2012:10
Ersättning för kostnad för hemtjänst.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
8 § patientskadelagen (1996:799)
Ärendet gällde en kvinna, född 1941, som vid operation av höger höft den 21 april 2008 drabbades av komplikation i form av droppfot. Patienten har beviljats patientskadeersättning för droppfoten. I efterförloppet ramlade patienten och ådrog sig en humerusfraktur (fraktur i överarm/axel), som har bedömts vara en följd av den godkända patientskadan. Invaliditetsgraden till följd av droppfoten har bedömts till 3 % och humerusfrakturen till 25 %.
PATIENTEN anmälde att hon till följd av den godkända patientskadan(droppfoten och humerusfrakturen) blev beroende av hemtjänst och ledsagning. Hon var trots sin reumatism inte rullstolsbunden före patientskadan. Patienten gick på vattengympa och simmade, något som inte längre var möjligt med droppfoten. Efter skadan i höger axel kunde hon inte längre tvätta och lägga håret utan behövde hjälp i den personliga omvårdnaden. Städning kunde maken utföra. Eftersom hon blev beroende av rullstol måste hon även ha ledsagning till läkarbesök och liknande. Patienten yrkade ersättning för kostnaderna för hemtjänst och ledsagning med cirka 1 500 kronor per månad. Patienten framförde att underlaget från socialtjänsten (där det framgick att hon hade behov av hemtjänst redan före patientskadan) var missvisande. Hennes senare operationer skulle inte heller beaktas vid bedömningen av rätten till ersättningen för kostnader för hemtjänst och ledsagning. Patienten yrkade slutligen ersättning för specialskor till följd av droppfoten.
LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) avböjde patientens ersättningsanspråk med följande motivering:
Den medicinska invaliditetsgraden till följd av patientskadan bedömdes till 3 % för droppfoten. Patienten fick tillbaka sin dorsalextensionsförmåga men hade vissa kvarstående sensibilitetsstörningar.
Patienten hade sedan lång tid tillbaka grav reumatism och kunde redan före axelfrakturen inte lyfta armarna högre än till armbågshöjd. Hon hade hjärtsvikt och gick igenom hjärtinfarkter åren 2006 samt 2010. Hon opererades för bröstcancer år 2000, genomgick en vänstersidig axelplastik 2007 samt en höftledsplastik 2008. Hon opererades ett flertal gånger i både händer och fötter, varav senast i foten under 2010. Härefter fick hon mycket nedsatt allmäntillstånd med viktnedgång, liggsår och ett svårläkt operationssår som behandlades med antibiotika. Bromsmedicin för reumatism fick sättas ut eftersom läkemedlet påverkade sårläkningen vilket i sin tur medförde ökad värk från reumatismen.
Patienten var beroende av rullstol och rollator redan innan patientskadan inträffade. Patienten hade tidigare haft hjälp av sin make att sköta hemmet och den personliga omvårdnaden. Han var numera sjuk och kunde inte hjälpa till i den omfattning han gjorde tidigare.
Av socialtjänstens utredning framgick att patienten hade hemtjänst sedan december 2007. Till en början hade hon 30 timmar per månad för morgonhjälp med hygien och påklädning samt duschning. Maken hade drabbats av psykiska besvär varför han inte längre hade förmåga att hjälpa henne som tidigare. Genomgången axelledsplastik i vänster axel hade dessutom gjort henne ännu mer funktionshindrad än tidigare. Den 21 april 2008 gick hon igenom en höftledsplastik varvid hon ådrog sig en droppfot. Efter hemgång ramlade hon och ådrog sig en fraktur i höger axel som opererades. Härefter beviljades hon vistelse på ett korttidsboende under perioden 26 maj till och med den 13 juni 2008. Vid utskrivningen beviljades hon ökad omsorg till 89 timmar i månaden avseende hjälp med hygien morgon och kväll samt tillsyn och praktisk hjälp ytterligare två gånger per dag. Hon fick även ledsagning för att kunna uträtta egna ärenden. I juli 2008 ökades omsorgen tillfälligt till 122 timmar per månad på grund av att maken inte längre kunde hjälpa till. Då omfattades även hjälp med matlagning, handling, tvätt, strykning och övrig skötsel av hushållet. I september sänktes omsorgen till 71 timmar per månad. Ledsagningen ökade från mars 2009 på grund av ett ökat antal läkarbesök i anslutning till en handoperation. Omsorgen ökade åter i juni 2010 då patienten blev rullstolsburen efter en fotoperation och mannen samtidigt låg inlagd på sjukhus. Från juli 2010 förbättrades patienten och hjälpbehovet gick ned till 82 timmar per månad.
Ersättning från patientförsäkringen lämnades för hela kostnaden för vistelsen på korttidsboende under perioden 26 maj till och med den 13 juni 2008. För tiden därefter skulle patienten med övervägande sannolikhet ha haft behov av hemtjänst även patientskadan förutan. Patientskadan hade dock medfört ett ökat hjälpbehov med uppskattningsvis 40 timmar per månad (periodvis mer). Utredningen kom dock att visa att patienten betalade maxtaxa för hemtjänst (inklusive ledsagning) redan före patientskadan. Det ökade hjälpbehovet medförde således ingen merkostnad för patienten. Det förelåg därför inte rätt till patientskadeersättning.
Patienten hade inte heller något behov av specialskor till följd av patientskadan.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till ersättning för kostnader för hemtjänst och ledsagning förelåg och gjorde följande bedömning:
Av Socialförvaltningens i Åkersberga beslut den 7 december 2007 med tillhörande utredning framgår att patienten behövde tillfällig hjälp i sin dagliga livsföring på grund av genomgången axelledsplastik och besvär på grund av mångårig reumatism. Hon beviljades därför hemtjänst med 30 tim/mån för perioden 10 december 2007 - 12 mars 2008. Det framgår dock av den utredning som gjordes i samband med beslut om hemtjänst den 11 juni 2008 att patienten nyttjade hemtjänsten enligt beslutet den 7 december 2007 endast under december 2007.
Patientskadan inträffade den 21 april 2008. Den medförde peroneuspares, droppfot och känselnedsättning i höger fot och underben, allt motsvarande en invaliditet om 3 %, samt en överarmsfraktur (humerusfraktur) med en invaliditet på 25 %. Besvären ledde till omfattande vårdbehov som tillgodosågs först genom vistelse på korttidsboende och därefter, från den 13 juni 2008, genom både hemtjänst och ledsagning.
Nämnden konstaterar att patienten således innan patientskadan hade hemtjänst endast under en kort period och då huvudsakligen föranledd av en axeloperation. Vidare att patienten vid tidpunkten för patientskadan varken hade hemtjänst eller ledsagning och att hon efter skadan, som för övrigt innebar relativt hög invaliditet, beviljades såväl hemtjänst som ledsagning. Nämnden anser att det är övervägande sannolikt att patientens behov av hemtjänst i sin helhet är orsakat av den godkända patientskadan, i vart fall som en droppeffekt på en patient med redan försvagat hälsotillstånd. Den omständigheten att patienten senare blivit försämrad i sina övriga sjukdomar och eventuellt skulle ha haft behov av hemtjänst även om inte patientskadan inträffat saknar betydelse för rätten till patientskadeersättning (jfr NJA 2009 s. 104). Rätt till patientskadeersättning för hemtjänst och ledsagning föreligger således.
I frågan om ersättning för specialanpassade skor för droppfoten anser nämnden att patientens vårdbehov i den delen kan tillgodoses genom en särskild stödskena som kan läggas in i vanliga skor. Sådan skena brukar tillhandahållas som ett kostnadsfritt hjälpmedel inom vården och utgör då ingen merkostnad för patienten. Om så inte är fallet får patienten återkomma till LÖF med krav på ersättning.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2012/0317
