2012:11

Infektion via veninfart. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 och tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gällde en kvinna, född 1966, med feber och buksmärtor. Patienten inkom den 7 april 2010 till medicinkliniken med feber och buksmärtor som hon hade haft sedan en vecka tillbaka. Datortomografiundersökning (datoriserad skiktröntgen) genomfördes och visade inget anmärkningsvärt. Då patienten fick tilltagande ryggsmärtor genomgick hon magnetkameraundersökning för att utesluta spondylit. Antibiotikabehandlingen sattes ut på grund av misstanke om CMV-infektion (Cytomegalovirus), vilket senare bekräftades.

Under vårdtiden fick patienten även en blodpropp samt stafylokockinfektion kring veninfarten i höger arm vilken ledde till blodförgiftning. Patienten flyttades över till infektionsklinik för fortsatt behandling med bland annat antibiotika och blodförtunnande läkemedel varefter hon kunde skrivas ut den 29 april 2010.

Senare har hon även genomgått utredning för bland annat sömnapné, buksmärtor, krampanfall samt sensibilitetsstörning i vänster kroppshalva.

PATIENTEN anmälde att hon fick felaktig behandling av CMV-infektion i april 2010. Patienten anser även att det förelegat brister i samband med anläggning av venkateter vilket medförde infektion med påföljande blodförgiftning och blodpropp. Vidare drabbades hon av håravfall pga. bristande hjälp med hårvård under sjukhusvistelsen samt fick ryggsmärtor pga. att hon inte fick hjälp att ta sig till toaletten. Efter utskrivningen har hon haft krampanfall med medvetslöshet samt svaghet i vänster kroppshalva.

Patienten ansåg att hon blivit felbehandlad. Hon ansåg att hon borde ha remitterats till infektionsklinik då CMV-infektionen konstaterades. Vid flera tillfällen stack man henne utan att använda handskar. Patienten ansåg inte att den infektion som hon drabbades av var lindrig.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

CMV-infektionen utreddes och behandlades på ett adekvat sätt. Infektionen och den påföljande blodförgiftningen bedömdes orsakad av ett utifrån kommande smittämne i samband med vård och behandling. Patienten behandlades med läkemedlet Azatioprin på grund av sin grundsjukdom varför hon var mer infektionskänslig än normalt. Läkemedelsbehandlingen i kombination med övriga grundsjukdomar medförde en ökad risk för infektion. Därför bedömde LÖF att patienten skäligen måste tåla den infektion hon drabbades av i höger arm med dess följder.

Blodproppen var med övervägande sannolikhet orsakad av droppbehandlingen med venkatetern. Det var medicinskt motiverat att ge dropp och behandlingen skedde enligt en vedertagen metod. LÖF bedömning var att infektionen med påföljande blodförgiftning samt blodproppen med övervägande sannolikhet inte hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda behandlingsmetoden. Det fanns inte heller någon annan totalt sett mindre riskfylld behandlingsmetod som hade kunnat tillgodose vårdbehovet.

Krampanfallen och de neurologiska symptomen bedömdes med övervägande sannolikhet inte orsakade av vård och/eller behandling eller utebliven sådan. Håravfallet och ryggsmärtorna orsakades med övervägande sannolikhet inte av brister i omvårdnaden i samband med sjukhusvistelsen.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen lämnas patientskadeersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Rätten till ersättning är utesluten i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn ska därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen.

Av utredningen i ärendet framgår att patienten, som led av vissa tarmsjukdomar och behandlades med ett lindrigt immunosupressivt läkemedel (Azatioprin), lades in den 7 april 2010 med symtom i form av feber, trötthet och svettningar. Hon konstaterades ha en pågående virussjukdom, CMV (cytomegalovirus). Det är en sjukdom som normalt läker ut av sig självt utan behandling. Så var också fallet i detta ärende, där det av journalanteckningarna den 14 och 15 april 2010 framgår att man avvaktade med behandling, och där det enligt journalnoteringen den 16 april samma år inte fanns någon indikation för behandling. Innan dess hade dock patienten fått en veninfart i höger armveck, något som ledde till att patienten smittades med stafylococcus aureus. Denna infektion, som utvecklade sig till sepsis (allmän blodförgiftning) och utbredd trombotisering i höger arm, orsakade feber, yrsel, mental påverkan, ont i kroppen och takykardi (hög puls) samt innebar behov av behandling med syrgas. Blodförgiftningen behövde behandlas med antibiotika och tromboflebiterna med Waranbehandling som avslutades först sex månader senare.

Nämnden delar bedömningen att den uppkomna infektionen har orsakats av ett smittämne som överförts i vården. Infektionen orsakade besvär som var betydligt allvarligare än den grundsjukdom som patienten hade. Vid en samlad bedömning anser nämnden att patienten inte skäligen bör tåla infektionen och följderna av denna utan rätt till patientskadeersättning. Den omständigheten att patienten vid tidpunkten för infektionen behandlades med ett lindrigt immunsänkande medel och då möjligen var mera mottaglig för infektioner föranleder inte någon annan bedömning. Rätt till patientskadeersättning föreligger således när det gäller infektionen och följderna av denna. LÖF bör utreda och ta ställning till vilken skada patienten har drabbats av till följd av infektionen, varvid bl.a. närmare bör utredas om patientens krampanfall har samband med infektionen, samt till den ersättning som kan komma ifråga.

Vad avser de anmälda besvären i ryggen anser nämnden att det inte är övervägande sannolikt att dessa besvär är en av vården orsakad skada. Rätt till patientskadeersättning föreligger inte i denna del. Inte heller håravfallet är med övervägande sannolikhet orsakat av någon vårdåtgärd.

PATIENTSKADENÄMNDEN

Dnr 2012/0436