2012:12

Fråga om rätt till dubbel ersättning från trafik- och patientförsäkring.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

20 § tredje stycket patientskadelagen (1996:799) samt allmänna skadeståndsrättsliga principer

Ärendet gällde en ung man, född 1994, som ådrog sig en skada i höger knäled när han körde omkull med moped den 2 juli 2009. Vid behandlingen av knäskadan uppkom långdragna komplikationer i form av bl.a. septisk artrit (akut ledinflammation) och osteomyelit (inflammatorisk benröta). Patienten anmälde den inträffade trafikskadan till sitt trafikförsäkringsbolag och erhöll trafikskadeersättning som omfattade både trafikskadan och de i vården tillkomna komplikationerna.

PATIENTEN anmälde att han hade drabbats av en patientskada till följd av felaktig och fördröjd diagnos och behandling av en infektion i höger knäled mellan den 6 augusti 2009 och den 1 januari 2010. Skadan innebar onödigt fysiskt och psykiskt lidande, fyra extra operationer och förlängd sjukdoms- och behandlingstid. Den hade också lett till bestående men och extra ärr. Hela ersättningsansvaret kunde inte läggas på trafikförsäkringen, då det var bevisat bortom allt tvivel att den anmälda skadan var orsakad av slarv vid vården efter operationen den 7 juli 2009.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser kan ersättning inte erhållas från två håll för samma skada. Av underlaget framkom att skadan hade anmälts till och ersatts ur mopedens trafikförsäkring.

Vid orsakssamband (adekvat kausalitet) mellan trafikolyckan och den anmälda patientskadan är det brukligt att trafikförsäkringen även ersätter den eventuella merskada som vården kan ha tillfört i samband med behandlingen av trafikskadan. Om trafikförsäkringsbolaget inte finner adekvat kausalitet mellan trafikskadan och patientskadan, får trafikförsäkringsbolaget återkomma och har då bevisbördan.

Om patienten inte får full kompensation genom trafikförsäkringen föreligger rätt till sakprövning genom patientförsäkringen. Utan att ha prövat ärendet i sak synes full ersättning ha lämnats ur trafikförsäkringen. Under dessa förutsättningar föreligger inte rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till dubbel ersättning inte förelåg men att patientens krav på ersättning från patientförsäkringen skulle prövas i sak enligt följande motivering:

Trafikförsäkringsbolaget har lämnat ersättning ur trafikförsäkringen för såväl själva knäskadan vid trafikolyckan den 2 juli 2009 som för infektion som uppkom i vården. Trafikskadeersättningen omfattade således tiden från och med trafikolyckan till och med slutförandet av vården. Patienten har framfört, som kravet får förstås, att han utöver trafikskadeersättningen även har rätt till ersättning ur patientförsäkringen för den komplikation som tillstötte i vården vid behandlingen av trafikskadan.

LÖF har bedömt att rätt till patientskadeersättning inte föreligger med motiveringen att ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser inte kan fås från två håll för samma skada, att, om patienten inte får full kompensation genom trafikförsäkringen, rätt till sakprövning föreligger genom patientförsäkringen men att full ersättning synes ha lämnats ur trafikförsäkringen.

Nämnden gör följande bedömning.

I 20 § tredje stycket patientskadelagen anges att om patientskadeersättning har lämnats för en skada som omfattas av trafikförsäkring enligt trafikskadelagen inträder försäkringsgivaren intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till trafikskadeersättning. Detta ska förstås så, prop. 1995/96:187 s.91, att principen vid skador som täcks av både patientskadelagen och trafikskadelagen är att kostnaderna för skadan ska belasta trafikförsäkringen. Enligt nämndens mening innebär det att dubbel ersättning inte kan lämnas i den situationen. Högsta domstolen har i en dom den 1 november 2012 i mål T 950-11 uttalat att en samordning (avräkning) av ersättningar som grundas på skadeståndsrättsliga regler får göras för att den skadelidande inte ska underkompenseras men inte heller överkompenseras. Både patient- och trafikskadeersättningar bestäms enligt skadeståndsrättsliga regler och kan således samordnas utifrån Högsta domstolens avgörande.

Nämnden konstaterar att det inte finns någon bestämmelse i patientskadelagen som ger en försäkringsgivare inom patientförsäkringen rätt att utan sakprövning avvisa patientens anspråk på patientskadeersättning med hänvisning till att ersättning redan lämnats från annat håll. LÖF bör därför göra en självständig prövning av ärendet i sak. Som tidigare anförts kan dubbel ersättning dock inte lämnas för en och samma skada i ett fall som detta. Om en ersättningsbar patientskada skulle bedömas föreligga får en avräkning därför göras av den ersättning patienten redan fått från trafikförsäkringen. Denna del bör då enligt 20 § tredje stycket patientskadelagen stanna på trafikförsäkringen. Vid prövningen av ärendet om patientskadeersättning bör relevant utredning från trafikförsäkringen ingå i bedömningsunderlaget.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2012/0520