en extensiv utredning, som dock inte kunde förklara patientens muskelsmärtor och stigande inflammationsparametrar. Detta föranledde att patienten i maj samma år ordinerades en högdos kortison på 60 mg/dag, med nedtrappning. Under sommaren det året upptäcktes misstaget i receptet, patientens besvär diagnostiserades som polymyalgia rheumatica och han blev den 20 juli besvärsfri med 20 mg Prednisolon dagligen, något som sedan successivt trappades ned till 10 mg/dag.

Nämnden konstaterar att förskrivningen av 4 mg Prednisolon istället för 20 mg har skett i strid med föreskrifter och anvisningar. Patienten hade vid förskrivningstillfället i februari 2011 endast lätt förhöjda inflammationsparametrar, medan dessa hade stigit vid tidpunkten för högdosbehandlingen under våren, samtidigt som patienten fått mera värk. Det mesta talar för att patienten inte skulle ha haft besvär och inte heller behövt genomgå en omfattande utredning för att utesluta andra diagnoser om korrekt dos Prednisolon hade förskrivits från början. Det är således övervägande sannolikt att den felaktiga förskrivningen har orsakat patienten onödigt lidande under tiden från början av februari 2011 till den 20 juli samma år, då han blev besvärsfri med 20 mg Prednisonol per dag. Rätt till ersättning föreligger således. Nämnden bedömer misstaget i receptet som vårdslöst och anser att ersättning bör lämnas på skadeståndsrättslig grund, utan avdrag för självrisk.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2012/0965