2011:08
Förälder ej patient vid vårdkontakt för sitt barn. Däremot patient vid kontakt för egna besvär. Skabb. Ej ersättning.
2 Bedömning av kliande utslag (skabb). Ej ersättningsbar diagnosskada.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
2 § och 6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799)
Ärendet gäller en kvinna som anmäler att hon drabbats av lidande till följd av att hon blivit skabbsmittad av sin son i februari 2010 på grund av att sonens skabbdiagnos och behandling fördröjdes. Kvinnans son har fått ersättning för det lidande han drabbats av till följd av att hans skabbdiagnos fördröjdes under perioden 26 februari 2010 – 9 maj 2010.
Kvinnan ringde till hudmottagningen för att beställa tid för sin son och fick tid den 25 mars 2010. Hon uppgav vid samtalet att hon själv hade klåda och erbjöds följa med på besöket den 25 mars, vilket hon inte gjorde. Den 9 maj ställdes skabbdiagnosen på sonen liksom på modern som då medföljde sonen och även hon erbjöds behandling eftersom hon hade kliande utslag. Vid besök den 7 juni hade hon fortfarande utslag med viss klåda. I övrigt finns inga journalhandlingar gällande kvinnans besvär avseende klåda.
PATIENTEN (modern) uppger i sin skrivelse till Patientskadenämnden att hon hade ett långt samtal med sjuksköterskan på hudmottagningen då hon beställde tid till sin son. Hon tog då även upp sina egna problem med klåda och anser att hon därmed borde omfattas av patientskadelagen. Hon anser att hon drabbats av en personskada och anser att det samtal hon hade med sköterskan på hudmottagningen om sitt eget hälsotillstånd borde betraktas som en ”liknande åtgärd” enligt patientskadelagen.
LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, har avböjt kvinnans ersättningsanspråk med följande motivering:
För att man ska få ersättning genom patientförsäkringen krävs att man i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd tillfogas en personskada som hade kunnat undvikas. För att ersättning ska kunna lämnas krävs att vårdåtgärden är den direkta orsaken till skadan. Därmed undantas skador som uppkommer eller utvecklas oberoende av vården. Detta innebär att direkta följder av sjukdom eller skada som förelåg vid vårdtillfället eller som utvecklas oberoende av vården inte omfattas av rätten till ersättning.
I detta fall har kvinnan smittats av sin son och enligt vår bedömning är den anmälda skadan därmed inte orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd varför ersättning inte kan lämnas.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till patientskadeersättning och gjorde följande bedömning:
Ärendet gäller en kvinna vars son smittats av skabb. Sonen har fått patientskadeersättning med anledning av att diagnosen fördröjdes från den 26 februari till den 9 maj 2010. Modern, som även hon drabbades av skabb, har begärt patientskadeersättning och gjort gällande att hon inte skulle ha behövt bli smittad om sonen fått rätt diagnos från början.
LÖF har avböjt ersättning på den grunden att smittan överförts från sonen till modern och menat att skadan därför inte har orsakats av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, vilket enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen är en förutsättning för att ersättning ska kunna komma i fråga. Nämnden, som delar denna bedömning, konstaterar även att modern på den nu angivna grunden inte heller kan betraktas som patient enligt patientskadelagen.
Det framgår dock av utredningen i ärendet att kvinnan, i samband med att hon beställde tid vid hudmottagning för sin son, även hade ett längre samtal med en sköterska om sina egna besvär med klåda. Genom detta samtal får hon anses ha etablerat en sådan kontakt med sjukvården att hon i detta skede ska betraktas som patient.
Vid denna bedömning ska ställning tas till om det föreligger rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen på grund av fördröjd diagnos av kvinnans egna besvär. Enligt yttrande från den aktuella hudmottagningen erbjöds kvinnan att följa med sonen för att man skulle kunna diskutera även hennes besvär med klåda. Detta avböjdes dock på grund av tidsbrist.
Frågan är då om vårdgivaren har hanterat kvinnans beskrivna besvärsbild enligt gällande handlingsnormer. Nämnden anser att det inte fanns möjlighet för vårdgivaren att enbart genom telefonkontakten ställa diagnos gällande klådan. Vårdgivaren får vidare anses ha gjort vad som kan krävas genom att erbjuda henne att följa med sonen på läkarbesöket. När hon avböjde detta får det anses ha ankommit på henne att be om en tid för sin egen räkning eller en ny gemensam tid för henne och sonen. Någon ytterligare kontakt med hudkliniken eller annan läkarmottagning för den egna symtombilden har, såvitt framkommit, därefter inte skett förrän behandling för skabb insattes i samband med att hon var på läkarbesök på jourcentralen i Falkenberg den 9 maj 2010 i sällskap med sonen.
Under dessa förhållanden föreligger inte någon ersättningsbar patientskada till följd av fördröjd diagnos.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2011/493