2011:11

Extravasering av cytostatika. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en man född 1965 med prostatacancer som anmält hudrodnad samt nervskada med känselbortfall i vänster underarm och i fyra fingrar på vänster hand samt svullnad/vätskeansamling i vänster armbåge efter cytostatikabehandling den 8 juni 2009.

Patienten genomgick cytostatikabehandling, och fick den sjätte kuren den 8 juni 2009. Man hade mycket svårt att hitta ett bra kärl, och satte först nålen ganska långt ut på vänster arm. När man hade gett en del av cytostatikadosen lossnade nålen, varför man fick sticka om och ge resterande mängd.

Efter cirka en vecka fick patienten ett 3 x 5 centimeter stort rodnat område med känselbortfall några centimeter ovanför vänster handled. Man bedömde att det rörde sig om extravasering (läckage av vätska från blodkärl till angränsande vävnader) eller möjligen en tromboflebit (samtidig inflammation och propp i en ytlig ven), och rekommenderade behandling med antitrombotisk salva. Mot mitten av juli 2009 bedömdes besvären som en extravasering. Mot slutet av augusti 2009 noterades att patienten hade fortsatt känselnedsättning med pigmentförändring över området i vänster underarm samt domningskänsla och klar känselnedsättning i alla fingrar utom tummen i vänster hand. Besvären har därefter kvarstått.

I mitten av mars 2010 sökte patienten för en 4 x 4 cm stor svullnad i vänster armbåge. Man bedömde att det rörde sig om bursit (slemsäcksinflammation), som punkterades och antibiotikabehandlades. I början av augusti 2010 sökte patienten åter för en svullnad i vänster armbåge. Den tidigare svullnaden hade varit betydligt större, och man bedömde att det rörde sig om en lindrig olecranonbursit (slemsäcksinflammation över armbågsutskottet). Någon behandling ansågs inte motiverad.

PATIENTEN anför att han har ett kvarstående 3 x 5 centimeter stort rodnat område cirka fem centimeter ovanför handleden. Han saknar fortfarande helt känsel i området samt i vänster hands fyra fingrar från sista leden ut mot fingertoppen, men har känsel i tummen. Patienten upplever att han har fått ett betydande bestående lyte och men av det inträffade.

Skadan har dessutom förvärrats. Den 17 mars 2010 uppstod en svullnad stor som ett halvt ägg, cirka 5 x 8 cm, på undersidan av vänster armbåge. Svullnaden kändes som vätskeansamling, och gjorde ont vid beröring samt var rodnad och öm. Vid besök på vårdcentral nästa dag, tappades svullnaden på gulaktig vätska, och försvann helt i fyra månader. Därefter återkom svullnaden i början av augusti 2010, men efter undersökning ville man inte göra något ingrepp. Svullnaden fanns därefter kvar i samma storlek och med ömhet vid beröring.

Patienten ställer sig ytterst tveksam till bedömningen att det vid skadetillfället var svårt att hitta "bra kärl" att sticka i, och att skadan inträffade på grund av det. Han har i många år varit regelbunden blodgivare, och har i samband med det alltid fått höra att han hade bra blodkärl samt var lätt att sticka. Patienten yrkar av dessa skäl ersättning för sveda och värk samt lyte och men.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, ansåg att den behandling som patienten har fått har varit medicinskt motiverad, och har utförts på ett vedertaget och riktigt sätt. Extravasering av cytostatika vid infusion är en inte helt sällsynt komplikation som kan inträffa trots att gällande anvisningar har följts, och som kan förklaras av läckage på grund av kärlskörhet. Hudrodnad samt nervskada med känselbortfall i vänster underarm och hand hade inte gått att undvika genom ett annorlunda utförande av den valda metoden. De anmälda besvären hade inte heller gått att undvika genom behandling med ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt hade tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det är inte övervägande sannolikt att anmäld svullnad/vätskeansamling i vänster armbåge orsakats av cytostatikabehandlingen den 8 juni 2009 eller av någon annan vård och behandling. Under dessa förutsättningar föreligger ingen ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till patientskadeersättning förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Vid en prövning av patientens rätt till ersättning enligt ovan nämnda bestämmelse ska nämnden således först ta ställning till om den anmälda skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet. Vid denna prövning delar nämnden LÖFs bedömning att det, när en perifer vennål, som i detta fall, används, inte alltid går att undvika extravasering av cytostatika genom ett annat utförande av förfarandet.

Nämnden har då att ta ställning till om skadan kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

I detta fall uppkommer frågan om extravaseringen hade kunnat undvikas genom ett annat förfarande. Detta skulle kunna ske antingen genom att använda en venport (nålens spets läggs i ett centralt venkärl), eller en så kallad picclinekateter (en lång kateter som läggs via armven till stora hålvenen och i princip omöjliggör att cytostatika sprutas i mjukdelarna på handryggen) via arm men med centralt läge. Enligt nämndens mening borde man i detta fall, där det rörde sig om planerade upprepade cytostatikabehandlingar, ha skapat en säker infusionsbana antingen med hjälp av en central venport eller en picclinekateter. På detta sätt skulle enligt nämndens mening den uppkomna extravaseringen och dess följdskador i form av hudbesvär och nervskada ha kunnat undvikas och patientens vårdbehov hade även tillgodosetts på ett mindre riskfyllt sätt. Det föreligger därför rätt till patientskadeersättning för följderna av den uppkomna extravaseringen.

Den svullnad och vätskeansamling i vänster armbåge som patienten sökte behandling för i mars 2010 har däremot enligt nämndens bedömning inte med övervägande sannolikhet samband med cytostatikabehandlingen i juni 2009. Rätt till patientskadeersättning för de vänstersidiga armbågsbesvären föreligger därför inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2011/684