2011:01
Ersättning för lyte vid stomibandage.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
8 § patientskadelagen (1996:799)
Ersättningstvist där tvisten gäller om den medicinska invaliditetsgraden överstiger 32 % och om det föreligger ett samband mellan den demenssjukdom patienten utvecklat och den av behandlingsskadan förorsakade läkemedelsbehandlingen.
Ärendet gäller en kvinna född 1931 som 1996-04-29 opererades med en resektion av mellersta och övre delen av rektum (ändtarm) samt nedre sigmoideum (tjocktarmens sista S-formade del) på grund av tumör i rektum. Hon reopererades efter nio dagar på grund av ileus (tarmvred) och vid detta tillfälle nedlades ileostomin. Efter nedläggning av stomin uppkom läckage med åtföljande komplikationer med akut ileus som medförde inläggning på sjukhus ett flertal gånger. Hon utvecklade också ett kroniskt smärttillstånd varför man 1997 gjorde ett försök att avlägsna anastomosen och sy om den vilket dock inte hjälpte mot smärtorna. Hon genomgick flera operationer där man tog bort hela rektum och analkanalen och till slut fick patienten permanent stomi. Patientens smärtor har blivit kvarstående.
Godkänd behandlingsskada: Ersättning ska lämnas för de skador som uppkommit till följd av för tidig nedläggning av ileostomin. Vad gäller ersättning för bestående skada beviljades patienten ersättning för den permanenta stomin men även för de svåra kroniska smärtorna som i allt väsentligt ansågs vara en följd av den godkända behandlingsskadan.
PATIENTEN anförde i sitt överklagande att det är uppenbart att bolagets invaliditetsgradering, 32 % vari smärttillståndet bedömts motsvara en invaliditetsgrad av endast 20 %, på intet sätt speglar den svåra kroniska smärta som patienten till följd av felbehandlingen drabbats av. Vid bedömning av invaliditetsgraden måste den kroniska och totalinvalidiserande smärtan tas på allvar.
Smärtan är mycket svår och har även medfört ett enormt intag av ordinerade smärtlindrande tabletter med diverse bieffekter. Patientens liv har förändrats totalt och är nu en evig plåga. Det är svårt att se hur man kan bli mer invalidiserad av smärta än vad patienten blivit. Tyvärr synes felbehandlingen indirekt genom stort tablettintag under tio års tid även resulterat i tydlig demens. Att tala om en invaliditetsgrad på 20 % för smärttillståndet är ur patientens synvinkel, som tidigare sagts, endast att uppfatta som ett hån mot den situation hon ofrivilligt hamnat i.
LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, bedömde den totala invaliditetsgraden till 32 % enligt följande:
Ileostomi – 15 %
Kronisk smärta, 55 % av ramvärdet (som är 35 %) - 20 %
Ackumulerad invaliditet – 32 %
Procenttalen i tabellen ”medicinsk invaliditet” är värden för total förlust eller funktionsdefekt inom angiven anatomisk struktur/kroppsregion. Dessa procenttal har benämnts ramvärde men skulle också kunna kallas tak- eller maximalvärden.
I ramvärdena är inräknat de vid aktuell funktionsnedsättning vanligen förekommande psykiska effekterna, de sekundära autonoma reaktionerna samt värk och smärta.
Patienten har utretts för en kognitiv dysfunktion vid Geriatriskt Centrum i Umeå och fått diagnosen frontotemporal demens. Hon har från 1999 till 2008 behandlats med Nobligan, Alvedon samt Neurontin vilket 2006 byttes mot Lyrica. Doserna har legat inom rekommenderade intervall. De vanligaste biverkningarna är yrsel och somnolens. Det saknas vetenskaplig evidens för att behandling med ovan angivna läkemedel skulle kunna orsaka en frontotemporal demenssjukdom. Med övervägande sannolikhet har således inte läkemedelsbehandlingen för smärttillståndet efter tarmoperationerna orsakat patientens demenssjukdom.
Patientskadenämnden bordlade och återremitterade ärendet till LÖF för ställningstagande till om bolaget anser att utseendemässig påverkan på grund av stomioperation ska ersättas i enlighet med Trafikskadenämndens praxis.
LÖF fann efter förnyad bedömning att utseendemässig påverkan på grund av stomioperation ska ersättas. Ersättningen bör bedömas utifrån tabell ”Utseendemässiga skadeföljder” som ges ut av Trafikskadenämnden. Ersättningsnivån för denna typ av skada bör avläsas under bålavsnittets rubrik ”frånstötande”. I aktuellt ärende ger detta en ersättning på avrundat 16 000 kronor.
PATIENTSKADENÄMNDEN fann att invaliditetsgraden p g a den godkända patientskadan inte överstiger 32 %, att det inte föreligger något samband mellan demenssjukdomen och patientskadan och konstaterade att LÖF efter bordläggning också lämnat särskild ersättning för stomibandaget. Nämnden lämnade följande motivering:
Ärendet har, efter att ha kommit in till nämnden med ovan angivna frågeställningar, bordlagts och återsänts till LÖF för ställningstagande till om bolaget anser att utseendemässig påverkan på grund av stomioperation i enlighet med Trafikskadenämndens praxis ska ersättas.
Nämnden, som i sitt bordläggningsbrev till LÖF konstaterade att frågan var av principiell natur, pekade på att ersättning för stomi enligt Trafikskadenämndens praxis lämnas såsom för utseendemässig skadeföljd.
LÖF har därefter förklarat att man anser att utseendemässig påverkan på grund av stomioperation ska ersättas utifrån Trafikskadenämndens tabell ”Utseendemässiga skadeföljder” samt att ersättningsnivån för denna typ av skada bör avläsas under bålavsnittets rubrik ”frånstötande”.
Nämnden konstaterar att stomibandaget får anses utgöra sådant lyte som inte ska vägas in i den medicinska invaliditetsgraden, utan ska bedömas utöver ersättningen för invaliditet. Den utseendemässiga förändringen är i sig inte särskilt uttalad. Bandaget för emellertid tanken till vad det är avsett att innehålla och dölja. Med hänsyn till detta och till de svårigheter som föreligger att helt dölja bandaget med kläder bör ersättning, efter åldersreducering, lämnas för stomi i de fall denna beror på en godkänd patientskada.
När det gäller frågorna om den av LÖF åsatta invaliditetsgraden samt ett eventuellt samband mellan den godkända patientskadan och demenssjukdom, gör nämnden samma bedömning som LÖF och anser på de skäl bolaget angett att det inte föreligger någon rätt till ytterligare ersättning.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 2010/576
