2011:12

Ersättning för anspänning i arbete för pensionär.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en man född 1935 som beviljats rätt till patientskadeersättning för skador till följd av fördröjd diagnos av hjärtbesvär (angina pectoris, betydelsefulla förändringar i kranskärlen) vilket lett till hjärtinfarkt under hösten 2004. Han genomgick en by-pass operation i november 2004. Patienten drabbades av en mindre hjärtskada som ej påverkade vänsterkammarfunktionen. Vid efterföljande undersökningar är hjärtfunktionen oförändrad. Enligt tabellverket blir invaliditetsgraden 5 % (hjärtinfarkt, ingen angina pectoris, ingen hjärtsvikt, funktionsklass I i NYHA).

PATIENTSKADENÄMNDEN bordlade ärendet vid nämndens sammanträdeden 5 maj 2010 och återremitterade ärendet till bolaget (LÖF) för kompletterande utredning.

Nämnden noterar i sin skrivelse till bolaget att patienten i handlingarna framfört att han efter sin pensionering fortsätter att arbeta i sin bokföringsbyrå, samt att han även har bedrivit skötsel av en jordbruksfastighet. Patienten ställer sig frågande till om inte patientskadan sätter ned hans arbetsförmåga.

Patienten har därefter inkommit med ett nytt brev daterat den 5 januari 2010, där han anger att han fortfarande arbetar. Han hänvisar till Trafikskadenämndens ersättningstabeller som avser ersättning för men inklusive bland annat anspänning i arbete. Såvitt får förstås, gör patienten gällande att patientskadan medför sådan anspänning och att han yrkar ersättning för anspänningen. Bolaget har inte uttryckligen bemött detta yrkande från patienten.

Patientskadenämnden konstaterar att Trafikskadenämndens ersättningstabeller inte beaktar anspänning i arbete hos skadelidande som är äldre än 65 år. Med andra ord lämnas ingen ersättning för anspänning i arbete till de skadelidanden som fortsätter att arbeta efter en tänkt pensionsålder vid 65 år med en strikt tillämpning av Trafikskadenämndens tabeller. Nämnden noterar dock att Trafikskadenämnden har i inledande bestämmelser till ersättningstabellerna förbehållit sig rätt att, när särskilda skäl finns, rekommendera en annan ersättning än som följer av en strikt tillämpning av gällande tabellverk. Enligt Patientskadenämndens uppfattning kan sådana särskilda skäl föreligga för att avvika från en strikt tillämpning av tabellverket när den skadelidande fortsätter arbeta efter uppnådd pensionsålder, 65 år. Ersättning för anspänning i arbete kan i sådana fall lämnas efter skälighet.

Mot bakgrunden ovan önskar nämnden att bolaget inhämtar utredning avseende omfattningen av patientens arbete efter patientskadan samt hur patientskadan påverkar patienten i hans arbete.

Efter begärd komplettering önskar nämnden få veta i vad mån denna föranleder en ändrad bedömning från LÖFs sida. Med hänsyn till frågans principiella natur emotser nämnden ett motiverat ställningstagande från bolaget.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, kompletterade utredning genom telefonsamtal med patienten som angav han att han vid tidpunkten för patientskadan arbetade hemifrån, och hade fram till något år tidigare ett eget kontor där han hade hand om cirka tolv klienters bokföring. Arbetet har minskat i omfattning och i dagsläget har han tre klienter. Den minskade omfattningen anser patienten bero på en kombination av orsaker så som den allmänna konjukturen, hans ökade ålder som medför att klienterna inte tror att han är uppdaterad på gällande regler samt att det är mer ansträngande att skaffa nya klienter.

Arbetsinsatsen varierade under året, och patienten uppskattar att han arbetar i snitt tjugo till tjugofem timmar per månad. Arbetet innebär datorarbete samt klientbesök varje månad. Patienten upplever att patientskadan påverkar honom i hans arbete, men har svårt att ange exakt hur och i vilken omfattning. Rent generellt upplever han en bristande ork, och att han måste röra på sig mer. Han upplever inte att något specifikt fysiskt arbetsmoment innebär en anspänning/olägenhet, men psykiskt är det mer ansträngande att skaffa nya klienter. Han sålde jordbruksfastigheten år 2007 av olika orsaker, så som sin ålder och att det generellt var för arbetsamt att ha den kvar med hänsyn till bristande ork. Vi har även inhämtat kompletterande yttrande av medicinsk rådgivare i kardiologi. Med stöd av dennes yttrande samt vid sammantagen bedömning av de omständigheter som framkommer, anser vi att det inte är övervägande sannolikt att patientskadan påverkar patientens arbetsförmåga och medför anspänning i arbetet från och med 65 års ålder. Vi anser därför att det inte föreligger särskilda skäl att avvika från tillämpningen av Trafikskadenämndens tabellverk

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det föreligger rätt till ersättning för anspänning i arbete och gjorde följande bedömning:

Patienten, en man född 1935, fick efter en fördröjd diagnos av hjärtbesvär en hjärtinfarkt som ledde till en hjärtskada. Den medicinska invaliditeten på grund av skadan bedömdes vara 5 procent. Tvisten gäller nu, sedan viss ersättning tidigare betalats, frågan om rätt till ersättning för anspänning i arbete. Patienten har gjort gällande att han har rätt till sådan ersättning eftersom han, efter sin pensionering vid 65 års ålder, har fortsatt att arbeta i sin bokföringsbyrå samt även bedrivit skötsel av sin jordbruksfastighet. Han har hänvisat till Trafikskadenämndens ersättningstabeller som avser ersättning för men inklusive bl.a. anspänning i arbete.

LÖF har bedömt att det inte föreligger någon rätt till ersättning, eftersom det inte är övervägande sannolikt att den godkända patientskadan, påverkar patientens arbetsförmåga och medför anspänning i arbete. Enligt LÖF föreligger inte särskilda skäl att avvika från tillämpningen av Trafikskadenämndens tabellverk.

Trafikskadenämndens ersättningstabeller beaktar inte anspänning i arbete hos en skadelidande som är äldre än 65 år. Med en strikt tillämpning av tabellerna skulle någon ersättning för anspänning i arbete till de skadelidande som fortsätter att arbeta efter en pensionering vid 65 år inte kunna lämnas. I de inledande bestämmelserna till ersättningstabellerna har Trafikskadenämnden dock förbehållit sig rätt att, när särskilda skäl finns, rekommendera en annan ersättning än den som följer av en strikt tillämpning av tabellverket.

Beträffande ersättning för bestående men, som omfattar bl.a. anspänning i arbete, gäller generellt att ersättningen inte grundas på patientens faktiska arbetsförmåga utan bestäms med utgångspunkt från invaliditetsgraden. Patienten har som konstaterats en invaliditet på 5 procent med anledning av patientskadan. Frågan är därför enbart om det föreligger särskilda skäl att betala ersättning för anspänning i arbete efter pensionsåldern 65 år.

Enligt Patientskadenämndens uppfattning kan tillräckliga skäl att avvika från en strikt tillämpning av Trafikskadenämndens tabellverk föreligga när den skadelidande fortsätter att arbeta efter pensionsåldern 65 år, förutsatt att en återgång i stadigvarande arbete har skett med minst en fjärdedel av en heltidstjänst (se Ersättning vid personskada 2011, Studentlitteratur, upplaga 17:1, s. 194, under ”Mentabell 1”).

Det är upplyst att patienten vid tidpunkten för patientskadan år 2004 hade 12 klienter i sin redovisningsbyrå, men att rörelsen sedan minskat i omfattning. År 2010 hade patienten tre klienter, vilket motsvarade en arbetsinsats om i snitt 20 till 25 timmar per månad. Vidare framgår att han avyttrade sin jordbruksfastighet år 2007 på grund av ålder och bristande ork.

Uppgifterna om den verksamhet patienten hade år 2004 och den successiva minskning som sedan skett till nuvarande arbetsinsats om 20 till 25 timmar per månad fördelat på tre klienter, innebär enligt nämndens mening att patienten i vart fall under de närmaste fyra åren efter patientskadan måste ha haft en arbetsinsats som klart överstigit en fjärdedel av en heltidstjänst. Ersättning för anspänning i arbete bör därför lämnas utifrån patientens invaliditetsgrad om 5 procent med ett s.k. B-belopp om 1 141 kr per år i fyra år, vilket bör avrundas till totalt 5 000 kr.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2010/121