2012:05

Kvinnan och mannen är patienter vid IVF-behandling. Sveda och värk för psykiskt lidande vid misslyckad IVF-behandling.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

2 § och 8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en kvinna (AS) och en man (JES) som genomgick IVF-behandling (infertilitetsbehandling) på grund av ofrivillig barnlöshet. Under pågående behandling överhettades befruktade ägg i en inkubator och blev förstörda. If godkände denna skadehändelse som en ersättningsbar patientskada. Tvist uppkom dock om vilken rätt till ersättning som förelåg med anledning av skadan och om även JES hade rätt till ersättning.

PARET anser att If:s bedömning av en akuttid på fyra månader är för kort tid. Båda lider fortfarande av händelsen och att tänka tillbaka på denna period är för båda oerhört smärtsamt. Detta kanske var deras enda chans till ett barn. Ersättning yrkas även för både mannens och kvinnans inkomstförlust.

IF har inledningsvis bedömt att endast kvinnan (AS) var patient och att hon hade rätt till ersättning för sveda och värk för en tid om fyra månader. Kvinnan bedömdes även ha rätt till ersättning för styrkta inkomstförluster samt merkostnader till följd av den godkända patientskadan. Efter att Patientskadenämnden kompletterat ärendet med ett rättsutlåtande utfärdat av professor HA har If ändrat sitt tidigare ställningstagande och funnit att även mannen (JES) är att betrakta som patient och att han har rätt till ersättning för sveda och värk motsvarande fyra månader samt för styrkta inkomstförluster och merkostnader. Bolaget anser således inte längre att det föreligger en tredjemansskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN gjorde följande bedömning:

I samband med att AS och JES försökt få barn genom IVF-behandling (In vitro fertilisation) har befruktade ägg överhettats i en inkubator. Denna skadehändelse har av If godkänts som en ersättningsbar patientskada. Tvist uppkom dock beträffande vilken rätt till ersättning som föreligger med anledning av skadan.

I ärendet har nämnden bland annat att ta ställning till den principiella frågan om mannen, vid sidan av kvinnan, i samband med IVF-behandling är patient i patientskadelagens mening.

If gjorde inledningsvis bedömningen att endast AS var patient och ersättning för sveda och värk lämnades till henne för en tid om fyra månader, motsvarande tiden för två nya IVF-behandlingar med visst uppehåll däremellan. Ersättningsperioden bestämdes enligt en skälighetsbedömning där bolaget utöver en ny IVF-behandling beaktade den IVF-behandling som skett förgäves. AS ansågs även vara berättigad till ersättning för patientskadans styrkta ekonomiska följder såsom inkomstförlust och merkostnader.

JES yrkade för sin del ersättning för sveda och värk samt för inkomstförlust. Enligt If var han emellertid att betrakta som tredje man och därmed inte ersättningsberättigad.

Nämnden har beträffande frågan om JES är att betrakta som patient inhämtat ett utlåtande från professor Håkan Andersson. I utlåtandet gör Håkan Andersson den sammanfattande bedömningen att både kvinnan och mannen i ett fall som detta bör betraktas som patienter. Avslutningsvis uttalas i utlåtandet bl.a. följande: ”Då ett par söker behandling för sitt gemensamma fysiologiska problem med att tillsammans kunna få barn bör den medicinska behandlingen av paret – och deras par-projekt att få barn – inom juridiken mötas av den rättsliga värderingen, att båda parterna i det behandlade paret anses som patienter. Den psykiska personskada som uppkommer genom att behandlingen – och dess par-projekt (som också är ett barnprojekt) - förstörs, bör därför kompenseras för båda de drabbade genom såväl ekonomisk som ideell ersättning (varvid den senare ersättningsposten får inrymmas i de schablonverk för sveda och värk som utvecklats i praxis)”.

If har, sedan man tagit del av Håkan Anderssons utlåtande, ändrat sin tidigare bedömning och funnit att även JES är att betrakta som patient. If har därför även till honom lämnat ideell ersättning för sveda och värk i fyra månader.

Nämnden, som delar Håkan Anderssons bedömning beträffande patientbegreppet i ett fall som detta, konstaterar att både AS och JES gemensamt etablerat kontakt med hälso- och sjukvården på grund av barnlösheten. Med avseende på IVF-behandlingen är de bägge att betrakta som patienter då behandlingen syftar till att avhjälpa deras barnlöshet som par. Det innebär att den skada som kan ha uppkommit för JES inte är en tredjemansskada utan en patientskada.

Den inträffade skadehändelsen har för både AS och JES medfört ett psykiskt lidande på grund av att deras gemensamma möjlighet att få barn omintetgjordes. De är därför berättigade till ersättning för den skada som drabbat dem till följd av det felaktiga handhavandet av äggen under IVF-behandlingen. Det finns inte skäl att göra någon skillnad mellan den skada som AS respektive JES drabbats av. Skadehändelsen kan beträffande båda presumeras ha medfört ett psykiskt lidande under viss tid med behov av bearbetning av det inträffade. Denna tid kan uppskattas till i vart fall sex månader. Nämnden anser att ersättning för sveda och värk bör lämnas med ett skäligt belopp om 15 000 kr för var och en av AS och JES. För AS del får det belopp som bestämts för sveda och värk även innefatta den omständigheten att hon får genomgå en ny IVF-behandling.

Om skadehändelsen medfört inkomstförlust för AS och JES föreligger rätt till ersättning i den mån sådan förlust kan styrkas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2009/0928