2012:01

Ej optimal behandling med blodtrycksmedicin. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 6 samt 7 § 2 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en man, född 1930, som lider av kranskärlsjukdom med angina pectoris (kärlkramp) och hjärtinsufficiens samt lindrig KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom).

Under våren 2007 gick patienten regelbundet till hjärtsviktsmottagningen för att prova ut rätt dos av blodtryckssänkande läkemedel Karvedilol och Atacand. I augusti samma år kontaktade han sin vårdcentral på grund av yrsel och svaghet. Läkaren på vårdcentralen kontaktade då hjärtsviktsmottagningen, som rekommenderade en sänkt dos av blodtrycksmedicineringen.

Vid ett besök hos sjuksköterska på kranskärlsmottagningen den 5 oktober 2007 uppgav patienten domningar i benet och nedsatt känsel i benet. På grund av andfåddhet utökades hjärtsviktsbehandlingen med vattendrivande läkemedel. Vid läkarbesök den 30 oktober samma år ordinerades han en dosökning av läkemedlen Karvedilol och Atacand till måldoser för hjärtsviktsbehandling. För fortsatta kontroller hänvisades han till sin vårdcentral. Patienten hade vid återbesök på vårdcentralen kvarstående domningskänsla och nedsatt känsel i höger fot, men besvären var mindre uttalade. Senare neurofysiologisk utredning påvisade en partiell skada på peroneus­nerven (vadnerven).

Patienten kontaktade distriktssköterskan per telefon den 21 april 2008 och uppgav en försämring i form av yrsel och andfåddhet. En blodtryckskontroll samma dag visade att blodtrycket låg på 90/70 i liggande och 70/80 stående. Patienten ringde till kardiologmottagningen den 24 april 2008 och framförde att han sedan doshöjningen blivit trött och haft yrsel. Han hade därför på eget bevåg sänkt dosen och nu kände sig bättre. Efter dosjusteringen hade han fortsatt kontakt med vårdcentralen.

PATIENTEN har anmält att han hade fått blodtrycksfall med allmänpåverkan på grund av för hög dosering av blodtryckssänkande läkemedel Karvedilol och Atacand från våren 2007 till våren 2008. Som skäl till anmälan har patienten anfört att det måste ha varit fel beslut och kontraindicerat att öka dosen hösten 2007 med vetskap om de komplikationer som hade uppstått vid tidigare doseringsökning samma sommar.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG (LÖF) har avböjt patientens ersättningsanspråk med följande motivering:

Läkemedlen Atacand och Karvedilol dosjusterades för att förbättra patientens hjärtfunktion. Förskrivningen har skett i enlighet med gällande föreskrifter och anvisningar och man har inte överskridit måldoseringen för respektive läkemedel. Det är en känd bieffekt att dessa läkemedel kan ge lågt blodtryck. Läkemedelsbiverkningar omfattas inte av patientförsäkringen. Om patienten får biverkningar kan dosjustering vidtas men dosreduktionen får anpassas individuellt. Det är ett normalt förfarande och en konsekvens av läkemedlens effekter. Patienten kontrollerades vid hjärtsviktsmottagning från april till oktober 2007. Härefter remitterades han till vårdcentral för fortsatt kontroll vilket är ett vedertaget förfarande. Dosjustering kan senare även behöva genomföras i vårdcentralens regi. Förnyade dosjusteringar är inte kontraindicerade utan snarare indicerade för att på lång sikt nå bästa tänkbara behandlingsresultat. Behandlingen har genomförts och följts upp på ett korrekt och vedertaget sätt.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg inte att en ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 6 och 7 § 2 patientskadelagen lämnas patientskadeersättning för personskada som orsakats av läkemedel endast om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar.

Förutsättningen för att en skada som beror på egenskap hos läkemedel (biverkan) ska kunna ersättas enligt patientskadelagens bestämmelser är således att skadan har sin grund i att läkemedlet använts på ett sätt som strider mot gällande anvisningar, d v s har använts på felaktigt sätt, med felaktig dosering eller vid kontraindikation. I annat fall ska patientens rätt till ersättning prövas enligt läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser.

Nämnden delar bolagets bedömning att medicineringen av hjärtsviktssjukdomen skedde inom ramen för de föreskrifter och anvisningar som gäller. Även om patienten under den aktuella perioden från våren 2007 till slutet av april 2008 har haft en dosering som vid vissa tillfällen behövt justeras och det vid vissa tillfällen kan ifrågasättas om inte en snabbare dosjustering kunnat ske, anser nämnden att det inte finns sådana brister i behandlingen att det föreligger rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 6 patientskadelagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2010/1000